Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning slår fast att alla människor är lika värda och att de mänskliga rättigheterna även gäller för personer med funktionsnedsättning. Andra viktiga principer i konventionen är att miljön ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning och att ingen ska diskrimineras.
Staten, kommuner och regioner har ett gemensamt ansvar för att personer med funktionsnedsättning får möjligheter till en god hälsa samt ekonomisk och social trygghet. Alla verksamheter har ett ansvar för att bidra till att samhället blir tillgängligt. Det handlar till exempel om att information, lokaler och allmänna kommunikationsmedel ska vara tillgängliga för alla.
Stödet som ges till personer med funktionsnedsättning ska stärka den enskildes möjligheter till ett självständigt och oberoende liv.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Nationellt mål för funktionshinderspolitiken
Funktionshinderspolitiken ska utgå från de mänskliga rättigheterna och att personer med funktionsnedsättning, liksom andra i samhället, är rättighetsbärare.
Regeringen framhåller de allmänna principer som slagits fast i konventionen. Enligt regeringen visar principerna vad som är nödvändigt att beakta för att kunna nå ett nationellt mål med utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna. Regeringen har sett ett behov av att tydliggöra vad det innebär att genomföra funktionshinderspolitiken och att klargöra hur det nationella målet ska kunna nås och på vilka sätt funktionshinder kan förebyggas och undanröjas. Regeringen föreslår därför att genomförandet av funktionshinderspolitiken ska inriktas mot de fyra områdena
- principen om universell utformning
- befintliga brister i tillgängligheten
- individuella stöd och lösningar för individens självständighet
- att förebygga och motverka diskriminering.
De fyra områdena är enligt regeringen ömsesidigt beroende av varandra. Syftet med det är att de tillsammans ska bidra till ett tillgängligt och jämlikt samhälle oavsett funktionsförmåga. De ansvariga aktörerna ges på så sätt vägledning i sin verksamhet för att det nationella målet inom funktionshinderspolitiken ska kunna nås. Inriktningen är dessutom användbar för aktörer på alla nivåer i samhället: nationellt, regionalt och lokalt.
Nationellt mål för funktonshinderspolitiken, på riksdagen.se
Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FN:s), Regeringskansliet (pdf)
Utbildning om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, på Kunskapsguiden
Utbildningen beskriver arbetssätt och bemötande med utgångspunkt i frågeställningar om individers rättigheter i LSS-verksamheter. Utbildningens frågeställningar och exempel kan ses som aktuella även i verksamheter som vänder sig till personer med psykisk funktionsnedsättning.
Arbete för att stärka rättigheter för personer med psykisk funktionsnedsättning
Diskriminering i samband med psykisk ohälsa
Nätverket Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH har bedrivit en rådgivning för personer som upplevt sig orättvist behandlade på grund av sin psykiska ohälsa. De flesta som upplevde att de blivit orättvist behandlade upplevde att de hade blivit missgynnade i kontakt med psykiatrin eller socialtjänsten. Psykiatrin och socialtjänsten är de aktörer som är ytterst ansvariga för att stödja den psykiska hälsan och trygga grundläggande livsvillkor för dessa personer.
Risken för diskriminering av personer med psykisk hälsa är allvarlig av många skäl – inte minst för att den rör en stor grupp i samhället. 1 av 4 svenskar har erfarenhet av egen psykisk ohälsa, och 3 av 4 svenskar är berörda om man räknar in anhöriga.
Rätten att leva som andra är grundläggande i både SoL och LSS
Målet enligt både socialtjänstlagen (SoL) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är att människor med funktionsnedsättningar ska kunna skapa sig ett liv så likt andra människors liv som möjligt och delta i samhällslivet. Det betyder att de insatser som personerna får ska kompensera för de svårigheter och hinder som funktionsnedsättningen för med sig.
Personer som har en omfattande och varaktig funktionsnedsättning kan tillhöra LSS. Den så kallade personkretsen anger vilka grupper som omfattas av lagen och finns beskriven i 1 § LSS. Lagen syftar till att trygga stödet som ska underlätta den dagliga livsföringen för personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar.
Socialnämnden (alternativt den eller de nämnder som kommunen bestämmer) ansvarar för insatser enligt SoL och LSS
- Socialnämnden ska verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.
- Socialnämnden ska medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd.
Insatser och stöd ska anpassas till individens behov
Enligt SoL ska socialtjänsten bidra till att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. En förutsättning för självständighet är att få tillfälle att vara delaktig i sin planering. Personalen behöver ställa frågor och stämma av med brukaren så att de är överens om planeringen. Insatserna ska vara av god kvalitet. Verksamheternas personal måste därför kunna sätta sig in i och förstå hur de ska kunna ge stöd på bästa sätt.
Individuella svårigheter och möjligheter till att kommunicera kan se väldigt olika ut för personer med funktionsnedsättning. Därför behöver både bemötande och kommunikationsstöd se olika ut. Personer med svårigheter att kommunicera bör få tillgång till individuellt anpassad kommunikation, så kallad Alternativ och Kompletterande Kommunikation, AKK. Det kan vara ett sätt att förebygga utmanande beteende. Det finns inte en lösning som passar alla. Däremot kan en kommunikativ miljö erbjuda ett bemötande och kommunikationsstöd som underlättar för många.
Bemötande och delaktighet, inom det här temat
Läs mer om tillgänglighet hos Myndigheten för delaktighet
Föra sin egen talan eller genom ställföreträdare
En god man eller förvaltare kan hjälpa en person med funktionsnedsättning att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Vuxna personer kan ansöka om en god man. En god man eller förvaltare kan utses av tingsrätten för att utföra uppgifter för den enskildes räkning. Den som har fått en god man eller förvaltare kallas huvudman. Regler om god man finns i föräldrabalken.
En god man eller förvaltare kan hjälpa till så att boende, omvårdnad och fritid fungerar så bra som möjligt. I uppdraget kan ingå stöd i att betala räkningar och hjälpa den enskilde med att ansöka om insatser. Det är den enskildes behov som styr vad den gode mannen eller förvaltaren ska göra.
Personliga ombud
Personligt ombud (PO) är ett stöd för personer med psykiska funktionsnedsättningar och är en frivillig verksamhet för kommunen. Att ha kontakt med PO är kostnadsfritt för den enskilde. Den enskilde har inte någon laglig rätt till PO och kan inte överklaga till förvaltningsdomstol om hen nekas stöd av ombudet.
Ett personligt ombud fungerar som ett redskap för att stärka den enskilde till att få en ökad tilltro till sig själv och sin egen förmåga, och därmed få ökad kontroll och makt över den egna vardagen. Stödet ska också bidra till att den enskilde får hjälp att påverka sin livssituation och bli mer delaktig i samhället. Ombudets uppdrag kan se olika ut beroende på den enskilda personens behov.
Arbetet som PO innebär att tillsammans med den enskilde identifiera och formulera behovet av vård, stöd, service, rehabilitering och sysselsättning. Det innebär även att ge stöd i kontakten med olika myndigheter och att tillsammans se till att insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten planeras, samordnas och genomförs. Ombudens arbete kan leda till att aktörernas intressen, synsätt och värderingar närmar sig varandra.
Personliga ombud verkar också för att personer med psykisk funktionsnedsättning som grupp ska få bättre livsvillkor. Detta sker genom att ombuden identifierar brister i samhället som påverkar gruppen negativt och rapporterar dessa till sin ledningsgrupp.
Läs mer under temat Personligt ombud
Vilka vänder sig ett personligt ombud till
Verksamheten med personligt ombud riktar sig till personer med psykiska funktionsnedsättningar som har betydande svårigheter att utföra aktiviteter på olika livsområden. De som kan få stöd av PO ska vara 18 år eller äldre, ha omfattande behov av vård, stöd och service, rehabilitering och sysselsättning. En annan förutsättning är att personerna är i behov av långvariga kontakter med socialtjänsten, primärvården, den specialiserade psykiatrin och andra myndigheter.
Läs mer på webbplatsen Personligt ombud
Brukarinflytande bidrar till ökad delaktighet
Med brukarinflytande menas det inflytande och den delaktighet som patienter, brukare och anhöriga erbjuds i vården och omsorgen samt andra samhällsaktörer som möter dem. Inflytandet kan ske på olika nivåer:
- Individnivå handlar om hur den enskilde eller anhöriga får möjlighet att vara delaktiga i mötet med vården eller omsorgen.
- Verksamhetsnivå handlar om hur vård och omsorg lyssnar på och tar intryck av vad olika målgrupper upplever ger kvalitet i olika verksamheter.
- Systemnivå handlar om hur de enskilda och anhörigas företrädare – till exempel intresseorganisationernas representanter – får möjlighet att framföra sina erfarenheter i dialog med beslutsfattare och medverka i analysen av olika faktaunderlag.
Läs mer om ökat brukarinflytande hos NSPH
Relationen mellan brukare och personal är ojämlik i sin karaktär och metoder för brukarinflytande bidrar till att jämna ut maktbalansen. Med ökat brukarinflytande kan denna maktobalans jämnas ut något till den enskildes fördel.
Brukarinflytande bottnar i hur väl de som arbetar i en verksamhet lyckas stödja de enskilda att ta kontroll över sina liv. Om individen har möjligheter att påverka sin vardag ökar utsikterna att påverka i större frågor. Brukarinflytande är nödvändigt för att nå ambitionerna i en förändring mot ett återhämtningsinriktat arbetssätt.
Peer support – en professionell kamratstödjare
Peer support (professionella kamratstödjare) innebär att personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa utbildas till att arbeta som stödpersoner eller kamratstödjare inom verksamheter som erbjuder vård, stöd eller rehabilitering. Peer Support är ett nytt arbetssätt inom hälso- och sjukvård samt socialpsykiatri.
Peer Support har under de senaste tio åren utvecklats och implementerats i stor skala runtom i världen. I USA har närmare 30 delstater ett omfattande program för peer support och i länder som England och Nya Zeeland är modellen väl etablerad. I Sverige har ännu inte utvecklingen av peer support fått samma genomslag inom vård och omsorg.
Internationell forskning visar bland annat på kortare och färre vårdtider för patienterna som ett resultat av peer support, minskad självstigma samt att brukare och patienter får större tro på sig själva och på möjligheten att genomföra förändringar i sina liv. Internationella erfarenheter visar även att peer support har en kulturförändrande effekt. När en eller flera kamratstödjare arbetar inom en verksamhet påverkar det de anställdas attityder till patienterna/brukarna på ett positivt sätt. Det påverkar även arbetslaget som helhet att våga prata mer öppet om egna erfarenheter av psykisk ohälsa.
Utveckling på individ-, verksamhets- och systemnivå
Kamratstödjaren arbetar i nära samarbete med brukarrörelsen och det skapar mervärden på både individ-, verksamhets- och systemnivå.
- Det möjliggör kontakt mellan den enskilde brukaren eller patienten och olika återhämtningsresurser som brukarorganisationer erbjuder, till exempel självhjälpsgrupper och studiecirklar.
- Kamratstödjaren kan förmedla erfarenheter och kunskaper från vården och socialpsykiatrin. Detta har brukarrörelsen nytta av i sitt arbete för att för att förbättra vården och omsorgen.
- Kamratstödjaren får ökad kunskap om de olika brukarorganisationernas resurser och kan förmedla den kunskapen till den verksamhet där hen arbetar, vilket kan bidra till verksamhetens utveckling.
Läs mer om peer support-satsningar eller hur man utbildar sig till peer supporter hos NSPH
Arbetsfrämjande åtgärder och individanpassat stöd
Personer med psykisk funktionsnedsättning som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden och vill ha ett arbete med lön bör få stöd i detta. Supported employment är en av flera metoder för arbetslivsinriktad rehabilitering som vänder sig till personer som står långt från arbetsmarknaden. Grundtanken i supported employment är att personen får ett stöd i att finna och behålla ett arbete med lön utan mer omfattande föregående bedömning och arbetsträning. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen ska baseras på individens egna val och preferenser.
IPS-modellen (Individual Placement and Support) är en standardiserad och manualbaserad utveckling av supported employment. Att den enskilde tar eget ansvar och makt i frågan om varför och hur de vill arbeta är centralt. Omgivningens funktion är att stödja personerna att komma vidare i livet. En särskild stödperson med specifik utbildning i metoden (jobbcoach) stödjer och vägleder den enskilde i att hitta och behålla ett arbete.
Sysselsättningsverksamheter och träfflokaler
Möjlighet till sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning är en viktig faktor för en fungerande vardagsstruktur och kan leda till ökad återhämtning, social funktion, livskvalitet samt minskad isolering. Om arbetsfrämjande åtgärder inte är aktuellt för den enskilde finns det träfflokaler eller olika sysselsättningsverksamheter. Den öppna verksamheten, ofta kallade träfflokaler, erbjuder social samvaro under mer kravlösa former vilket kan bidra till personlig utveckling samt till att främja delaktigheten i samhället. Sysselsättningsverksamheter erbjuder också social samvaro men ofta även mer organiserade aktiviteter (som motion, hantverk, matlagning). Sysselsättningsverksamheter är ofta biståndsprövade och för att få gå dit behöver den enskilde ofta först ha haft kontakt med en handläggare.
Läs mer på webbplatsen Uppdrag psykisk hälsa
Fontänhusen erbjuder arbetsinriktat stöd och gemenskap
Vad är ett Fontänhus
Fontänhusens modell är en psykosocial arbetsinriktad rehabilitering som stödjer människor som lever med psykisk ohälsa på vägen till återhämtning. Grundtanken är att ta tillvara och utveckla människors friska sidor genom arbete och gemenskap. Med fontänhusens inkluderande rehabiliteringsprogram kan personer som står långt från arbetsmarknaden hitta vägen tillbaka.
Sveriges Fontänhus Riksförbund är en del av en världsomfattande organisation med representation i över 30 länder. I dag finns det omkring 300 fontänhus som stödjer människor som lever med psykisk ohälsa på vägen till återhämtning. Sveriges Fontänhus Riksförbund arbetar för att skapa en gemensam plattform för Sveriges 13 befintliga fontänhus och att starta nya.
Fontänhusen är en medlemsburen verksamhet
Den arbetsinriktade dagen erbjuder ett varierat utbud av arbetsuppgifter fördelade på medlemmarna som deltar aktivt i klubbhusets drift. Arbetet utförs av medlemmar och handledare sida vid sida med målet att var och en ska nå bästa möjliga välbefinnande och livskvalitet. Medlemmarna deltar frivilligt i verksamheten och bidrar efter förmåga för att bryta isolering, strukturera sin dag, arbeta med meningsfulla uppgifter, ingå i en gemenskap och stärka sin självkänsla. Fontänhusen är en inbjudande och inkluderande miljö där människor oavsett bakgrund, svårigheter och ålder kan delta.
Fontänhus gör skillnad
I studier från USA går det att läsa att fontänhusens medlemmar upplever mindre stigma, bättre livskvalitet och en större förbättring än deltagare i andra rehabiliteringsprogram. Andra studier beskriver positiva effekter av medlemskap i fontänhus som att personer vistas färre antal dagar på sjukhus, minskar sin användning av sociala insatser och öppenvård. I USA har antalet inläggningar på sjukhus minskat med 75 procent bland fontänhusens medlemmar. Dessutom blir medlemmarna mer benägna att både söka och behålla arbeten. Enligt en dansk studie har det att göra med att tydliga ramar och stödstrukturer, likt fontänhusens, är det bästa sättet att bidra till personers utveckling och längre förändringsprocesser.
Sveriges fontänhus riksförbunds webbplats
Broschyr om fontänhus från Sveriges Fontänhus Riksförbund (pdf)
Samarbetet inom Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH
Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) inleddes 2004 och 2007 finansierade Socialdepartementet ett nätverk för att stärka organisationerna inom det psykiatriska området. Uppdraget från Regeringen var att utveckla och utvärdera metoder för samverkan och inflytande för den enskilda individen. Som övergripande mål nämner NSPH: Bättre återhämtning, ökad egenmakt och rättvisa förutsättningar att leva ett gott liv för personer med psykisk ohälsa och deras anhöriga. Ett annat mål är att öka användningen av metoder som stärker dialog och som involverar den enskilde i planering och uppföljning på ett aktivt sätt.
För att skapa ett mer långsiktigt och bestående samarbete bildades 2007 nätverket NSPH, där medlemsorganisationerna fortsatte sitt samarbete med gemensamma intressefrågor. NSPH är numera en ideell samarbetsorganisation.
NSPH ser patienter, brukare och anhöriga som en oumbärlig resurs för samhällets utveckling i vården, stödet och behandlingen.
NSPH arbetar för
- att samhället utvecklas så att det bättre förebygger psykisk ohälsa
- att vård, stöd och rehabilitering till personer med psykisk ohälsa utvecklas på ett humant, effektivt och säkert sätt
- att patienter, brukare och anhöriga blir mer delaktiga i vård och stöd och har större inflytande på alla nivåer i samhället
- att psykiatrisk vård och socialpsykiatrisk verksamhet ska vara tillgänglig, demokratisk och rättssäker
- att psykiatriska vård- och stödverksamheter ska ha god kvalitet och vara baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Informationsbroschyr om NSPH, NSPH 2020 (pdf)
Stöd till anhöriga
Socialnämnden ska enligt socialtjänstlagen erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller som stödjer en närstående som har en funktionsnedsättning. Syftet med stödet till anhöriga är framför allt att minska deras fysiska och psykiska belastning. Den anhöriga kan genom stödet få en förbättrad livssituation samtidigt som risken att drabbas av ohälsa minskar. Anhöriga kan vara en tillgång för personalen som arbetar inom socialtjänsten.
Ett gott stöd till anhöriga kan vara att de vet att den enskilde får de insatser som han eller hon behöver och att insatserna har en god kvalitet. Även information eller utbildning om den enskildes funktionsnedsättning eller sjukdom, samt vilka möjligheter till stöd som finns kan vara till nytta.
Anhörig – Stöd till dig som lever nära någon med psykisk ohälsaför dig som är anhörig, NSPH (pdf)