Särskild utsatthet

Kvinnor i missbruk eller beroende befinner sig ofta i livssituationer som ökar risken för att utsättas för våld. Samtidigt kan de ha svårare än andra våldsutsatta kvinnor att få stöd och hjälp. Våldet ses ofta som en konsekvens av missbruket vilket gör att våldsutsattheten inte uppmärksammas eller kanske negligeras av samhället.

Kvinnor som har problem med missbruk utsätts för både fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, och våldet kan vara mycket grovt. Förövaren är ofta en partner eller före detta partner. Förövaren kan också vara en bekant eller yrkesutövare som kvinnorna möter, till exempel poliser, väktare eller behandlingspersonal.

Kvinnorna söker ofta vård först när de fått allvarliga skador och de kan också vara svåra att motivera till varaktiga kontakter med socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Äldre är inte en homogen grupp

Äldre personer betraktas i många sammanhang som en homogen grupp där åldern är den utmärkande egenskapen. Istället behöver de ses som individer med olika förutsättningar, erfarenheter och behov.

Om utsatthet

Både äldre kvinnor och män kan utsättas för våld i nära relationer av närstående, av anställda i vård och omsorg, av grannar i särskilt boende och av deltagare i dagverksamhet.

Det är nästan enbart kvinnor som utsätts för sexuellt våld, och föreställningar om att äldre personer inte har sexuella relationer riskerar att leda till att sexuella övergrepp inte uppmärksammas. Äldre kvinnor kan också leva i en parrelation där våldet har förekommit under många år.

Personal inom vård och omsorg har en viktig uppgift

Hög ålder innebär ofta ett ökat beroende av omgivningen, både av närstående och av personal. Det är en riskfaktor för att utsättas för våld och innebär också en risk för att våldet upprepas. Beroendet gör det särskilt svårt att ta sig ur en destruktiv relation.

Därför är det viktigt att all personal – de som utför vård och omsorg, handläggare och anhörigkonsulenter (eller motsvarande) – är uppmärksamma på om våld förekommer eller riskerar att förekomma.

Om ansträngda vårdrelationer och demenssjukdom

Ansträngda vårdrelationer är ytterligare en riskfaktor för våld och övergrepp. Personer med demenssjukdom löper dubbelt så stor risk att utsättas för vanvård av personal och anhörigvårdare.

Personer med demenssjukdom kan drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Ett vanligt symtomen är aggressivitet riktad mot omgivningen. Det kan vara gentemot anhöriga, andra personer i den äldres närhet eller personalen. En BPSD-utredning kan behövas för att kunna erbjuda relevant stöd.

Samarbete behövs ofta

För att hantera det våld som kan förekomma behövs ofta samarbete. Äldreomsorgen har ofta begränsade möjligheter att hantera våldssituationer.

Samarbete kan behövas med andra delar av socialtjänsten som har specifik kompetens kring våld. Anhöriga kan också behöva relevant stöd i ett tidigt skede.

Stöd i arbetet – Diskussionsmaterial från Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har tagit fram ett diskussionsmaterial på temat äldre och våld. Det riktar sig i första hand till chefer i äldreomsorgen och är tänkt att användas på ett APT-möte.

Materialet innehåller kortfattade kunskapsbitar och fallbeskrivningar med diskussionsfrågor om hur man som verksamhet kan arbeta för att förebygga och upptäcka våld.

Äldre och våld – Diskussionsmaterial att visa på möte (pdf)

Äldre och våld – Diskussionsmaterial med talmanus (pdf) 

Mer stöd stöd i arbetet

Våld mot äldre – webbutbildning för personal inom äldreomsorgen – Socialstyrelsen

Att upptäcka och ge rätt stöd vid våld mot äldre i nära relation (material från webbinarium) – SKR

Våld mot äldre kvinnor – Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK

Kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för våld i minst lika hög utsträckning som kvinnor generellt. Kvinnor med intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar brukar betraktas som särskilt sårbara. Även män med funktionsnedsättning är mer utsatta än andra personer.

Många som har en funktionsnedsättning är beroende av andra i sitt dagliga liv. Det kan handla om omvårdnad, stöd och service utförd av anhöriga, personliga assistenter eller annan personal. Det kan också handla om tjänster som utförs av andra, till exempel färdtjänst. Beroendet av andra kan vara en förklaring till utsattheten för våld, och det kan även innebära en risk för upprepat våld.

Våld och utsatthet hos personer med funktionsnedsättning, tema på Kunskapsguiden

Utbildningsmaterial om funktionsnedsättning och våldsutsatthet – Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK

Hedersrelaterat våld och förtryck kännetecknas bland annat av att det ofta är kollektivt utövat eller sanktionerat. Det innebär att det kan finnas flera förövare, till exempel familjemedlemmar, släktingar eller andra medlemmar av gemenskapen. Våldet och förtrycket kan ta sig många olika uttryck – fysiskt, psykiskt, socialt och sexuellt.
Både flickor och kvinnor, pojkar och män kan utsättas för hedersrelaterat våld och förövarna kan vara både kvinnor och män. Homo- och bisexuella personer och transpersoner kan vara särskilt utsatta.

Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär gör att gränserna mellan offer och förövare blir otydliga och att de som medverkar till förtrycket själva kan vara utsatta.

Hedersrelaterat våld och förtryck, tema på Kunskapsguiden

Många kvinnor som har erfarenhet av sex mot ersättning eller prostitution är särskilt utsatta för våld, inte bara av köpare utan också av de män de lever med. Forskningsstudier har visat att de flesta kvinnor som utnyttjas i prostitution har varit offer för våld och sexuella övergrepp som barn. De uppvisar även fler psykiska symtom än de som inte har denna erfarenhet, till exempel posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.

Sex mot ersättning – vuxna, tema på Kunskapsguiden

Begreppet hbtqi står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter samt intersexpersoner. Hbtqi-perspektivet behövs i arbetet med utsatthet för våld. Samhällets heterosexuella normer innebär att våld i samkönade relationer ofta osynliggörs eller bagatelliseras. Detta kan göra att omgivningen har svårare att se, förstå och hantera våldet och får därför svårare att ge bra stöd och hjälp.

Myndigheter och vårdgivare behöver ha ett normkritiskt förhållningssätt och inte förutsätta att de personer de möter lever i en heterosexuell relation eller identifierar sig som det kön som har tilldelats dem vid födseln. Ett normkritiskt förhållningssätt innebär också att inte förutsätta att de lever efter det könets sociala normer – kvinnligt eller manligt.

Hbtqi, tema på Kunskapsguiden

Våld i samkönade relationer – en kunskaps- och forskningsöversikt – Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK