En person kan vara extra utsatt för våld i nära relation beroende på migrationsbakgrund, fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, sexuell läggning, ålder eller missbruk. Men tillhörighet till en viss grupp måste inte innebära en sådan utsatthet. Därför behöver den som arbetar i socialtjänsten eller hälso- och sjukvården utgå från faktorer som kan påverka sårbarheten snarare än tillhörighet till vissa grupper.
Våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem. För den som utsätts för våld är det ett hälsoproblem, ofta med allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser, som även kan leda till svåra sociala problem.
Våldet är också ett jämställdhetsproblem som hindrar våldsutsatta att få sina mänskliga rättigheter och friheter tillgodosedda.
Sårbarhetsfaktorer behöver uppmärksammas
Risken för att utsättas för våld kan öka beroende på den enskildes livsvillkor. För att förklara varför ohälsan kan vara större i vissa grupper används inom folkhälsovetenskapen begreppet sårbar. Tanken är att vissa faktorer som omger en person kan ge sämre förutsättningar och en allmän ökad sårbarhet i en rad olika avseenden. Det kan till exempel handla om migrationsbakgrund, funktionsnivå, drogvanor och social situation.
Exempel på sådana sårbarhetsfaktorer är:
- brist på kunskap om vilka rättigheter man har
- brist på kunskap om vart man kan vända sig för hjälp
- negativa erfarenheter av kontakt med myndigheter
- socialt och ekonomiskt beroende av närstående eller av samhället
- starkt beroende av våldsutövaren
- isolering och ensamhet
- sjukdom och funktionsnedsättning.
Särskilt utsatta grupper
Våld i nära relationer förekommer i alla grupper och samhällsklasser. Det är viktigt att inte generalisera och förutsätta att alla inom en viss grupp är utsatta.
Du som professionell behöver tänka på att en person som omgivningen räknar in i en grupp inte själv behöver identifiera sig med den. Varje person behöver därför alltid bemötas som en individ, inte utifrån en kollektiv syn på en grupp som den enskilda eventuellt tillhör eller av andra förknippas med. En viss grupptillhörighet behöver inte heller innebära utsatthet för en särskild typ av våld.
Grupper är heterogena och kan överlappa varandra. Socialtjänsten behöver därför utgå från olika omständigheter i personens liv som kan påverka sårbarheten vid våldsutsatthet och samtidigt se vilka resurser personen har som individ. Förutfattade meningar om olika gruppers livsvillkor kan också skymma den våldsutsattas behov. Som personal inom socialtjänsten behöver du ha kunskap om våld för att kunna uppmärksamma det.
Läs mer om olika gruppers utsatthet i Socialstyrelsens utbildningsmaterial om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld.
Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld – ett utbildningsmaterial för hälso- och sjukvården och tandvården (pdf)
Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld – ett utbildningsmaterial för socialtjänsten (pdf)
Ta del av utbildningspaketet Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld i sin helhet på Socialstyrelsens webbplats
Ökad risk för våld hos kvinnor med missbruk
Kvinnor i missbruk eller beroende befinner sig ofta i livssituationer som ökar risken för att utsättas för våld. Samtidigt kan de ha svårare än andra våldsutsatta kvinnor att få stöd och hjälp. Våldet ses ofta som en konsekvens av missbruket vilket gör att våldsutsattheten inte uppmärksammas eller kanske negligeras av samhället.
Kvinnor som har problem med missbruk utsätts för både fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, och våldet kan vara mycket grovt. Förövaren är ofta en partner eller före detta partner. Förövaren kan också vara en bekant eller yrkesutövare som kvinnorna möter, till exempel poliser, väktare eller behandlingspersonal.
Kvinnorna söker ofta vård först när de fått allvarliga skador och de kan också vara svåra att motivera till varaktiga kontakter med socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
Ökad risk för våld för äldre
Äldre personer betraktas i många sammanhang som en homogen grupp där åldern är den utmärkande egenskapen. Istället behöver de ses som individer med olika förutsättningar, erfarenheter och behov.
Både äldre kvinnor och män kan utsättas för våld i nära relationer av närstående, av anställda i vård och omsorg, av grannar i särskilt boende och av deltagare i dagverksamhet.
Det är nästan enbart kvinnor som utsätts för sexuellt våld, och föreställningar om att äldre personer inte har sexuella relationer riskerar att leda till att sexuella övergrepp inte uppmärksammas. Äldre kvinnor kan också leva i en parrelation där våldet har förekommit under många år.
Hög ålder innebär ofta ett ökat beroende av omgivningen, både av närstående och av personal. Det är en riskfaktor för att utsättas för våld och innebär också en risk för att våldet upprepas. Beroendet gör det särskilt svårt att ta sig ur en destruktiv relation.
Därför är det viktigt att all personal – de som utför vård och omsorg, handläggare och anhörigkonsulenter (eller motsvarande) – är uppmärksamma på om våld förekommer eller riskerar att förekomma.
Ansträngda vårdrelationer är ytterligare en riskfaktor för våld och övergrepp. Personer med demenssjukdom löper dubbelt så stor risk att utsättas för vanvård av personal och anhörigvårdare.
Personer med demenssjukdom kan drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Ett vanligt symtomen är aggressivitet riktad mot omgivningen. Det kan vara gentemot anhöriga, andra personer i den äldres närhet eller personalen. En BPSD-utredning kan behövas för att kunna erbjuda relevant stöd.
För att hantera det våld som kan förekomma behövs ofta samarbete. Äldreomsorgen har ofta begränsade möjligheter att hantera våldssituationer.
Samarbete kan behövas med andra delar av socialtjänsten som har specifik kompetens kring våld. Anhöriga kan också behöva relevant stöd i ett tidigt skede.
Våld mot äldre – webbutbildning för personal inom äldreomsorgen – Socialstyrelsen
Att upptäcka och ge rätt stöd vid våld mot äldre i nära relation (material från webbinarium) – SKR
Våld mot äldre kvinnor – Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK
Funktionsnedsättning kan öka risken för våld
Utsatthet för hedersrelaterat våld
Hedersrelaterat våld och förtryck kännetecknas bland annat av att det ofta är kollektivt utövat eller sanktionerat. Det innebär att det kan finnas flera förövare, till exempel familjemedlemmar, släktingar eller andra medlemmar av gemenskapen. Våldet och förtrycket kan ta sig många olika uttryck – fysiskt, psykiskt, socialt och sexuellt.
Både flickor och kvinnor, pojkar och män kan utsättas för hedersrelaterat våld och förövarna kan vara både kvinnor och män. Homo- och bisexuella personer och transpersoner kan vara särskilt utsatta.
Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär gör att gränserna mellan offer och förövare blir otydliga och att de som medverkar till förtrycket själva kan vara utsatta.
Hedersrelaterat våld och förtryck, tema på Kunskapsguiden
Särskild utsatthet vid sex mot ersättning
Många kvinnor som har erfarenhet av sex mot ersättning eller prostitution är särskilt utsatta för våld, inte bara av köpare utan också av de män de lever med. Forskningsstudier har visat att de flesta kvinnor som utnyttjas i prostitution har varit offer för våld och sexuella övergrepp som barn. De uppvisar även fler psykiska symtom än de som inte har denna erfarenhet, till exempel posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.
Sex mot ersättning – vuxna, tema på Kunskapsguiden
Hbtqi-perspektiv behövs i arbetet med utsatthet för våld
Begreppet hbtqi står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter samt intersexpersoner. Hbtqi-perspektivet behövs i arbetet med utsatthet för våld. Samhällets heterosexuella normer innebär att våld i samkönade relationer ofta osynliggörs eller bagatelliseras. Detta kan göra att omgivningen har svårare att se, förstå och hantera våldet och får därför svårare att ge bra stöd och hjälp.
Myndigheter och vårdgivare behöver ha ett normkritiskt förhållningssätt och inte förutsätta att de personer de möter lever i en heterosexuell relation eller identifierar sig som det kön som har tilldelats dem vid födseln. Ett normkritiskt förhållningssätt innebär också att inte förutsätta att de lever efter det könets sociala normer – kvinnligt eller manligt.
Hbtqi, tema på Kunskapsguiden
Våld i samkönade relationer – en kunskaps- och forskningsöversikt – Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK
Filmer för utbildning och diskussion om våld mot utsatta grupper
Sommaren 2018 gav regeringen särskilda uppdrag till myndigheter och civilsamhället. Uppdragen syftade främst till att förbättra arbetet med att upptäcka, åtgärda och förhindra samt ge kunskapshöjande insatser gällande sexuella trakasserier.
Jämställdhetsmyndigheten, Jämy, har inom ramen för regeringsuppdraget att genomföra utbildningsinsatser riktade till socialtjänsten och närliggande verksamheter tagit fram fem korta filmer. Filmerna utgår från de berättelser och behov som lyfts i #metoo-upprop från utsatta grupper som socialtjänsten möter. Behoven är kopplade till sexuella trakasserier, övergrepp och våld riktade mot bland andra äldre kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor i missbruk, döva och hörselskadade kvinnor och kvinnor med erfarenhet av prostitution och människohandel.
Filmerna och mer information – Jämy
