Vem gör vad?

Socialnämnden ska enligt socialtjänstlagen samverka med samhällsorgan så som till exempel hälso- och sjukvården, polisen, skolan, organisationer och andra som berörs i frågor kopplade till barn som far illa eller riskerar att fara illa. Det är viktigt att samverka för att den unga ska få stöd och skydd av samhället utifrån en helhetssyn.

En anmälan om oro enligt 14 kapitlet 1 § i SoL ska göras av myndigheter och yrkesverksamma, bland annat i socialtjänsten och hälso- och sjukvården, om de får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Anmälan görs till socialnämnden, som regel i den kommun där barnet bor.

När olika aktörer planerar att samverka behöver den person som utbytet av information gäller vanligtvis ge sitt samtycke till det. Läs mer om sekretess i Handläggning och
dokumentation – Handbok för socialtjänsten – Socialstyrelsen (pdf).

Samrådsgrupper och Barnahus

I regel blir flera myndigheter inblandade om det finns misstankar om att ett barn har blivit utsatt för brott. I många kommuner finns sedan länge samrådsgrupper som består av representanter för polis, åklagare, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Så kallade Barnahus har också skapats i vissa kommuner. Där kan socialtjänst, polis, åklagare, rättsmedicin, barnmedicin och barn- och ungdomspsykiatrin samverka på en och samma plats i utredningar som gäller barn som varit utsatta för brott.

Elevhälsan

Elevhälsan träffar alla elever på högstadiet och gymnasiet genom de obligatoriska hälsosamtalen. Då kan de som arbetar inom elevhälsan ställa frågan om relationer och sexualitet, inklusive erfarenhet av sex mot ersättning. Till exempel kan frågan ställas som en av många frågor i ett formulär om självskattad hälsa. På så sätt skapas förutsättningar för att tala om sex och sex mot ersättning.

Ungdomsmottagningar

Ungdomsmottagningen har en viktig uppgift i att ge stöd till ungdomar som har varit utsatta för sexuella övergrepp eller har erfarenheter av sex mot ersättning. Personalen där är vana vid att tala med ungdomar som på olika sätt tar sexuella risker.

På många ungdomsmottagningar finns förutom barnmorskor även kuratorer och psykologer. Provtagning av sexuellt överförbara infektioner, preventivmedelsrådgivning, graviditetstest och akut p-piller är vanliga anledningar för besök. Men ofta kan ungdomarna få hjälp på flera områden.

Barn- och ungdomspsykiatrin

Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, kan ha en viktig funktion i att upptäcka barn och ungdomar som har erfarenhet sex mot ersättning. När de träffar barn och unga som är sexuellt utsatta, behöver frågor om sex mot ersättning ställas.

Hos BUP kan ungdomar få hjälpa att bearbeta krisreaktioner och trauman efter övergrepp och sexuell exploatering. En viktig uppgift för BUP är också att ge råd till andra verksamheter och samverka med andra aktörer.

Missbruks- och beroendevård för ungdom

Många ungdomar som blir aktuella för missbruksvården har psykiatriska problem. Många har varit utsatta för traumatiska händelser i form av fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp tidigare i livet eller i samband med ett pågående missbruk.

Insatserna kan gälla en bedömning av missbruket, krissamtal, familjesamtal och olika behandlingsprogram. Beroendevården för unga kan erbjuda insatser där det blir möjligt för den unga att mer djupgående bearbeta psykiska problem.

När den unga får frågor om missbruket kan det också vara läge att ställa frågor om hur missbruket har finansierats – till exempel om den unga har fått ersättning för sex.

Hälso- och sjukvården

Vårdcentraler kan komma i kontakt med barn och unga som har erfarenhet av sex mot ersättning. Det gäller även abortmottagningar, våldtäktsmottagningar och barnmorskemottagningar.

Socialtjänstens stöd och insatser

Socialtjänsten har ett brett och omfattande ansvar för barn och unga. Stöd och hjälp kan ges både via biståndsbedömda insatser efter utredning och i vissa fall i öppen verksamhet utan föregående biståndsbedömning eller beslut om insats.

Beroende på hur barnets behov av stöd och hjälp ser ut kan olika insatser från socialtjänsten bli aktuella. Det kan vara stöd till barnet eller den unga, till föräldrarna eller till hela familjen.

Insatserna kan innebära att barnet eller den unga bor kvar hemma eller placeras utanför familjen, till exempel i familjehem eller ett hem för vård och boende, HVB.

En utredning kan avslutas utan insatser från socialtjänsten men med stöd från andra verksamheter som barnpsykiatri eller ungdomsmottagning.

Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och verksamheten ska ha respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. Det innebär att den enskilde har stort inflytande över vilka insatser den får.

LVU i vissa fall

LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, är en lagstiftning som kan bli aktuell för barn och unga i vissa situationer när frivilligt stöd inte räcker. LVU kan endast bli aktuellt om det saknas samtycke till den vård som behövs från barnets vårdnadshavare och/eller från den unga om denne är över 15 år.

LVU kan bli aktuellt för att skydda barn och unga om det finns missförhållanden i hemsituationen, de så kallade miljöfallen. LVU kan också bli aktuellt om det finns missförhållanden kopplat till barnets eller den ungas eget beteende till exempel socialt nedbrytande beteende, de så kallade beteendefallen. Missförhållandet ska innebära att det finns en påtaglig risk för att den ungas hälsa eller utveckling skadas. I en del brådskande situationer får socialnämnden besluta om omedelbart omhändertagande utifrån LVU.

Det är endast möjligt att besluta om vård enligt LVU om barnet eller den unga åtminstone inledningsvis behöver placeras utanför hemmet. Var barnet eller den unga ska placeras ska bland annat styras av barnets/den ungas vårdbehov och av kravet på en god vård med god kvalitet. Vid alla beslut enligt LVU ska barnets eller den ungas bästa vara avgörande. Under tiden för vården har socialtjänsten ansvar för att den ungas grundläggande rättigheter i föräldrabalken tillgodoses. Det innebär bland annat rätt till omvårdnad, trygghet och att behandlas med respekt.

HVB

Hem för vård eller boende, HVB, är ett yrkesmässigt drivet hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda personer för vård eller behandling i kombination med ett boende. HVB kan ges som insats både till barn och vuxna och kan ha olika målgrupper och inriktningar. Det kan bland annat handla om behandling av missbruk eller självskadebeteende.

Ett HVB kan också fungera som ett hem för unga även om de inte har ett behandlingsbehov.

Ett HVB ger möjlighet att i en nära och daglig samvaro med barn och unga bygga upp det förtroende och den tillit som behövs för att en ung människa ska börja tala om svåra saker, till exempel sexuell utsatthet och erfarenheter av destruktivt sex. På HVB kan även beteendeförändring som kan tyda på att den unga inte mår bra upptäckas.

Om personalen på HVB har svårt att tala med de unga om sexualitet och sexuella övergrepp kan ett samarbete med närmaste ungdomsmottagning prövas.

Gode män för ensamkommande barn

Ensamkommande barn kan ha särskild risk för att hamna i sexuellt utsatta situationer. Under asyltiden ska det ensamkommande barnet ha en god man i vårdnadshavarens ställe. Den gode mannen har möjlighet att uppmärksamma sexuell utsatthet och exploatering.

Mer om den gode mannens uppgift finns i Socialstyrelsens handbok Ensamkommande barn och unga.

Statens institutionsstyrelse

Vid de institutioner som Statens institutionsstyrelse, SiS, driver kommer personalen i kontakt med barn och unga som har erfarenhet av sex mot ersättning och som har blivit sexuellt exploaterade. Få institutioner hanterar dock detta specifikt.

Ideella föreningar

Ideella föreningar kan vara ett viktigt stöd för barn och unga som är eller har varit utsatta för sexuell exploatering. Sådana insatser kan till exempel vara jourtelefoner, chattverksamhet, rådgivning, stöd- och behandlingsverksamheter som drivs bland annat av kvinno- och tjejjourer och RFSL Ungdom.