En vägledande princip för socialtjänstens arbete är helhetssyn. Det innebär att människan betraktas som del i olika sammanhang, där familjen är ett exempel på ett sådant sammanhang. I mötet mellan socialtjänst och individ behöver socialtjänsten se till den enskilda individens hela livssituation, istället för att enbart se till isolerade problem eller händelser.
Barn utvecklas i samspel med sin känslomässiga, kulturella och socioekonomiska miljö. Där kan många olika faktorer påverka barnen individuellt och deras behov av stöd och skydd. För att kunna bedöma varje enskilt barns behov av stöd och skydd behöver socialsekreteraren utgå från barnet i dess sammanhang och vad som påverkar barnets individuella utveckling och situation.
Den utvecklingsekologiska modellen
En helhetssyn på socialt arbete kan också förklaras genom den utvecklingsekologiska modellen som beskriver hur individens utveckling påverkas av och samspelar med miljöer på olika nivåer i samhället. Modellen kan beskrivas som en lära om det ömsesidiga samspel som sker mellan barnet under sin utveckling och de föränderliga miljöer som barnet lever i. Den beskriver en pågående utveckling under hela livet, påverkad av relationer inom och mellan både närmiljöer och större sociala sammanhang.
I centrum står barnet med sina individuella egenskaper. Barnet omgärdas av sin familj. Under uppväxten kommer barnet allt eftersom att samspela med bland annat kamrater, förskola och skola. Barnet både påverkar och påverkas av de andra nivåerna. Exempelvis kan barnets beteende påverka hur föräldrarna uppfostrar barnet, vilket i sin tur kan påverka barnets beteende.
Barn kan även påverkas indirekt av miljöer som de inte själva är en del av, till exempel kan föräldrarnas arbetsplats påverka barnet genom föräldrarnas trivsel och arbetstider. För äldre barn får ofta kamrater och aktiviteter i närsamhället en stor betydelse. Det sker även samspel mellan nivåerna utan att barnet aktivt deltar. Även andra förhållanden kan ha en övergripande påverkan på barnets utvecklingsmöjligheter. Det rör sig om hela samhällets struktur, funktion och normer, till exempel om det finns förebyggande arbete i form av verksamheter som ger generellt stöd till alla barn och familjer.
Barns behov i centrum, BBIC, är ett stöd för socialsekreteraren att arbeta utifrån en helhetssyn på barnet och dess behov. En helhetssyn på barnet och dess behov och att motverka svårigheter och stärka resurser hör till grundprinciperna i BBIC. Den utvecklingsekologiska modellen ligger också till grund för BBIC-triangeln.
BBIC-triangeln
BBIC-triangeln är till hjälp för att sätta barnets behov i centrum och för att kunna bedöma vilka risk- och skyddsfaktorer som påverkar barnet. BBIC-triangeln finns att ladda ner på flera språk hos Socialstyrelsen
Triangeln består av tre sidor:
- barnets utveckling
- föräldrarnas förmåga
- familj och miljö
Varje område är sedan uppdelat i ett antal delområden, som utgår från risk- och skyddsfaktorer runt barnet.
Barnets utveckling
Triangelns sida som handlar om barnets utveckling innehåller fyra områden:
- hälsa
- utbildning
- känslor och beteende
- sociala relationer
Föräldrarnas förmåga
Triangelns sida som handlar om föräldrarnas förmåga innehåller fyra områden:
- grundläggande omsorg
- stimulans och vägledning
- känslomässig tillgänglighet
- säkerhet
Familj och miljö
Triangelns sida som handlar om familj och miljö innehåller fyra områden:
- nuvarande familjesituation
- familjebakgrund
- boende, arbete och ekonomi
- socialt nätverk och integrering