Rehabiliterande arbetssätt vid omsorgsarbete i hemmet

Av socialtjänstlagen (SoL) framgår att socialtjänsten ska främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet samt ska inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

Att ta tillvara personens egna resurser och möjligheter till att vara aktiv i vardagen kan ingå som en del i de insatser som ges utifrån SoL. All personal som möter personen kan stödja och uppmuntra personen till aktivitet och självständighet i det dagliga livet, utifrån personens förutsättningar och möjligheter

Grunden är ett hälsofrämjandeförhållningssätt

Ett hälsofrämjande förhållningssätt behövs inom hälso- och sjukvården och omsorgen, så att alla personer får möjlighet vara delaktiga utifrån sina förutsättningar och preferenser. Det behövs på flera organisatoriska nivåer, både vid strategiska beslut på ledningsnivå, och i det direkta mötet mellan en vård- och omsorgspersonal och en person.

Genom ett rehabiliterande arbetssätt vid det personliga mötet kan personalen uppmuntra och stödja personer, så att de är så aktiva som möjligt, och får möjlighet att agera hälsosamt. Genom ett hälsofrämjande förhållningssätt vid strategiska beslut skapas förutsättningar för en god hälsa hos många.

Ett rehabiliterande arbetssätt främjar hälsa och förebygger ohälsa

Ett rehabiliterande arbetssätt innefattar generella insatser som kan utföras av all personal och som syftar till att stärka eller bibehålla hälsa och funktionsförmåga. Det kan även motverka att personen tappar färdigheter, som skulle kunna behållas i och med en daglig användning.

Ett rehabiliterande arbetssätt är att omsätta ett hälsofrämjande förhållningssätt i en praktisk handling. I ett rehabiliterande arbetssätt får personen i varje situation göra det personen kan, utifrån sina förutsättningar och sin dagsform. Omsorgspersonalen uppmuntrar och stödjer personen att vara självständig, så långt som personen vill och kan.

Personalen anpassar sin insats individuellt i varje situation. Det innebär att personen får tid att ta egna initiativ och göra egna val. Viktiga kompetenser, när omsorgspersonal ska stödja en person, är lyhördhet, ett helhetsperspektiv, samt generella kunskaper om hälsa

Det rehabiliterande arbetssättet är något som ständigt behöver fortgå, till skillnad från rehabilitering som avslutas när målet har uppnåtts. Ett rehabiliterande arbetssätt hos omsorgspersonalen ersätter inte en vårdgivares skyldighet att ge en god och säker rehabilitering.

Att stödja ett rehabiliterande arbetssätt

Hälso- och sjukvårdspersonalen har en viktig roll i att handleda och stödja omsorgspersonalen samt att bidra med sin kunskap och kompetens inom hälsofrämjande och rehabiliterande arbetssätt.

Handledning av personal kan ske i form av en situationsanpassad och individuell handledning utifrån en enskild persons unika behov i hemmet, men även genom generella utbildningar till grupper av omsorgspersonal. Generella utbildningar kan göras på olika sätt, och bland annat finns det stödmaterial i form av studiecirklar.  

Det behöver finnas kontaktvägar så att hälso- och sjukvården kan göra en bedömning av personens förmåga i de fall omsorgspersonalen känner sig osäker. Det kan exempelvis handla om personer med nedsatt beslutsförmåga eller personer som har svårt att beskriva sina egna behov.

Verktyg och rutiner för kommunikation samt tillgång till tid är viktiga organisatoriska förutsättningar, för att stödja ett rehabiliterande arbetssätt. Det behöver även finns en ledning som stödjer en samverkan, en närhet mellan organisationerna, samt en kontinuitet och stabilitet i verksamheterna, för det ska bli ett gott samarbete mellan omsorgspersonalen och rehabiliteringsprofessionerna.