Individuella behov

​Det är viktigt att personer med funktionsnedsättning får möjlighet att beskriva sina behov liksom egna mål och förväntningar med en insats. Personer i den enskildes omgivning som personal som ger stöd och service behöver fokusera på den enskildes behov.

I vissa situationer kan det behövas såväl individuellt anpassat kommunikationsstöd som extra lyhördhet från personalens sida för att uppfatta den enskildes behov, synpunkter och önskemål.

Personalen har även en viktig uppgift att uppmärksamma tecken på förändringar och ovanliga uttryck hos enskilda som inte kan formulera sina behov. Personalen behöver också aktivt hålla uppsikt och fortlöpande tolka den enskildes olika uttryck och signaler.

Behov – ett begrepp med flera tolkningar

Det är viktigt för alla som arbetar inom vård- och omsorg att känna till att det finns olika uppfattningar om vad som menas med behov. Detta gör att lagar och riktlinjer kan bli aktuella på olika sätt vilket påverkar valet av stöd till den enskilde och dennes anhöriga. Behov behöver sättas in i ett sammanhang för att inte ses som något fristående och isolerat.

Rätten till insatser

LSS – grundläggande principer och utgångspunkter

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, syftar till att ge stöd till personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar för att de ska kunna skapa sig ett värdigt liv. Stödet ska minska svårigheterna i det dagliga livet och bidra till ett liv likt andra personers.

Rätten till bistånd enligt SoL

I socialtjänstlagen, SoL, finns regler om rätten till bistånd för försörjning och livsföring i övrigt. Begreppet livsföring i övrigt är inte närmare preciserat i lagen. En person kan söka det bistånd han eller hon anser sig behöva, men man kan bara beviljas stöd som inte kan tillgodoses på annat sätt. Syftet med socialtjänstlagen är den enskilde ska ges en skälig levnadsnivå och biståndet ska utformas så att det stärker personens möjligheter att leva ett självständigt liv.

Individens behov ska styra

Handläggare och utförare ska vara öppna för individen och dennes situation. Det innebär att ha ett behovsinriktat arbetssätt som utgår från individens situation och önskemål. När de individuella behoven får styra kan det betyda att hela verksamheten måste anpassas.

Helhetssyn

Socialtjänstens verksamhet ska präglas av en helhetssyn. Insatserna måste vara anpassade till den enskildes samlade situation och behov. Det medför att socialtjänsten behöver kunna erbjuda olika alternativ för olika personer. För den enskilde är det också bra om insatserna präglas av kontinuitet och så långt som möjligt genomförs av samma personal.

Helhetssynen utgår från samarbete såväl inom kommunen och dess olika förvaltningar och nämnder som med andra myndigheter och organisationer.

Samverkan, inom aktuellt tema på Kunskapsguiden

Självbestämmande är vägledande i insatserna

Frivillighet och självbestämmande ska vara vägledande vid handläggningen av enskilda ärenden. Detta innebär att det är den enskilde själv som bestämmer om han eller hon ska acceptera erbjudanden om en viss social insats. Självbestämmandet hos individen innebär däremot inte att socialtjänsten är kravlös. Till socialtjänstens uppgifter hör att på olika sätt försöka motivera den enskilde att ta emot en viss insats.

IBIC för ett systematiskt arbetssätt

För att socialtjänsten ska kunna arbeta systematiskt och behovsinriktat med strukturerad dokumentation finns ett stöd kallat IBIC – Individens behov i centrum. Stödet riktar sig till handläggare och utförare och utgår från det individinriktade enligt en klassificering som heter ICF. Den enskildes behov, resurser mål och resultat klassas enligt ICF som är ett internationellt sätt att beskriva hälsa.

Individens behov i centrum (IBIC), tema på Kunskapsguiden

Individens rätt att uttrycka sina åsikter

Varje person har rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör honom eller henne. Om det handlar om barn ska särskild hänsyn tas till barnets ålder och mognad. Det är individens egen uppfattning om sina resurser och aktuella begränsningar i livsföringen som behöver komma fram. Detta gäller när insatserna är tänkta att vara ett direkt stöd för individen men också när de samtidigt ska fungera som stöd till familjen eller anhöriga. Det kan då handla om insatser som avlösarservice och korttidsvistelse.

Att leva som andra

Öppenhet och lyhördhet för olika önskemål är ett viktigt utgångsläge i mötet med personer med rörelsehinder. Exempelvis behöver inte en person med rörelsehinder vara ointresserad av dans eller att vara aktiv i en förening. På motsvarande sätt ska personer inte behöva vara sysselsatta och delta i situationer mot sin vilja. Personalen ska inte heller kräva att den enskilde ska motivera varför han eller hon vill ägna sig åt en viss aktivitet eller intresse. Det som ska utredas är vad personen behöver för stöd för att kunna delta i aktiviteten.

Möjligheten och rätten att bilda familj

Alla frågor som rör rätten att bilda familj berörs i artikel 23 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Artikeln säger att ingen person med funktionsnedsättning får behandlas orättvist när det kommer till att gifta sig, skaffa barn och bli förälder eller ha andra nära personliga kontakter.

Personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra. För en del personer kan det innebära möjligheter att inleda nära relationer och ha en partner. För andra personer kan det handla om att kunna ställa frågor och ha en öppenhet kring frågor som rör relationer. Då är det är viktigt att verksamheter och personal har en beredskap och kompetens i frågor som rör känslor och sexualitet.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – regeringskansliet

Om sex för unga personer – Ungdomsmottagningen, Umo 

Malmö stad har i samband med ett projekt om sexuell hälsa tagit fram en vägledning om sexualitet, känslor och bemötande för personal inom LSS-verksamhet som heter Fråga, lyssna, var intresserad. En central del är intervjuer med kvinnor och män i LSS-boenden. Syftet är att beskriva ett gott bemötande i relation till sexualitet.

Fråga, lyssna, var intresserad hos Malmö stad

Genomförandeplan

Handläggaren gör en bedömning av den enskildes behov och fattar beslut om insatser. Handläggaren ska även ta hänsyn till de resurser som finns i nätverket runt individen. Alla sammantagna behov och önskemål leder senare till att utföraren får ett uppdrag.

Uppdraget från beställaren ligger till grund för utförarens planering och val av arbetssätt. Planeringen ska så långt möjligt göras tillsammans med den enskilde och personens eventuella företrädare. För att skapa en tydlig struktur för det praktiska genomförandet och uppföljningen av en beslutad insats upprättas en genomförandeplan. Genom planen tydliggörs för den enskilde och personalen vad som ska göras och vem som ska göra vad. Det kan också framgå när och hur något ska genomföras.

Enskilda ska i möjligaste mån ha inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Utgångspunkten är att den enskilde medverkar vid planeringen men om personen inte vill eller kan medverka, bör genomförandeplan ändå upprättas.

Kommunikation – en förutsättning för delaktighet

Många personer med funktionsnedsättning har kommunikationssvårigheter. Förmågan att kommunicera med sin omgivning har en avgörande roll för att kunna påverka och vara delaktig i sin vardag.

Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK)

Personer med kognitiva funktionsnedsättningar och personer med flerfunktionsnedsättningar har svårare än andra att framföra sina synpunkter. Eftersom de individuella svårigheterna ser väldigt olika ut behöver bemötande och kommunikationsstöd också se olika ut.

Personal behöver ha kunskap om de individuella behoven och stöden. Det finns inte en lösning för alla men det finns bemötande och kommunikationsstöd som underlättar för många. AKK står för alternativ och kompletterande kommunikation som behövs för att ersätta eller komplettera bristande tal eller språk. Det kan till exempel vara: teckenkommunikation, bilder och pictogram. Verksamheten kan också behöva erbjuda teckentolk eller språktolk.

Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK), tema på Kunskapsguiden

Hjälpmedel

Personer med funktionsnedsättning ska så långt som möjligt kunna leva som andra och har rätt till olika hjälpmedel som kan underlätta vardagen och ge ökad livskvalitet. Syftet med hjälpmedel kan vara att förbättra nedsatt förmåga, utjämna förlorad förmåga eller bevara en viss förmåga. I stora drag handlar det om att utjämna skillnader och förenkla vardagen för personer medfunktionsnedsättning.

Hjälpmedel kan användas i hemmet, närmiljön och i arbetet liksom i skolan för att underlätta det dagliga livet. De kan till exempel användas för att få struktur på tillvaron, få bättre tidsuppfattning eller hjälpa personen att klara av att ta till sig information. Det kan också vara hjälp att hålla ordning på vardagsekonomin.

Hjälpmedlen kan vara mycket enkla som en skrivtavla i hemmet med kom i håg-noteringar eller mer avancerade som till exempel olika datorprogram. Som hjälp och stöd vid förflyttning kan personer med funktionsnedsättning behöva ha en rullator, en rullstol eller en permobil. En del personer har flera olika typer av rullstolar för olika ändamål och situationer.

Förskrivning av hjälpmedel

Hjälpmedel förskrivs av hälso- och sjukvårdspersonal, exempelvis läkare, arbetsterapeut eller sjukgymnast. Vad som förskrivs varierar stort i landet. Det vanliga är att hjälpmedel för fritid och motion inte förskrivs. De flesta hjälpmedel är kostnadsfria men avgifterna kan variera. Löpande driftskostnader eller förbrukningsmaterial måste den enskilde själv ansvara för. Hjälpmedelscentralen eller motsvarande kan upplysa om vad som gäller i den egna regionen.

Anpassa hjälpmedel utifrån användaren

Det är viktigt att man väljer hjälpmedel tillsammans med individen och närstående, utifrån individens behov. Den som ska använda hjälpmedlet är ofta den bästa experten. Det är också viktigt att komma ihåg att de flesta hjälpmedel tar sin tid att träna in så att de blir en naturlig del i vardagen.

Hjälpmedel, tema på Kunskapsguiden

Webbutbildning om förskrivning av hjälpmedel, på Socialstyrelsens utbildningsportal

Interkulturellt synsätt

Att vara medveten om och förhålla sig till kulturella skillnader kallas interkulturellt synsätt. Synen på sjukdom och funktionsnedsättning är kulturell och har olika betydelser i olika samhällen.

I mötet med personer från andra kulturer kan personalen behöva gå igenom likheter och olikheter. Att exempelvis fråga om hur det var i det land som personen kommer ifrån kan öka förståelsen. Personal i olika verksamheter behöver också ha en lyhördhet och kunskap om svensk funktionshinderpolitik. Den utgår från ett perspektiv där mänskliga rättigheter är i fokus.

Vägledningen Individens behov i centrum - Ett stöd för att använda ICF och strukturerad
dokumentation i socialtjänsten, hos Socialstyrelsen