Om barnets bästa och rätt till delaktighet

Sedan den 1 januari 2020 gäller barnkonventionen som svensk lag. Genom att göra barnkonventionen till lag är tanken att den ska få ett större genomslag i praktiken och att barns rättigheter tydligare ska genomsyra all offentlig verksamhet.

De rättigheter som barn har enligt barnkonventionen är en del av de mänskliga rättigheter som under lång tid fastställts genom olika internationella överenskommelser. Barnkonventionen syftar till att stärka barnets rättigheter genom att tydliggöra att barn är rättighetsbärare.

Två av barnkonventionens grundprinciper finns sedan tidigare i socialtjänstlagen, SoL, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, patientlagen och tandvårdslagen. Det handlar om att särskilt beakta barnets bästa och att barn så långt som möjligt ska vara delaktiga i frågor som rör dem. Barnets åsikter ska ges betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Barns och ungas delaktighet är inte viktig bara ur ett barnrättsperspektiv. Barn som ges möjlighet att vara delaktiga blir mer motiverade och intresserade i vardagliga situationer och får därmed högre kontroll över sitt liv. Barnets hälsa och utveckling främjas av delaktighet. Genom att barnet får komma till tals ökar personalens möjligheter att förstå barnet och barnets upplevelser, uppfattningar, önskemål och behov. Om en insats eller åtgärd verkligen blir till barnets bästa kan bero på hur delaktigt barnet har varit.

Utgångspunkter för den sociala barn- och ungdomsvården är en film från Socialstyrelsen som ger en kort introduktion till utgångspunkter om barnets bästa. 

Barnets bästa ska alltid beaktas och ibland vara avgörande

I socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens och tandvårdens arbete med barn behöver personalen alltid göra en bedömning av vad som är barnets bästa. Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- och behandlingsinsatser för barn inom socialtjänsten ska vad som är bäst för barnet vara avgörande.

Vad som är barnets bästa kan variera från fall till fall och bedömningen är en process i flera steg. I bedömningen kan man behöva ta hänsyn till olika faktorer som

  • vetenskap och beprövad erfarenhet
  • underlag från närstående och yrkespersoner som har kunskap om barnet
  • det som barnet själv ger uttryck för.

I praktiken kan tillämpningen av principen om barnets bästa innebära svåra ställningstaganden. Vid en intressekonflikt mellan barnets bästa och andra intressen så är det barnets bästa som har företräde vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- och behandlingsinsatser för barn.

Barnet ska ges möjlighet till delaktighet

Reglerna i SoL anger att barnet ges möjligheter att vara delaktigt. Denna delaktighet består av olika delar:

  • rätt till information
  • rätt att komma till tals och bli lyssnad på
  • rätt till inflytande utifrån ålder och mognad.

En del är en förutsättning för nästa. Det vill säga barnets rätt till information är en förutsättning för att barnet ska kunna komma till tals och bli lyssnad på. Att komma till tals och bli lyssnad på är i sin tur en förutsättning för att barnet ska kunna få inflytande och i vissa fall själv bestämma i en fråga. Barns delaktighet är med andra ord inte detsamma som att barnet ska bestämma.

Ett barn kan vara delaktigt på många olika sätt utan att för den skull få bestämma. Med respekt för barnet är det viktigt att klargöra att även om barnets åsikter och erfarenheter är viktiga, så är det mycket annat som påverkar ett beslut.

Rätt till relevant information

Barnets rätt till information är en förutsättning för att de ska kunna komma till tals och vara delaktigt. För att barnet ska kunna sätta sig in i en fråga och bilda sig en uppfattning krävs att barnet har fått relevant information och förstått den. Informationen behöver ges på ett enkelt och tydligt språk och i övrigt vara anpassat till barnets ålder, mognad och förutsättningar i övrigt. Att informera barnet på ett lämpligt sätt kräver förmåga att lyssna och leva sig in i barnets situation. Informationen kan behöva ges vid flera tillfällen och socialsekreteraren kan behöva ta reda på om barnet har kunnat ta emot och kunnat förstå vad informationen innebär.

"En gång frågade jag vad de hade för insatser. Jag minns ingenting av det mötet nu efteråt för de pratade och pratade, och kollade inte med mig att jag var med liksom. Så ja, visst, jag fick ju informationen, men jag förstod ju ingenting av den."

Ungdom med erfarenhet från socialtjänsten

Rätt att komma till tals och bli lyssnad på

Rätten att komma till tals innebär både att barnet ska få uttrycka sin åsikt och att någon lyssnar och tar emot det barnet säger. Rätten handlar dessutom inte bara om att barnet ska få uttrycka sin åsikt om vad som är bäst för honom eller henne. Det handlar också om barnets rätt att framföra sina tankar, känslor och upplevelser.

Det är inte meningen att barnet ska pressas på synpunkter eller försättas i svåra valsituationer. Delaktigheten ska vara på barnets villkor.

Det finns ingen nedre åldersgräns för när ett barn ska få komma till tals och bli lyssnat till. Även ett yngre barn behöver få möjlighet att uttrycka sig.

För att barn ska kunna göras delaktiga behöver ansvariga vuxna skapa förutsättningar för barnet att utöva sina rättigheter. Det gäller inte minst för barn som kan ha svårt att komma till tals, som exempelvis barn med funktionsnedsättningar och barn som inte behärskar svenska språket.

Om ett barn av någon anledning inte kan eller vill framföra sina åsikter ska socialtjänsten så långt det är möjligt försöka klarlägga barnets åsikter på annat sätt. Det görs exempelvis genom kontakt med någon annan som känner barnet väl eller som kan företräda barnet.

Rätt till inflytande och delaktighet utifrån ålder och mognad

Barnets rätt att komma till tals handlar om att professionen lyssnar på vad barnet har att säga och tar hänsyn till barnets åsikter. Det betyder att barnet i olika grad får vara med och påverka det som berör det. I vilken grad barnet ska ha inflytande får man bedöma utifrån ålder och mognad, det vill säga hur stor betydelse barnets åsikt och inställning ska få. Det innebär att barnets åsikter ska vägas in när professionen gör bedömningar och fattar beslut, men att det är barnets ålder och mognad som avgör vilket inflytande barnet får i praktiken.

Mognad är ett komplext begrepp som inte är klart definierat i lagstiftningen. Det kan beskrivas som i vilken grad man har olika förmågor, till exempel att hålla flera perspektiv samtidigt, kunna väga risker och möjligheter samt fördelar och nackdelar mot varandra samt tänka långsiktigt. Mognad påverkas av barnets utveckling och erfarenheter.

För att kunna göra en mognadsbedömning behövs både generella kunskaper om barns utveckling, behov och förmåga och kunskaper om det enskilda barnet – både genom egen kontakt med barnet själv och från andra som känner barnet.

Rätten till delaktighet gäller alla barn och unga

Kontakten med barn som har funktionsnedsättningar kan ställa särskilda krav på socialsekreteraren när det gäller kunskaper, erfarenheter och inlevelseförmåga. Det kan exempelvis behövas olika typer av hjälpmedel för att underlätta kommunikationen.

Vid mötet med ensamkommande barn behövs ofta både en tolk och att socialsekreteraren är särskilt lyhörd för barnets eller den unges situation.

Samtal med barn

Socialsekreteraren bör träffa barnet både med och utan vårdnadshavare för att bilda sig en uppfattning om barnets situation. Barnet bör ges möjlighet att både uttrycka sig fritt och svara på frågor.

Det är viktigt att personal kontinuerligt utvecklar sin kunskap, kompetens och erfarenhet i att samtala med barn på bästa sätt. Samtidigt är det viktigt att inte överdramatisera, att inte tänka att det krävs en viss mängd och en viss specifik kunskap och kompetens för att samtala med barn. Alla kan prata med barn.

Att som professionell förbereda både sig själv och barnet inför ett samtal är av stor betydelse. Själv kan man exempelvis behöva förbereda sig genom att fundera över var samtalet bäst äger rum, vilka hjälpmedel som kan vara relevanta och på vilket sätt vårdnadshavarna ska vara delaktiga i samtalet.

Barnet kan behöva förbereda sig inför samtalet genom att få information om till exempel syftet med samtalet, vilka som ska vara med och vilka rättigheter barnet har i samband med samtalet. Exempel på rättigheter som barnet har är att ha med sig en stödperson utöver föräldrarna och att barnet själv bestämmer vad det vill berätta och fråga om.

Kallelser till barn i socialtjänsten

Detta material är ett stöd för socialtjänsten i samband med att ett barn ska välkomnas till ett möte. Barn och unga saknar ofta egna kallelser till möten. Kallelsen kan ses som ett konkret sätt att sträva mot att säkerställa barnets delaktighet och leva upp till centrala delar av barnkonventionen.

Faktagranskad av: Socialstyrelsen Senast granskad:

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Så behandlar Socialstyrelsen dina personuppgifter