Tanken med evidensbaserad praktik är att den ska förbättra möjligheterna att hjälpa, minska risken för att skada, ge ökad transparens, främja utveckling och ge sammantaget en bättre beslutsgrund. Evidensbaserad praktik handlar om att medvetet och systematiskt sträva efter att bygga vård och omsorg enligt bästa tillgängliga kunskap.
Ambitionen är att varje individ ska få den insats som är mest lämpad för just honom eller henne. Helst ska insatsen vara utvärderad så att sannolikheten ökar att den ska hjälpa. I en evidensbaserad praktik ingår också att kontinuerligt följa upp arbetet, både på individ- och verksamhetsnivå med syftet att hela tiden förbättra och utveckla arbetet.
Bygger på fyra kunskapskällor
En evidensbaserad praktik bygger på sammanvägningen av fyra kunskapskällor:
-
personens situation och kontextuella omständigheter
-
personens erfarenhet och önskemål
-
bästa tillgängliga kunskap
-
professionell expertis.
Evidensbaserad praktik är ett förhållningssätt där den berörda personen är i centrum. Arbetssättet innehåller också kritisk värdering, ett transparent beslutsfattande och ett kontinuerligt lärande. Den professionelle integrerar de olika kunskapskällorna i dialog med den berörda personen och beslutsgrunderna redovisas öppet.
Ökad möjlighet att hjälpa
När man ger stöd och insatser bör det ske utifrån bästa möjliga kunskap. Det är oetiskt att använda en viss insats enbart på grund av att man tror att den är bra, om det samtidigt finns andra insatser som har ett vetenskapligt stöd för positiva effekter. Ett minimikrav är att undvika insatser som kan vara skadliga.
Insyn och transparens
Eftersom både vårdens och socialtjänstens insatser kan innebära djupgående ingrepp i människors liv är det viktigt att öppet redovisa innehållet i olika insatser, vad de förväntas leda till och på vilken kunskapsgrund besluten fattas. Genom att motiven till beslut blir uttalade och synliga kan de granskas och diskuteras. Information om olika insatser kan öka den enskildes motivation. En person som uppfattar en insats som relevantkan bli mer motiverad att exempelvis delta i en behandling.
Ökat brukarinflytande
En av hörnstenarna inom evidensbaserad praktik är att ta hänsyn till individens egen syn på sin situation och sina problem. Delaktighet är en mänsklig rättighet och en bärande princip för all vård och omsorg. Vid val av insats väger individens egna önskemål tungt, såvida inte lagstiftningen säger något annat. Det gäller särskilt om det inte finns någon kunskap om insatsen eller om kunskapen är otillräcklig eller tvetydig.
Bättre beslutsgrund och främjar utveckling
Beslutsgrunden blir säkrare om den bygger på information från flera relevanta källor. I en evidensbaserad praktik behöver den professionelle lyssna till vad den enskilde har att säga om sina problem och sin situation. En evidensbaserad praktik innefattar ett kritiskt förhållningssätt till kunskap, vilket främjar utveckling och bidrar till långsiktig kompetensutveckling.
Den professionelle söker efter bästa tillgängliga kunskap som är relevant för personens problem och värderar dess tillförlitlighet och användbarhet. Vad tycker den enskilde om alternativen? Med hjälp av sina kunskaper och erfarenheter värderar den professionelle den samlade informationen. Även kontextuella omständigheter ska vägas in, till exempel lagstiftning, tillgängliga resurser och hur personens situation är, vilket kan tala för eller emot att en viss insats ska användas.
Metodguiden – Socialstyrelsen
Evidens på 8 minuter
Film från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, om hur man kan förstå innehåll och budskap i en systematisk översikt och vad det kan betyda i praktiken.
Filmen Evidens på 8 minuter – Youtube
Möte mellan forskning och praktik
Film från SBU som visar ett exempel från Stockholms stad på hur socialtjänsten kan använda sig av SBU:s utvärderingar i praktiken.
Filmen Möte mellan forskning och praktik – Youtube