Lyssnandet är grunden för alla samtalstekniker och – metoder. Att lyssna handlar om att vara uppmärksam, inte bara på orden, utan också på intentionerna och känslorna bakom. Att ha tålamod, och stå ut med en viss tystnad; inte avbryta med inlägg, frågor och uppmaningar förrän barnet verkar behöva samtalsstöd. Barnet behöver tid och utrymme att fundera och reagera. Samtidigt behöver du vara uppmärksam på att tystnaden inte blir en belastning för samtalet. Tystnad kan ibland bromsa dialogen, skapa otrygghet och ge barnet en känsla av att vara tvungen att prestera.
Öppna eller ledande frågor
Öppna frågor är generellt bättre än slutna eller ledande frågor, vid samtal med ett barn. Öppna frågor har visat sig leda till att barn berättar mer, och mer opåverkat. Om de formuleras som direkta uppmaningar – berätta, förklara, beskriv – uppmuntrar det barnet att ge innehållsrika berättelser. Följdfrågor eller detaljfrågor inleds med ord som vem, vad, var, vilka, när och hur.
Ledande frågor innehåller detaljer eller aspekter som barnet tidigare inte själv har sagt, frågor som kan besvaras med ett ja eller nej eller alternativa svarsmöjligheter. Vid ledande frågor finns risken att de på olika sätt och i olika grad är påverkade av den vuxna. I vissa sammanhang kan ledande frågor vara nödvändiga och för en del barn kan det kännas tryggt att det går att svara ”rätt eller fel” på en fråga. Ledande frågor kan vara nödvändigt när det finns tecken på att barnet löper akut risk för att utsättas för våld eller övergrepp.
Sammanfattningar, reflektioner och andra stöd i samtalet
Stödjande kommentarer och impulser är oftast bättre än nya frågor för att skapa ett flyt i barnets beskrivning. Enkla stödjande impulser som att säga mm, jaha och att nicka bekräftar för barnet att man lyssnar och riskerar inte påverka barnets beskrivningar. Även korta invitationer kan ha en enkel bekräftande funktion: ”Fortsätt. Berätta mer.”
Att kort upprepa det barnet nyss har sagt kan också stödja ett flyt i samtalet. Använd barnets egna ord så mycket som möjligt. Upprepningen ger barnet ro att bli kvar i och följa sina egna tankar, känslor och associationer, utan att störas av den vuxnas inspel.
Reflektioner handlar inte om att använda barnets ord, utan att den vuxne med egna ord återspeglar det barnet har berättat. Barn kan uppleva en lättnad över att slippa svara på frågor och istället lyssna på den vuxnes tankar och reflektioner. Det kan hjälpa barnet att samla sina egna tankar kring ämnet. Barnet behöver ges möjlighet att bekräfta eller korrigera.
Verbalisering är ytterligare ett sätt att stödja barnets berättande genom att sätta ord på barnets ickeverbala svar, en sorts översättning. Det är viktigt att inte övertolka, men enkla verbaliseringar kan stödja barnet att berätta mer.
Att samtala med barn – kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso-och sjukvården samt tandvården
Alla kan prata med barn. Alla kan också utveckla sin förmåga att prata med barn. Socialstyrelsens kunskapsstöd Att samtala med barn ger en generell och grundläggande bas, till stöd för professionella i att samtala med barn. Kunskapsstödet riktar sig till alla som har samtal med barn inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och tandvård. Med barn avses alla under 18 år.
- Att samtala med barn – kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso-och sjukvården och tandvården
- Powerpoint-presentation för arbetsledare till Att samtala med barn
- Infoblad Att samtala med barn
- Att samtala med barn – om sexuella övergrepp och människohandel
Vill du beställa materialet istället för att ladda ner? Sök på Att samtala med barn i Socialstyrelsens publikationssök
Podd om samtal med barn
Hur kan man samtala med barn och varför är det viktigt att barn är delaktiga i samtalet? Här ges tips på olika sätt att bemöta barn, baserat på deras ålder och upplevelser och hur man kan förbereda samtalet med barnet för att hjälpa barnet att komma till tals. Lyssna på Socialstyrelsens podd På djupet.
Material för barns delaktighet
Hos Allmänna Barnhuset finns flera publikationer till stöd för samtal med barn och för att tillgodose deras behov och rättigheter: