Socialsekreterare i den sociala barnavården behöver ha kunskap om barns utveckling i olika åldrar och hur det kan se ut när utvecklingen avviker från det vi förväntar oss.
Barn utvecklas olika och inom det som kallas för normal eller typisk utveckling ryms väldigt många olika barn. Utveckling sker i ett komplext samspel mellan barnets egna förutsättningar och den miljö barnet vistas i. Barn är också själva i högsta grad delaktiga i sin egen utveckling och de såväl anpassar sig till som påverkar och påverkas av faktorer i omgivningen.
De flesta barn utvecklar sina färdigheter, förmågor och sätt att relatera till omvärlden i ungefär samma ordning och inom samma åldersintervall. Då är förutsättningarna i barnets miljö tillräckligt goda och det finns inte några uppenbara genetiska risker eller tidiga skador. Barn som av olika skäl har levt under mindre gynnsamma omständigheter kan verka omogna i vissa avseenden, utan att det betyder att de är allmänt försenade i sin utveckling.
Föräldrars omsorg behöver anpassas till barnets behov
Det är viktigt för barnet att föräldrarna klarar att ge barnet omsorg och att de anpassar omsorgen till barnets behov under hela uppväxten.
Inom utvecklingspsykologin beskriver man att barnet har vissa centrala uppgifter att lösa under sin utveckling för att gå vidare i nästa steg i utvecklingen på ett optimalt sätt. Det kan till exempel handla om att utveckla ett språk. För att barnet ska lyckas med det behöver föräldern stödja utvecklingen genom att bland annat lyssna och kommunicera med barnet. Detta ställer krav på föräldrarnas förmåga att anpassa sitt stöd efter barnets förutsättningar och uppgiftens natur. Hur barnet lyckas med den här typen av utvecklingsuppgifter får konsekvenser för hur senare uppgifter går att lösa.
Risk- och skyddsfaktorer som kan påverka barnets utveckling
Det finns omständigheter eller faktorer som kan innebära ökad risk för respektive skydd mot psykosociala problem hos barn och unga. En riskfaktor är en egenskap, händelse, förhållande eller process som ökar sannolikheten eller risken för ett visst utfall. En skyddsfaktor är en egenskap, händelse, förhållande eller process som minskar sannolikheten för att visst utfall genom att fungera som buffert, eller som förändrar effekterna av att exponeras för en risk.
Risk- och skyddsfaktorer kan vara direkta eller indirekta. Direkta faktorer brukar vanligtvis befinna sig på individ- och familjenivå, och de indirekta oftast är yttre faktorer som rör närsamhälle och samhällsstruktur. Risk- och skyddsfaktorer kan också vara föränderliga (dynamiska) eller statiska. Dynamiska faktorer är möjliga att påverka medan de statiska inte går att påverka.
Begreppet resiliens är också relevant i sammanhanget. Det gäller barn och unga som har utvecklats utan större problem i livet trots att riskfaktorer förekommit under deras uppväxt eller delar av uppväxten. Resiliens kan anses vara just fenomenet att en ung person uppvisar motståndskraft och inte utvecklar ett normbrytande beteende trots att riskfaktorer finns hos den unge personen och/eller i personens omgivning.
Utred risk- och skyddsfaktorernas konsekvenser
Problem i barnets utveckling kan uppstå eller pågå till följd av olika riskfaktorer som inte har kunnat motverkas av skyddsfaktorer. Ibland, men inte alltid, är det samma faktor som gör att ett problem uppstår och att det fortsätter. Forskningen om risk- och skyddsfaktorer utgår från hur dessa påverkar grupper och kan vara annorlunda för det enskilda barnet. När socialtjänsten identifierar risk- eller skyddsfaktorer är det därför viktigt att utreda hur faktorerna påverkar det enskilda barnet. Socialsekreteraren behöver då utreda i vilka situationer och hur ofta risk- eller skyddsfaktorn uppstår, hur omfattande den är och vilka konsekvenser den får för barnet.
Flera risker samtidigt
Barn kan vara utsatta för flera risker samtidigt, så kallad multipel utsatthet. Exempelvis finns det tydliga samband mellan att barn som är utsatta för försummelse också kan bli utsatta för fysiskt våld, liksom mellan att som barn upplevt våld i nära relationer och att själv bli slagen.
Det finns också andra samband som kan ha betydelse. Om ett barn har blivit slaget en gång är risken stor att barnet blir slaget igen. Det finns även samband mellan missbruk hos föräldern och våld i nära relationer. Samband finns även för äldre barn som begår brott och samtidigt har en svår hemsituation, svårigheter i skolan eller har börjat använda droger.