Lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård trädde i kraft 2018. Lagen syftar till att främja en god vård och en socialtjänst av god kvalitet för personer som efter utskrivning från sluten vård behöver insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den öppna vården inom en region. Lagen ska särskilt främja att en person med behov av fortsatta insatser kan skrivas ut från den slutna vården så snart som möjligt efter att den behandlande läkaren bedömt att patienten är utskrivningsklar.
Bland personerna som vårdas inom slutenvården finns grupper som av olika skäl kan ha nedsatt förmåga att själva samordna sin vård och omsorg. Det kan till exempel vara äldre personer med multisjuklighet, personer med psykisk ohälsa, personer med missbruk eller personer med demenssjukdom. Dessa personer kan ha stora och komplexa behov av samordning mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Lagen tydliggör att verksamheter inom socialtjänsten och den öppna hälso- och sjukvården måste påbörja planeringen inför patientens utskrivning från den slutna vården i ett tidigt skede. Därför måste den slutna vården underrätta berörda enheter om patientens inskrivning inom 24 timmar från att den behandlande läkaren har bedömt att personen behöver insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den öppna vården inom en region efter det att patienten har skrivits ut.
Samordnad individuell plan vid utskrivning från sluten vård och fast vårdkontakt
I lagen om samverkan vid utskrivning från sluten vård finns en bestämmelse om att regionens öppna vård ska vara sammankallande för samverkan och planering av patientens fortsatta vård utanför sjukhuset. Genom lagen betonas också vikten av redan befintliga krav på fast vårdkontakt och individuell plan, ofta kallad samordnad individuell plan, SIP, ska tillämpas vid samverkan vid utskrivning från sluten vård.
För personer som skrivs ut från sjukhus, med fortsatta behov av insatser från både kommun och region, är det sedan 2018 den fasta vårdkontakten som ska ta initiativ till en samordnad individuell plan, enligt lagen om samverkan vid utskrivning. Varje kommun och region kan därutöver behöva göra en mer konkret planering av insatserna enligt andra regler. Det kan till exempel handla om att upprätta en genomförandeplan eller en habiliterings- och rehabiliteringsplan.
Fast vårdkontakt
En fast vårdkontakt ska utses för den enskilde om han eller hon begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hans eller hennes behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. En fast vårdkontakt bör kunna bistå den enskilde i att samordna vårdens insatser, informera om vårdsituationen, förmedla kontakter och vara den enskildes kontaktperson. Den fasta vårdkontakten kan vara någon ur hälso- och sjukvårdspersonalen, till exempel en läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, kurator, psykolog, undersköterska eller mentalskötare. Vid livshotande tillstånd ska en läkare utses.
När en person behöver vård från flera olika vårdgivare kan det finnas flera fasta vårdkontakter. Den fasta vårdkontakt som finns där patientens grundsjukdom behandlas, eller där patienten huvudsakligen vistas, kan då ha ett övergripande samordningsansvar.