Beskrivning enligt WHO
Begreppet hälsa definierades år 1948 av Världshälsoorganisationen, WHO:
”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning”.
Enligt WHO bör hälsa vara en fundamental rättighet för alla människor, oberoende av religion eller politiska åsikter. En hälsodeklaration som tydligt betonar att både fysiska, psykiska och sociala faktorer har betydelse för att komma tillrätta med ojämlikhet vad beträffar hälsan.
Beskrivning enligt ICF
ICF som betyder internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa erbjuder en struktur och ett standardiserat språk för att beskriva funktionstillstånd och funktionshinder i relation till hälsa. Klassifikationen kompletterar ICD-10 Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem, eftersom två personer med samma sjukdom kan ha olika nivåer av funktionstillstånd.
Syftet med ICF är dels att ge en vetenskaplig grund för att förstå och studera hälsa och hälsorelaterade tillstånd, dess konsekvenser och bestämningsfaktorer. Dels att skapa ett gemensamt språk för att beskriva hälsa och hälsorelaterade tillstånd i syfte att förbättra kommunikation mellan olika användare såsom hälso- och sjukvårdspersonal, personal inom socialtjänst, forskare, politiker och allmänhet inklusive personer med funktionshinder.
Användning av ICF möjliggör jämförelser av data mellan länder, mellan olika delar av hälso- och sjukvården, service- och tjänsteverksamheter över tid.
Att leva med psykisk ohälsa
Hälsa och livslängd
Psykisk och fysisk ohälsa förstärker ofta varandra. Det är i dag allmänt känt att människor som lever med en allvarlig psykisk sjukdom, framför allt schizofreni och schizofreniliknande tillstånd samt bipolär sjukdom, riskerar att leva avsevärt kortare liv än genomsnittet; män riskerar att dö 15–20 år tidigare och kvinnor 10–15 år. Det har också visat sig att personer med en psykiatrisk diagnos, som drabbas av somatiska sjukdomstillstånd som stroke, bröstcancer, diabetes och hjärtinfarkt, inte får lika god medicinsk vård som patienter utan en psykiatrisk diagnos. För personer med både psykisk ohälsa och beroendesjukdom blir det en ännu större utmaning att bygga upp och bevara sin fysiska hälsa.
Delaktighet i samhällslivet
Att leva med psykisk ohälsa handlar inte främst om vård och omsorg. Det handlar om att leva sitt liv i gemenskap med andra. Ett liv som inbegriper frihet, delaktighet och samma möjligheter, rättigheter och krav som för andra människor i samhället. Det betyder att bostad, arbete, försörjning, familj och vänner att umgås med är centrala delar i livet. Många studier visar att bristen på dessa grundläggande förutsättningar leder till psykisk ohälsa och skapar svårigheter att återhämta sig och tillfriskna.
Rädsla och okunskap gör att människor har svårt att prata öppet om psykisk ohälsa och isolerar sig eller blir isolerade av omgivningen. Inom Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, arbetar patient- brukar- och anhörigorganisationer tillsammans för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa och fördjupad förståelse för människors olikheter. Målet är att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter, oavsett psykiska funktionssätt.
Filmen Vad är psykisk hälsa? hos Folkhälsomyndigheten
Många kan drabbas av psykisk ohälsa
Det finns undersökningar som visar att 15 procent av den svenska befolkningen, vid något tillfälle i livet kommer att känna av psykiska besvär som kräver hjälp och stöd från professionella vårdgivare. Varannan kvinna och var fjärde man riskerar att någon gång råka ut för en depression, och de senaste årens stora ökning av antalet långtidssjukskrivna kopplas också till största delen ihop med psykisk ohälsa.
En psykisk sjukdom kan leda till psykiska funktionshinder. Det är en varaktig funktionsnedsättning som försvårar för individen att leva ett liv som andra. Ett psykiskt funktionshinder är inte statiskt utan varierar ofta över tiden. En person med psykisk funktionsnedsättning kan därför periodvis fungera som andra men ibland ha stora svårigheter i vardagslivet.
Psykiska diagnoser
Psykiatriker använder ett diagnosinstrument DSM-5, (Diagnostic and statistical manual of mental disorders, 5th ed) när de ställer diagnoser. DSM-5 kan användas för att diagnostisera ett antal vanliga psykiska diagnoser som exempelvis: bipolär sjukdom, depression, emotionellt instabil personlighetsstörning, psykoser, schizofreni.
Läs mer under temat Schizofreni
Samordnade insatser underlättar
Personer med samsjuklighet har behov av samtidiga och samordnade insatser mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården för att komma till rätta med sina problem. Personer med samsjuklighet i form av psykisk sjukdom och beroende kan vara särskilt sårbara för brister i samverkan.
När samverkan och samordningen inte fungerar läggs ansvaret för att samordna insatserna på patienten eller brukaren själv – eller på deras närstående. Också detta kan vara särskilt problematiskt för personer med samsjuklighet, som kan ha kognitiva svårigheter som är kopplade till deras dubbla problematik. När vård- och omsorgssystemet inte är anpassat till deras utsatta situation riskerar de dessutom att tappa motivationen att fortsätta söka hjälp för sitt beroende eller sin psykiska ohälsa.
Brister i samverkan och samordning medför även utmaningar för de som arbetar inom vården och omsorgen, vars uppdrag att hjälpa den enskilde försvåras när det saknas förutsättningar för att samordna insatser med andra verksamheter på ett effektivt sätt.
Läs mer om arbetssätt för samordning på sidorna Samverkan, Bemötande och delaktighet samt Individuella behov (inom det här temat)
Kartläggning av samsjuklighet i psykisk ohälsa och beroendeproblematik –Socialstyrelsen
Psykiska besvär är vanligare i vissa grupper
Den psykiska hälsan är ojämnt fördelad utifrån diskrimineringsgrunderna kön, födelseland, funktionshinder och sexuell läggning. Psykiska besvär är vanligare i vissa grupper, till exempel bland homo- och bisexuella, mottagare av ekonomiskt bistånd, arbetslösa unga vuxna och ensamstående mödrar. Personer med funktionsnedsättning rapporterar också oftare att de har psykiska besvär, och den psykiska hälsan har blivit sämre bland unga med funktionsnedsättning. Insatser för att få ett mer inkluderande samhälle har positiv effekt eftersom otrygghet och kränkningar är viktiga faktorer för ojämlikheter i psykisk ohälsa.
Ojämlikheter i psykisk hälsa, hos Folkhälsomyndigheten
Rätt arbetssätt kan stärka den enskilde
I ett tidigt skede av psykossjukdom finns det stora möjligheter att vända utvecklingen och stödja individen att återhämta sig. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten behöver vara lyhörda för de önskemål som personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd har, för att de ska kunna återhämta sig från sin psykiska sjukdom, få möjlighet att delta i samhället och leva som andra. Det handlar också om att hitta deras motivation och utifrån detta och samordna olika åtgärder. Exempelvis kan en person som kommer ut i arbetslivet behöva stöd att anpassa sin läkemedelsbehandling till en mer krävande och aktiv livsstil. Samma person kan också få betydligt bättre effekt av kognitiv träning i denna situation, när personen deltar i ett sammanhang som ger hopp om återhämtning samtidigt som det ställer krav på kognitiv förmåga. Vidare kan en person som slutar röka behöva ändra dosen på sitt antipsykotiska läkemedel.
Dessa och andra situationer kräver en helhetssyn på brukarens livssituation samt ett tvärprofessionellt samarbete inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten och ett aktivt arbete för att göra individen delaktig i sin egen vård och omsorg. Beslutsfattare och verksamhetschefer behöver skapa förutsättningar för ett sådant arbetssätt, med utgångspunkt från de specifika hinder som den här gruppen möter.
Om vägar till sundare livsstil hos NSPH
Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH, tar i en inspirationsskrift upp möjliga vägar till sundare livsstil för personer med psykisk ohälsa, med konkreta exempel och berättelser från verklighet.
Fysisk hälsa vid psykisk ohälsa hos NSPH (pdf)
Läs mer om arbetssätt inom temat
Vad menas med återhämtning från psykisk sjukdom?
Det finns egentligen flera svar på den frågan eftersom begreppet återhämtning från psykisk sjukdom ibland beskrivs på individnivå. Begreppet har också fått en stor betydelse inom brukarrörelsen och i styrande dokument om hur vård och stöd ska ges till personer med psykisk funktionsnedsättning.
Personer som har levt med psykiska besvär under en längre tid kan känna det som att de har förlorat makten över sitt liv. Att återhämta sig handlar om att steg för steg ta tillbaka den makten och börja må bättre, att kunna ta beslut som är viktiga i livet. Återhämtning är individuellt och hur processen går till varierar från person till person.
Om hälsa och återhämtning hos NSPH
De flesta återhämtar sig med tiden
De allra flesta som får besvär med psykisk ohälsa återhämtar sig med tiden. Det är aldrig för sent att återhämta sig, oavsett om besvären varat under en längre eller en kortare period. Så många som två tredjedelar av de som har diagnosen schizofreni återhämtar sig med tiden. Sannolikheten att återhämta sig från till exempel depression eller personlighetsstörning är ännu större.
Återhämtning behöver inte innebära symtomfrihet, det handlar om att kunna leva ett liv som personen trivs med, även om några av symtomen är kvar. Hjälp och stöd från omgivning och ibland även vård och behandling liksom hopp och stöd bidrar till återhämtning. En förutsättning för återhämtning är lust att sträva efter personliga mål, vilket i sin tur kan ge ökad självkänsla och ny styrka i återhämtningen. Många som återhämtar sig beskriver det som att de har hittat tillbaka till sig själva igen.
Återhämtningsguiden från NSPH och allmänna arvsfonden
Suicidprevention
Suicid är ett folkhälsoproblem som förutom förlust av människoliv leder till omfattande psykiskt lidande och försämrad hälsa hos anhöriga och andra berörda. Folkhälsomyndigheten har sedan 2015 i uppdrag att samordna arbetet med suicidprevention på nationell nivå. Arbetet utgår från Nationella handlingsprogrammet för suicidprevention och regeringens mål om att ingen människa ska hamna i en sådan utsatt situation att självmord ses som den enda utvägen.
Inom uppdraget verkar myndigheten för att det förebyggande arbetet ska bedrivas enligt bästa tillgängliga kunskap genom ett behovsanpassat och ändamålsenligt kunskapsstödjande arbete. Fokus ligger på att bygga upp en långsiktig struktur för samverkan mellan olika aktörer på nationell nivå.
Mer material om att upptäcka tecken på psykisk ohälsa och förebygga självmord:
- Suicidprevention.se är en webbplats som riktar sig till verksamheter och professioner som arbetar med att förebygga suicid.
- Suicide Zero är en ideell organisation som erbjuder utbildningar där du lär dig upptäcka varningstecken på psykisk ohälsa och vad kan du göra om du misstänker att någon i din närhet har det tufft. Utbildningen Våga Fråga ger dig verktyg för att kunna agera om någon i din närhet verkar må dåligt.
- Utbildningsradion (UR) har en samtalsserie om psykisk hälsa som de har tagit fram gemensamt med intresseorganisationen Mind. Ett avsnitt handlar om att förebygga självmord.
Stöd i arbetet med levnadsvanor
Socialstyrelsen har tagit fram riktlinjer för att förebygga och behandla ohälsosamma levnadsvanor. Riktlinjerna vänder sig till hälso- sjukvården och det framtagna stödmaterialet kan även vara till nytta för dig som arbetar i socialtjänstens verksamheter. Här finns webbutbildningar, filmer, broschyrer och forskningsrapporter om riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet, ohälsosamma matvanor och tobaksbruk. Materialet, som utgår från rekommendationerna i riktlinjerna, ska fungera som ett stöd i det sjukdomsförebyggande arbetet i hälso- och sjukvården.
Bra måltider främjar god och jämlik hälsa
Goda matvanor är en viktig faktor för att må bra. Många personer med funktionsnedsättning har svårigheter förknippade med mat och ätande. Det kan även handla om sådant som planering av matinköp men också tillagning av maten. Planering och framförhållning kan vara ett svagt område eftersom tidsuppfattning är något abstrakt och något som många personer behöver stöd med. Om planering saknas kan nya problem uppstå i samband med inköp som då blir mer impulsiva och valen av mat därefter.
Personal i gruppbostäder och boendestödjare kan ge stöd för bra matvanor genom att vara förebilder och bland annat ge stöd i att veckoplanera en matsedel. Personalens roll kan också vara att inspirera och visa på bra alternativa måltider och på sätt påverka den enskilde till hälsosammare matvanor.
Bra måltider är mer än bara mat
En måltid är mer än maten på tallriken. Måltiden omfattar exempelvis även rummet, sällskapet och stämningen. Livsmedelsverket illustrerar detta med en måltidsmodell i form av ett pussel. Modellen består av sex olika områden som alla är viktiga för att personer som deltar vid måltiden ska må bra och känna matglädje.
Livsmedelsverket ger råd om hur personal i gruppbostäder kan ge stöd genom att vara förebilder, inspirera och visa på bra alternativ. Stöd till hälsosamma matvanor måste dock alltid ges med största respekt för individens rätt till självbestämmande. För att veta hur olika situationer ska hanteras behöver personalen kunskap, stöd och möjlighet att diskutera.
Mat och måltider i gruppbostäder hos Livsmedelverket
Spel för att inspirera till hälsosamma levnadsvanor
Spelet ”Bra vanor – tänk stort, börja smått” inspirerar på ett lekfullt sätt till hälsosamma levnadsvanor, och har tagits fram av Socialstyrelsen. Tanken är att materialet ska locka till att dels pröva kravlösa fysiska aktiviteter som kan bryta stillasittande, dels våga pröva nya livsmedel.
Materialet består dels av ett spel med en spelplan, dels av en blädderpärm med förslag på olika aktiviteter som spelaren ska utföra för att kunna gå vidare på spelplanen.
Spelet riktar sig främst till personer med kognitiv funktionsnedsättning som har stöd utifrån LSS eller SoL.
Beställ spelet "Bra vanor – tänk stort, börja smått" hos Socialstyrelsen
Handledning för spelet om hälsosamma levnadsvanor för personal (pdf)
Vikten av tandvård för personer med psykisk funktionsnedsättning
Munhälsan är en del av den allmänna hälsan och bidrar till individens fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Om en person har dålig munhälsa och tandstatus så påverkar det individens möjligheter till att tugga, prata och viljan att le och skratta. Vilket i sin tur kan leda till att individen undviker vissa sociala sammanhang och på så sätt utgör ett hinder i det dagliga livet och möjligheter i skolan, arbetet och privatlivet.
Personer med psykisk funktionsnedsättning har sämre munhälsa än genomsnittet i befolkningen och skattar också sin munhälsa sämre än övrig befolkning. Deras förutsättningar för en god hälsa är ofta sämre, bland annat på grund av svagt inflytande, ekonomisk otrygghet och brist på tillgänglighet. En person kan också ha ökad sårbarhet för ohälsa på grund av sin funktionsnedsättning.
Faktorer som ökar risken för munsjukdomar är exempelvis bristfälliga munhygienvanor, osunda och oregelbundna kostvanor, muntorrhet och rökning. Psykisk funktionsnedsättning kan påverka personers möjligheter att sköta sin munhygien och kan bidra till ändring i dygnsrytm och oregelbundna kostvanor som i sin tur ökar risken för munsjukdomar. Ytterligare är långvariga läkemedelsbehandlingar, som ofta orsakar muntorrhet, ett vanligt förekommande bland personer med psykisk funktionsnedsättning.
En regelbunden kontakt med tandvården skapar förutsättningar för att tidigt kunna diagnostisera munsjukdomar och tandproblem, kunna behandla och hindra att problemen blir mer omfattande. Personer med ökad risk för munsjukdomar behöver oftast ha något tätare kontakter med tandvården för att regelbundet få förebyggande behandling. Försummad munhygien och uteblivna tandvårdsbesök ökar risken för att stora och omfattande problem uppstår och att behandlingarna blir mer utmanande för personen i fråga. Dåliga erfarenheter av tandvårdsbehandlingar och tandvårdsrädsla kan öka risken för att individen ytterligare skjuter upp sina tandvårdsbesök trots behov.
Personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd kan behöva stöd i form av att uppmärksamma att de behöver kontakt med vården, boka tid, formulera sina besvär samt stöd i att säkerställa att vården genomförs och följs upp. Det kan gälla kontakter med primärvård, tandvård eller annan somatisk vård.