I socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens och tandvårdens arbete med barn behöver personalen alltid göra en bedömning av vad som är barnets bästa. En viktig del i bedömningen av vad som är barnets bästa är barnets egna synpunkter och åsikter. Rätten att fritt uttrycka sina åsikter och att bli hörd är en grundläggande princip i barnkonventionen, i socialtjänstlagen, patientlagen och tandvårdslagen.
Olika nivåer av delaktighet
Barns rätt till delaktighet i vård och omsorg består av tre delar
- barns rätt till information
- barns rätt att komma till tals och bli lyssnat på
- barns rätt till inflytande och självbestämmande.
Den ena nivån är en förutsättning för nästa nivå. Det vill säga barnets rätt till information är en förutsättning för att barnet ska kunna komma till tals och bli lyssnad på. Att komma till tals och bli lyssnad på är i sin tur en förutsättning för att barnet ska kunna få inflytande och i vissa fall själv bestämma i en fråga.
Barns delaktighet är med andra ord inte detsamma som att barnet ska bestämma. Ett barn kan vara delaktigt på många olika sätt utan att för den skull få bestämma. Med respekt för barnet är det viktigt att klargöra att även om barnets åsikter och erfarenheter är viktiga, så är det mycket annat som påverkar ett beslut.
Barnets rätt till information
Rätten till information är en grundläggande förutsättning för alla nämnda nivåer av delaktighet – från att komma till tals till självbestämmande. Utan relevant information blir det svårt för barnet att sätta sig in i en fråga, bilda sig en uppfattning och att uttala sig.
För att barnet ska kunna förstå och kunna ta till sig informationen behöver den anpassas till barnets ålder, mognad och övriga förutsättningar. Man behöver i varje enskilt ärende bedöma barnets förmåga att förstå det som han eller hon ska uttrycka sig om och anpassa situationen och informationen utifrån det.
Den som ska informera barnet behöver vara lyhörd och även ta hänsyn till informationens troliga känslomässiga betydelse och barnets förmåga att hantera starka känslor. Information som rent kognitivt är begriplig kan ändå väcka mer eller mindre svårhanterliga känslor hos barnet.
Barnets rätt att komma till tals
Barnet har rätt att komma till tals och få möjlighet att uttrycka sina åsikter och tankar. Barnet har också rätt till att bli lyssnat på, att någon lyssnar och på ett adekvat sätt tar emot det barnet har att säga, och vill uttrycka.
Rätten att komma till tals handlar inte bara om att barnet ska få uttrycka sin åsikt om vad som är bäst för honom eller henne. Det handlar också om barnets rätt att framföra sina tankar, känslor och upplevelser. Detta ligger sedan till grund för personalens beslut och bedömning.
För att ge barnet förutsättningar att uttrycka sina åsikter behöver det finnas kunskap inom socialtjänsten om hur barnets åsikter på bästa sätt kan hämtas in utifrån barnets ålder och mognad. Det behöver också finnas utarbetade arbetssätt för det. Det är viktigt att miljön känns trygg för barnet och att metoder och arbetssätt är väl anpassade till barnets förutsättningar.
Ingen nedre åldersgräns
Det finns ingen nedre åldersgräns för när ett barn ska få komma till tals och bli lyssnat till. Även ett yngre barn behöver få möjlighet att uttrycka sig. Barnets rätt att uttrycka sina åsikter är inte begränsad till tal utan kan inhämtas genom olika uttrycksmedel, till exempel i skrift eller med kroppsspråk.
Vissa barn vill inte uttrycka sina åsikter
Barnet ska få möjlighet att uttrycka sina åsikter i frågor som rör barnet, men är inte skyldig att göra det. Om barnet uttrycker sina åsikter kan det vara lämpligt att informera barnet om möjligheten att när som helst avstå från att exempelvis delta i ett samtal, svara på en fråga eller ta del av information. Om ett barn inte vill uttala sig behöver man visa förståelse för och respektera det, inte pressa det till delaktighet. Det kan finnas situationer när barnet av någon anledning inte kan eller vill uttala sig. Om ett barn inte kan eller vill uttrycka sina åsikter ska socialtjänsten så långt det är möjligt ta reda på barnets inställning på annat sätt.
Barnets rätt till inflytande och självbestämmande
Barnets rätt att komma till tals stannar inte vid att personal lyssnar på vad barnet har att säga, utan barnets åsikter ska också ha betydelse. Hur stor betydelse ett barns åsikt får i praktiken är beroende på barnets ålder och mognad. Det betyder att barn i olika grad får vara med och påverka det som berör dem. Detta slås fast inte bara i barnkonventionen utan även i SoL, LVU, patientlagen och tandvårdslagen. Personalen behöver väga in det barnet säger, men det innebär inte automatiskt att beslutet blir enligt barnets önskemål.
Vårdnadshavarens ansvar och skyldigheter
Utgångspunkten i svensk rätt är att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Om barnet har två vårdnadshavare gäller bestämmanderätten dem båda tillsammans. Vårdnadshavaren ska i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Men det får inte leda till att vårdnadshavaren lämnar över sitt ansvar genom att låta barnet självt bestämma i en omfattning som barnet inte är moget för.
I förarbetena till patientlagen understryks att även om ett barn är moget nog att själv fatta beslut bör personalen sträva efter att involvera vårdnadshavarna, om inte barnet motsätter sig det eller om det inte kan anses vara till barnets bästa.
Specifika åldersgränser
Bedömningen av barnets mognad är central för vilken grad av självbestämmande och inflytande ett barn får i vård och omsorg. Men i vissa undantagsfall finns det specifika åldersgränser i lagstiftningen som rör när barnet får vara med och bestämma. Det gäller framför allt för socialtjänsten. Exempelvis:
- Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt SoL och LVU. Det innebär bland annat att barnet själv kan söka bistånd. Men vårdnadshavarens inställning till ansökan och behov av bistånd behöver hämtas in under utredningen.
- Socialnämnden har möjlighet att besluta om öppna insatser, kontaktperson och särskilt förordnad kontaktperson till barn som har fyllt 12 år även utan samtycke från vårdnadshavaren, om det är lämpligt och barnet samtycker till det.
När det gäller hälso- och sjukvården är det ännu mer sällsynt med åldersgränser. Ett exempel är psykiatrisk tvångsvård, där en patient som har fyllt 15 år har rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden. Det innebär att barnet själv i domstol kan föra sin tala i mål om psykiatrisk tvångsvård. Det finns också en åldersgräns på 15 år när det gäller samtycke till viss forskning.
Bedöma barns mognad för delaktighet
Kunskapsstödet Bedöma barns mognad för delaktighet ger en bas och underlag för dialog och diskussion på arbetsplatsen om mognadsbedömningar för barns delaktighet.
Bedöma barns mognad för delaktighet – Socialstyrelsen
Bedöma barns mognad för delaktighet, powerpointpresentation för arbetsledare
Vill du beställa materialet istället för att ladda ner? Sök på Bedöma barns mognad för delaktighet i Socialstyrelsens publikationssök
Podd om att bedöma barns mognad för delaktighet
Främja barns delaktighet i vårdsituationer
Samlad teoretisk och praktisk kunskap kring barns perspektiv och delaktighet finns i detta kunskapsstöd. För vårdpersonal för att utveckla barnkompetens och beakta barns bästa.
Barns och ungas rätt i vården
Ett kunskapsstöd som ger information om barnkonventionen, hur man kan förverkliga den och göra den till ett praktiskt och användbart redskap i arbetet med barns rättigheter inom vården.
Barnen vill – Vågar vi
Detta kunskapsstöd beskriver olika arbetssätt och modeller för att barn ska bli delaktiga och deras synpunkter och erfarenheter tas tillvara som en kunskapskälla i det sociala arbetet.
Samtal med barn
Kunskapsguidens tema Samtal med barn samlar information om att samtala med barn i olika åldrar. Ett stöd för dig som i ditt arbete möter barn, och ska säkerställa att deras rättigheter respekteras.