Samtal om sexuella övergrepp

Det vanligaste är att barnets berättelse kommer helt oväntat i ett samtal som handlar om något annat. Oftast finns inga misstankar överhuvudtaget. Ändå behöver du som professionell vara förberedd. Ett sätt att förbereda sig är att reflektera över sina egna tankar och erfarenheter kring sexuella övergrepp. Ett annat sätt är att försöka förmedla att här går det att berätta – även om sexuella övergrepp. Exempelvis genom att ha affischer, informationsblad, tidningar och böcker om sexuella övergrepp eller angränsande områden tillgängliga och synliga i väntrum eller besöksrum.

När viss anledning till misstanke finns

Barn berättar sällan spontant om sexuella övergrepp och ibland kan det därför finnas anledning att mer direkt föra ämnet på tal, även om det inte finns någon misstanke eller om misstanken är vag. Det är vanligt att barn är multiutsatta och det kan därför finnas anledning att föra sexuella övergrepp på tal till barn som lever i andra utsatta situationer som exempelvis missbruk i hemmet eller eget riskbeteende.

Vid misstanke om sexuella övergrepp

Misstankar om att ett barn är utsatt för sexuella övergrepp kan uppstå på grund av något som du som professionell lägger märke till, sådant som andra förmedlat eller i något som barnet berättar. Om misstanken oväntat dyker upp under ett samtal om något helt annat, behöver samtalets syfte och upplägg skifta. För barnet behöver det bli tydligt vad som händer i samtalet och varför. Om det istället finns information inför samtalet som grund för en misstanke behöver barnet få veta hur denna information ser ut och var den kommer ifrån.

Som professionell behöver du fundera på vad som är relevant att fråga barnet om. Väljer barnet att berätta mer än vad som behövs är det bra att inte tysta barnet, utan att lyssna och ta emot barnets berättelse. Samtidigt är det viktigt att inte uppmuntra barnet att fortsätta berätta genom att till exempel ställa detaljerade frågor som inte är relevanta i sammanhanget eller för din yrkesroll.

Samtal om polisanmälan

I samband med misstankar om sexuella övergrepp blir det ofta aktuellt med att anmäla till socialtjänsten och/eller polisen. Det är då viktigt att prata med barnet om denna anmälan. I första hand behöver du som professionell försöka få barnet att samtycka till en anmälan. Ibland går inte det. Barnet behöver då få relevant information om anmälan, till exempel att anmälan kommer göras, när den kommer göras och vad en sådan anmälan innebär. Barnet behöver få möjlighet att ställa frågor och att reflektera kring denna information.

Vara snäll och skapa förtroendefull relation

Om barnet börjar berätta om sexuella övergrepp är det sällan något nytt för barnet. Det nya är möjligen att barnet nu berättar om något för någon annan som hen burit på länge. Ett barn som har varit utsatta för sexuella övergrepp är ofta rädd för att vuxna inte ska tro på det eller inte orka ta emot det barnet berättar. Att prata om sexuella övergrepp kan dessutom upplevas som intimt och utelämnande. Därför blir det särskilt viktigt att den professionelle gör vad den kan för att upplevas som snäll och skapa en förtroendefull relation i samtal om sexuella övergrepp så att barnet känner tillit och vågar berätta.

Hjälpa barnet att sätta övergreppen i ett sammanhang

Det är vanligt att sexuella övergrepp är förknippade med skuld och skam. Förövaren kan bland annat ha fått barnet att tro att det har ansvar för det som hänt. Därför är det viktigt att professionella som möter barn är tydliga med att det är vanligt att känna skuld och skam men att ansvaret och skulden alltid ligger på den som begått övergreppen.
När det gäller sexuella övergrepp kan det vara bra att generellt samtala om övergrepp, hur barn ofta brukar reagera och må efter att ha blivit utsatt. Det kan också vara värdefullt att beskriva strategier som förövare ofta använder. Det sätter övergreppen i ett sammanhang och hjälper barnet att förstå att andra barn också kan ha varit i samma situation.

När barnet berättar – efteråt

Ibland kan barnet berätta om sexuella övergrepp för personal inom vård och omsorg långt efter att brottsutredning och behandling har utförts. Som vuxen professionell kan det upplevas som något väldigt akut och allvarligt. Men för barnet kanske det inte alls upplevs på det viset, utan det kan vara något som barnet på flera vis lämnat bakom sig. Det är ändå viktigt att du som professionell stannar i det barnet berättat, med fokus på hur barnet förhåller sig till övergreppen idag och om det har behov av att prata om dem.

Om barnet inte mår dåligt eller vill prata om övergreppen kan det vara bra att beskriva hur känslor och minnen av sexuella övergrepp kan komma och gå, att olika händelser kan göra att det väcks till liv igen. Berätta för barnet att det i sådana fall finns hjälp att få, och ge eventuellt barnet kontaktuppgifter till exempelvis Bris, närmaste ungdomsmottagning eller BUP.

Att samtala med barn – kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso-och sjukvården samt tandvården

Alla kan prata med barn. Alla kan också utveckla sin förmåga att prata med barn. Socialstyrelsens kunskapsstöd Att samtala med barn ger en generell och grundläggande bas, till stöd för professionella i att samtala med barn. Kunskapsstödet riktar sig till alla som har samtal med barn inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och tandvård. Med barn avses alla under 18 år.

• Att samtala med barn – kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso-och sjukvården och tandvården
• Powerpoint-presentation för arbetsledare till Att samtala med barn
• Infoblad Att samtala med barn
• Att samtala med barn – om sexuella övergrepp och människohandel

Vill du beställa materialet istället för att ladda ner? Sök på Att samtala med barn i Socialstyrelsens publikationssök

Podd om samtal med barn

Hur kan man samtala med barn och varför är det viktigt att barn är delaktiga i samtalet? Här ges tips på olika sätt att bemöta barn, baserat på deras ålder och upplevelser och hur man kan förbereda samtalet med barnet för att hjälpa barnet att komma till tals. Lyssna på Socialstyrelsens podd På djupet.