Socialtjänsten
Socialtjänsten kan komma i kontakt med personer som har erfarenhet av sex mot ersättning på olika sätt. Det kan till exempel vara genom uppsökande verksamhet eller via hälso- och sjukvården. Personer som har denna erfarenhet kan även ha kontakt med socialtjänsten i ärenden som inte gäller sex mot ersättning utan kan handla om andra saker, till exempel ekonomiskt bistånd eller missbruk och beroende.
Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och verksamheten ska ha respekt för människors rätt till självbestämmande och integritet. Det innebär att den enskilde har stort inflytande över hur utredningen kan göras och vilka insatser som kan beviljas.
Mer information om hur utredningen går till finns i Handläggning och dokumentation – Handbok för socialtjänsten – Socialstyrelsen (pdf).
I vissa fall kan en person som har erfarenhet av sex mot ersättning ha
flera olika behov av hjälp. Då krävs ofta fler och sammansatta insatser. Det kan till exempel handla om en samtalskontakt i form av kris-, motiverings- och behandlingssamtal.
Insatserna kan också omfatta ekonomiskt bistånd, stöd till närstående, stöd vid rättsprocesser, missbruksbehandling, tillfälligt boende eller att förmedla kontakten till andra myndigheter eller frivilligorganisationer.
Hälso- och sjukvården
Verksamheter inom hälso- och sjukvården som kan komma i kontakt med personer som säljer sex är till exempel smittskyddsmottagningar, kvinnokliniker, vuxenpsykiatrin, primärvården och akutsjukvården. Utgångspunkten är att dessa verksamheter i högre grad behöver reflektera över när de ska ställa frågor till patienter om deras eventuella erfarenhet av att sälja sex, för att ta reda på deras stöd- och hjälpbehov.
Psykiatrin
Vuxenpsykiatrin kan ha en viktig roll när det gäller att uppmärksamma unga vuxna och vuxna med erfarenheter av att sälja sex. Dessa personer kan behöva samtalskontakt för att hantera sina erfarenheter av sex mot ersättning, och hjälp att bearbeta tidigare utsatthet. De kan behöva stöd under och efter uppbrottet. Personer som säljer sex och som även har missbruks- och beroendeproblem kan ha stora behov av stöd och hjälp
av psykiatrin, eftersom det bland dem kan finnas personer med allvarlig psykisk ohälsa.
Det kan finnas andra verksamheter som riktar sig till dem som inte mår bra psykiskt, till exempel första linjens vård.
Missbruks- och beroendevården
Det finns ett samband mellan missbruks- och beroendeproblem och erfarenheter av sex mot ersättning. Därför är det relevant att man i missbruks- och beroendevården ställer frågor om hur drogerna finansieras, till exempel med hjälp av standardiserade och strukturerade intervjuer som exempelvis ASI.
Det är särskilt angeläget att fånga upp ungdomar och unga vuxna. Samma sak gäller föräldrar med missbruks- och beroendeproblem som har hemmavarande barn, där det kan vara viktigt att också förmedla insatser till barnet genom att till exempel kontakta socialtjänsten. Vid oro för att barn far illa ska den som är yrkesverksam i socialtjänsten eller hälso- och sjukvården genast anmäla detta till socialnämnden.
Insatser inom missbruks- och beroendevården kan till exempel omfatta bedömning av missbruk, användning av olika behandlingsprogram och stöd till närstående.
Ungdomsmottagningar
Ungdomsmottagningarna har en viktig uppgift att ge stöd till ungdomar som har varit utsatta för sexuella övergrepp eller har erfarenheter av sex mot ersättning. De har vana att tala med ungdomar som på olika sätt tar sexuella risker.
På många ungdomsmottagningar finns förutom barnmorskor även kuratorer och psykologer. Provtagning av sexuellt överförbara infektioner, preventivmedelsrådgivning, graviditetstest och akut p-piller är vanliga anledningar för besök. Men ofta kan ungdomarna få hjälp på flera områden.
Ideella föreningar
Ideella föreningar kan vara ett viktigt stöd för personer som är eller har erfarenhet av sex mot ersättning. Sådana insatser kan till exempel vara jourtelefoni, chattverksamhet, rådgivning, stöd- och behandlingsverksamheter.