När en person vänder sig till kommunen för att söka stöd och hjälp och det kommer fram att hon eller han är utsatt för våld har socialnämnden ett ansvar för att personen får det stöd och den hjälp som hon eller han behöver. I socialnämndens utredning ska den våldsutsattas behov av insatser till stöd och hjälp bedömas och lämpliga insatser erbjudas, se 11 kap. 1 § socialtjänstlagen, SoL.
Socialnämndens utredning
Socialnämnden bör med anledning av våldet utreda bland annat behovet av stöd och hjälp, både akut, på kort och på lång sikt. Utredningen bör gälla våldets karaktär och omfattning, hur det sociala nätverket ser ut och om den våldsutsatta behöver stöd i sitt föräldraskap, se allmänna råd till 5 kap. i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd SOSFS 2014:4 om våld i nära relationer.
Standardiserad bedömningsmetod bör användas
I sin utredning ska socialnämnden bedöma risken för ytterligare våld och bör då använda en standardiserad bedömningsmetod. Nämnden bör, med samtycke från den som är utsatt för våld, ta del av polisens bedömning av risken för fortsatt våld. Nämnden bör även informera polisen om sin riskbedömning om det inte finns hinder enligt offentlighets- och sekretesslagen. Se 5 kap. 1 § och allmänna råd till 5 kap. 1 § SOSFS 2014:5 om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS.
Att använda standardiserade bedömningsmetoder som en del av utredningen kan hjälpa yrkesverksamma i socialtjänsten och hälso- och sjukvården när de ska bedöma behovet av stöd hos den som är utsatt för våld. Det innebär att frågorna i bedömningsmetoder ställs systematiskt till personerna i målgruppen. Detta minskar risken för att man missar den information som metoden ska fånga. Som regel behövs mer och unik information i varje fall, utöver det som de standardiserade bedömningsmetoderna bidrar med.
Utredningens resultat kan återkopplas till klienten
Resultatet från bedömningsmetoden kan återkopplas till klienten på ett överskådligt och lättbegripligt sätt av den yrkesverksamma i socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. I samband med att resultatet återkopplas får den utsatta personen möjlighet att korrigera, lägga till och kommentera informationen. På så sätt kan bedömningsmetoder bidra till att personer som är utsatta för våld blir mer delaktiga i sin utredning. Resultatet kan även visa på vilka områden som behöver utredas vidare. Sammantaget kan användningen av bedömningsmetoder bidra till att den utsatta personen får det stöd och den hjälp som hon eller han behöver.
När standardiserade bedömningsmetoder används över tid kan informationen från de olika individerna sammanställas för att ge kunskaper som gäller hela målgruppen och de insatser som utförts. Informationen ger kunskap som kan användas som bas för att utveckla verksamheten.
Mer information om bedömningsmetoder för socialt arbete finns i Socialstyrelsens Metodguide
Broschyr om standardiserade bedömningsmetoder hos Socialstyrelsen
FREDA - bedömningsmetoder
FREDA-bedömningsmetoder, som har tagits fram av Socialstyrelsen, är tänkta att användas i socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer. FREDA-bedömningsmetoder består av en manual och tre instrument: FREDA-beskrivning, FREDA-risk och FREDA-kortfrågor.
FREDA-kortfrågor
FREDA-kortfrågor ska ge stöd till verksamheter som behöver upptäcka våld. Detta instrument beskrivs inte närmare i denna text som utgår från situationer där utsattheten för våld redan är bekräftad.
FREDA-beskrivning
Instrumentet FREDA-beskrivning har tagits fram för att kunna ge en bild av omfattningen och karaktären på det våld som en person är eller har varit utsatt för. Målgruppen är personer där utsatthet för våld har identifierats och det samtidigt finns behov av ytterligare kunskap om våldets omfattning och karaktär.
FREDA-beskrivning består av två skalor, en för psykiskt våld och hot och en för fysiskt och sexuellt våld. De är avsedda att användas i utredningar av våld och i särskilda verksamheter, till exempel kvinnofridsverksamheter och kvinnojourer.
I första hand ska den yrkesverksamma och klienten gå igenom FREDA-beskrivningen tillsammans. Beskrivningen kan användas både för att beskriva det våld som förekom innan den utsatta personen fick insatser och för att undersöka situationen efter insatsen.
FREDA-beskrivning används i första hand för att den som är utsatt för våld och den yrkesverksamma ska få klarhet över våldets karaktär, men också som stöd i bedömningen av behov av hjälp och skydd. Beskrivningen ska också ge underlag för att kunna bedöma risken för fortsatt våld.
Beskrivningen kan väcka starka känslor
Socialstyrelsen har gjort en prövning och uppföljning av FREDA-beskrivning. Den visade att FREDA-beskrivning kan ge både våldsutsatta och yrkesverksamma nya och viktiga insikter om den våldsutsattas situation och erfarenheter av våld. Den visade också att FREDA-beskrivning ofta fungerar som en ögonöppnare både för den som är utsatt för våld och för den yrkesverksamma. Att gå igenom omfattningen av våldshandlingarna ger en tydlig bild av utsattheten för våld.
Att beskriva en svår situation kan ge starka minnesbilder och känslor som behöver få uttryckas direkt efter att frågorna har besvarats. Därför behöver det finnas gott om tid för samtalet och att uppföljande samtal planeras i direkt anslutning till intervjun. Om det finns behov av att dela upp genomgången av våldsupplevelserna på fler än ett tillfälle, finns det inga hinder för det enligt FREDA-beskrivning.
Förbered klienten på frågorna
Personalen i den verksamhet som använder FREDA-beskrivning kan tillsammans gå igenom vad som kan vara relevanta exempel på olika våldshandlingar. Erfarenheter från prövningarna tyder på att frågor om sexuellt våld är särskilt svåra att ställa. Det gör det extra viktigt att de yrkesverksamma som ska arbeta med FREDA-beskrivning har förberett sig på vilka exempel som kan illustrera vad som avses med sexuellt våld. Samma sak gäller materiellt och ekonomiskt våld. Om den yrkesverksamma får indikationer på att ett visst slags våld är särskilt relevant för en klient kan bilden kring det behöva fördjupas.
FREDA-bedömningsmetoder hos Socialstyrelsen
Bedöma risk för ytterligare våld är en del av utredningen
Socialtjänstens bedömning av risken för ytterligare våld är en del i utredningen av vilket behov av skydd och stöd som den utsatta har. En riskbedömning är alltid en uppskattning av en specifik risk och oavsett hur riskbedömningen genomförs kan den inte sägas fånga en ”sann” risk. Den bidrar däremot med en kvalificerad uppskattning av risken för ytterligare våld.
Instrument för riskbedömning är en form av standardiserade bedömningsmetoder, konstruerade för att vara ett stöd när man ska uppskatta en viss risk. Standardiserade bedömningsinstrument bidrar med kunskapsbaserat stöd när en utsatt persons situation och behov ska utredas. Det beror på att de är baserade på forskning och att de är vetenskapligt prövade för instrumentets målgrupp.
Av socialtjänstens dokumentation ska det framgå om nämnden har använt standardiserade bedömningsmetoder som en del i utredningen och i så fall vilken eller vilka, se 5 kap. 7 § 2 SOSFS 2014:5. En standardiserad riskbedömning är inte tillräcklig i sig, den ersätter inte andra delar av utredningen som gäller risk och bedömning av hjälpbehov utifrån den bedömda risken.
FREDA-farlighetsbedömning
Socialstyrelsen har tagit fram instrumentet FREDA-farlighetsbedömning för att underlätta den strukturerade delen av bedömning av risken för fortsatt våld. Syftet med FREDA-farlighetsbedömning är att ge en indikation på risken för ökat eller dödligt våld. Målgruppen för FREDA-farlighetsbedömning är våldsutsatta personer där risken för fortsatt eller upptrappat våld är oklar. FREDA-farlighetsbedömning ska ses som en del av utredningen och används tillsammans med annan relevant information som underlag för att bedöma behov av stöd och för säkerhetsplanering för en våldsutsatt person.
FREDA-farlighetsbedömning är baserad på instrumentet Danger Assessment som är utvecklat i USA för socialt arbete med våldsutsatta kvinnor. Danger Assessment riktades ursprungligen enbart till kvinnor. I FREDA-farlighetsbedömning har frågorna formulerats om så att de inte är könsbundna.
Frågor om flera livsomständigheter
FREDA-farlighetsbedömning skiljer sig från FREDA-beskrivning genom att frågorna handlar om fler livsomständigheter än enbart det faktiska våldet, till exempel om relationen, arbetsförhållanden, missbruk och svartsjuka.
Instrumentet innehåller 19 frågor som fångar riskfaktorer för dödligt våld och en fråga om den våldsutsatta har övervägt att ta sitt liv. Utöver dessa frågor anges relationen till den eller de personer som utövar våld: nuvarande partner, före detta partner, förälder, annan släkting eller annan relation. Svarsalternativen på frågorna är endast ”ja” och ”nej”, och antalet ja-svar adderas.
Omständigheter som enligt forskning är särskilt utmärkande för ökad farlighet ger högre poäng enligt instruktioner i formuläret. Med hjälp av sammanräkningen skattas en farlighetsnivå som kan ses som en riktlinje för den fara personen kan vara utsatt för. Faran anges i fyra nivåer, från att vara varierande till mycket allvarlig. Skälet till att beteckna den lägsta nivån som varierande är att någon form av våld har förekommit varför ytterligare fara inte helt kan avfärdas. Instrumentet avslutas med rekommendationer för säkerhetsplanering som tillsammans med övrig information från utredningen bör vägas in i bedömningen.
Bedömning i samtal med den våldsutsatta
FREDA-farlighetsbedömning görs i samtal med den våldsutsatta. Det är viktigt att förklara varför man gör FREDA-farlighetsbedömning. Det vanligaste skälet är troligen oro för den utsattas situation, men det kan också finnas skäl som att riskbedömningar ska göras på ett enhetligt och transparent sätt i ärenden där utsatthet för våld har konstaterats.
Berätta om tänkbara åtgärder
Vid intervjun med den person som är utsatt för våld är det viktigt att beskriva vilka möjligheter verksamheten har att ge stöd och skydd i samband med fortsatt utsatthet. Den yrkesverksamma behöver avgöra om det är bäst att ta upp detta före riskbedömningen eller efter intervjun.
Försiktighet i tolkningen
Det finns flera skäl att vara varsam i tolkningen av resultatet från FREDA-farlighetsbedömning. Den våldsutsattas egen uppskattning av risk är i genomsnitt lika god som standardiserade instruments förmåga att förutsäga risk. Detta gäller generellt sett och det kan finnas personer som underskattar eller minimerar sin risk.
Om den våldsutsatta själv upplever låg risk för ökat våld medan FREDA-farlighetsbedömning ger höga poäng kan denna skillnad vara utgångspunkt för en diskussion om skyddsbehov. Den yrkesverksamma kan berätta att faktorer som i forskning visat sig vara kopplade till ökat våld tyder på att risken kan vara större än personen själv upplever den.
Oro för att barn ska bli omhändertagna
Om den person som är utsatt för våld har barn kan det finnas en rädsla för att erkänna den risk man upplever eftersom den också berör barnet. Rädslan kan gälla att barnet ska bli omhändertaget.
Forskning visar att rädslan för att det egna barnet eller barnen ska bli omhändertagna kan ha inflytande över våldsutsattas hjälpsökande. Rädslan för att barnet ska bli omhändertaget av socialnämnden kan göra att den utsatta minimerar risken för vidare utsatthet. När den den som är utsatt för våld uppfattar att yrkesverksamma i socialtjänsten anser att barnen behöver ökat skydd, även till priset av ett eventuellt omhändertagande, tycks detta ibland kunna ge den våldsutsatta motivation att bryta upp från sin svåra situation.
När man som yrkesverksam ska återkoppla resultatet från FREDA-farlighetsbedömning och vill diskutera eventuella konsekvenser för barnet/barnen behöver man vara medveten om att samtal om barnen kan påverka den utsatta på olika sätt beroende på var i uppbrottsprocessen denna person befinner sig.
Om barnen kan ha utsatts för eller bevittnat våld eller andra övergrepp av en närstående ska nämnden inleda en utredning om barnets behov av stöd och hjälp. Om detta kan man läsa i 6 kap.1 § SOSFS 2014:4.
Våld mot barn, sida inom detta tema
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer, SOSFS 2014:4
Socialstyrelsen har tagit fram nya föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer. De börjar gälla den 1 november 2022.
Risk bedöms alltför sällan
Socialstyrelsens analys av dödsfallsutredningar visar att brister i hur socialtjänst och polis har arbetat med riskbedömningar troligen har bidragit till att riskerna i dödsoffrens situation inte blev tydliggjorda. Analysen visade att fyra kvinnor som hade haft kontakt med socialtjänsten hade dödats inom tre månader efter att en ansökan om stöd och hjälp hade kommit in, varav de flesta inom cirka en vecka. Sex kvinnor som hade haft kontakt med polisen hade dödats inom fyra månader efter polisanmälan, varav de flesta inom de första tre veckorna.
Socialstyrelsen har även vid dödsfallsutredningar 2012-2015 uppmärksammat att riskbedömningar inom polisen ofta har saknats i de fall där brottsoffren polisanmält att de utsatts för våld av gärningspersonen innan de dödades. I 20 av de 31 utredda fallen under perioden fanns mellan en och ett femtontal polisanmälningar under de senaste två åren före gärningen. Endast i fyra av dessa fall hade polisen gjort en riskbedömning.
Psykiatriska problem kan vara en riskfaktor
Forskning om svenska fall av dödligt våld i nära relationer har visat att dessa förövare i högre utsträckning än hela gruppen våldsutövare i nära relation, har psykiatriska diagnoser, till exempel psykoser eller depression. Detta avviker från det mönster av personlighetsstörning och psykopati som i allmänhet förknippas med våldsutövare i nära relationer. Därför bör man som yrkesverksam fråga den person som är utsatt för våld om förövaren har psykiatriska problem.