Våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem. För den som utsätts för våld är det ett hälsoproblem, ofta med allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser, som även kan leda till svåra sociala problem. Våldet är också ett jämställdhetsproblem som hindrar våldsutsatta att få sina mänskliga rättigheter och friheter tillgodosedda.
Sårbarhetsfaktorer behöver uppmärksammas
När en person utsätts för våld i en nära relation kan våldet få olika konsekvenser beroende på vilka resurser och förmågor personen har eller på olika omständigheter i personens liv. Exempel på sårbarhetsfaktorer är
- okunnighet om de rättigheter man har
- socialt och ekonomiskt beroende av närstående eller av samhället
- konflikt mellan närstående och andras förväntningar
- isolering och ensamhet
- beroende av andra för att klara vardagslivet
- starkt beroende av våldsutövaren.
Detta innebär att vissa grupper kan vara särskilt utsatta och sårbara. Det kan till exempel vara personer med migrationsbakgrund, fysisk och psykisk funktionsnedsättning eller de som är sårbara på grund av ålder, sexuell läggning eller drogvanor.
Särskilt utsatta grupper
I denna text uppmärksammas särskilt sårbarheten och utsattheten hos kvinnor med missbruksproblem, hos äldre kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor med utländsk bakgrund och personer som lever i en hederskultur.
Att tala om särskilt sårbara grupper är samtidigt att generalisera. En person som omgivningen räknar in i en grupp behöver inte identifiera sig med den. En viss grupptillhörighet behöver inte heller innebära utsatthet för en särskild form av våld. Grupperna är heterogena och kan överlappa varandra. Därför behöver de som arbetar i socialtjänsten och hälso- och sjukvården snarare utgå från olika faktorer som positivt kan påverka sårbarheten hos den som är utsatt för våld än fokusera på vilken grupp personen tillhör.
Du kan läsa mer om olika gruppers utsatthet i Socialstyrelsens utbildningsmaterial om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld.
Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld – ett utbildningsmaterial för socialtjänsten (pdf)
Intersektionalitet kan förklara hur maktstrukturer samverkar
En persons livssituation påverkas av samverkande maktstrukturer som innebär att en person kan vara utsatt för våld och förtryck av flera orsaker samtidigt. Intersektionalitet är ett verktyg för att förstå hur maktstrukturer samverkar och hur de uttrycks i samhället genom normer, lagar, institutioner och materiella omständigheter.
Intersektionalitet kan visa på hur makt fördelas, till exempel utifrån kön, ålder, klass, hudfärg, sexualitet, funktionsförmåga och hälsa. Ett intersektionellt perspektiv kan bidra till att ge en nyanserad förståelse av utsatthet för våld.
Intersektionella perspektiv på våld i nära relationer – Länsstyrelsens metodstöd
Hbtqi-perspektiv behövs i arbetet med utsatthet för våld
Begreppet hbtqi står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter samt intersexpersoner. Hbtqi-perspektivet behövs i arbetet med utsatthet för våld. Samhällets heterosexuella normer innebär att våld i samkönade relationer ofta osynliggörs eller bagatelliseras. Detta kan göra att omgivningen har svårare att se, förstå och hantera våldet och får därför svårare att ge bra stöd och hjälp.
Myndigheter och vårdgivare behöver ha ett normkritiskt förhållningssätt och inte förutsätta att de personer de möter lever i en heterosexuell relation eller identifierar sig som det kön som har tilldelats dem vid födseln. Ett normkritiskt förhållningssätt innebär också att inte förutsätta att de lever efter det könets sociala normer – kvinnligt eller manligt.
Ökad risk för våld hos kvinnor med missbruk
Kvinnor i missbruk eller beroende befinner sig ofta i livssituationer som
ökar risken för att utsättas för våld. Samtidigt kan de ha svårare än andra våldsutsatta kvinnor att få stöd och hjälp. Våldet ses ofta som en konsekvens av missbruket vilket gör att våldsutsattheten inte uppmärksammas eller kanske negligeras av samhället.
Kvinnor som har problem med missbruk utsätts för både fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, och våldet kan vara mycket grovt. Förövaren är ofta en partner eller före detta partner. Förövaren kan också vara en bekant eller yrkesutövare som kvinnorna möter, till exempel poliser, väktare eller behandlingspersonal.
Kvinnorna söker ofta vård först när de fått allvarliga skador och de kan också vara svåra att motivera till varaktiga kontakter med socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
Omfattande problem ökar behovet av stöd och behandling
Många kvinnor i missbruk har omfattande problem som gör att de behöver både stöd, behandling och vård. Utöver utsatthet för våld och missbruk kan dessa kvinnor till exempel ha psykisk eller fysisk ohälsa, vara arbetslösa, ha ekonomiska problem och kanske vara hemlösa. I vissa fall kan de ha erfarenhet av att sälja sex och/eller av sexuella övergrepp eller av kriminalitet.
Flera forskningsstudier har visat att övergrepp i barndomen är vanligare bland kvinnor i missbruk än bland övriga kvinnor. Det är också vanligt att kvinnor som har kontakt med psykiatrin har varit utsatta för olika former av övergrepp både som barn och vuxna. Det gäller inte minst kvinnor med självmordsbenägenhet eller psykisk ohälsa i form av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, depression och psykossjukdomar.
Att fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen – Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK
Särskild utsatthet vid sex mot ersättning
Många kvinnor som har erfarenhet av sex mot ersättning eller prostitution är särskilt utsatta för våld, inte bara av köpare utan också av de män de lever med. Forskningsstudier har visat att de flesta kvinnor som utnyttjas i prostitution har varit offer för våld och sexuella övergrepp som barn. De uppvisar även fler psykiska symtom än de som inte har denna erfarenhet, till exempel posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.
Sex mot ersättning – vuxna, tema på Kunskapsguiden
Funktionsnedsättning kan öka risken för våld
Kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för våld i minst lika hög utsträckning som kvinnor generellt. Kvinnor med intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar brukar betraktas som särskilt sårbara. Även män med funktionsnedsättning är mer utsatta än andra personer.
Många som har en funktionsnedsättning är beroende av andra i sitt dagliga liv. Det kan handla om omvårdnad, stöd och service utförd av anhöriga, personliga assistenter eller annan personal. Det kan också handla om tjänster som utförs av andra, till exempel färdtjänst. Beroendet av andra kan vara en förklaring till utsattheten för våld, och det kan även innebära en risk för upprepat våld.
Våld och utsatthet hos personer med funktionsnedsättning, tema på Kunskapsguiden
Våld mot äldre
Äldre personer betraktas i många sammanhang som en homogen grupp där åldern är den utmärkande egenskapen. I stället behöver de ses som individer med olika förutsättningar, erfarenheter och behov. Både äldre kvinnor och män kan utsättas för våld i nära relationer av närstående, av anställda i vård och omsorg, av grannar i särskilt boende och av deltagare i dagverksamhet.
Det är nästan enbart kvinnor som utsätts för sexuellt våld, och föreställningar om att äldre personer inte har sexuella relationer riskerar att leda till att sexuella övergrepp inte uppmärksammas. Äldre kvinnor kan också leva i en parrelation där våldet har förekommit under många år.
Hög ålder innebär ofta ett ökat beroende av omgivningen, både av närstående och av personal. Det är en riskfaktor för att utsättas för våld och innebär också en risk för att våldet upprepas. Beroendet gör det särskilt svårt att ta sig ur en destruktiv relation.
Ansträngda vårdrelationer är ytterligare en riskfaktor för våld och övergrepp. Personer med demenssjukdom löper dubbelt så stor risk att utsättas för vanvård av personal och anhörigvårdare.
Webbinarium: Att upptäcka och ge rätt stöd vid våld mot äldre i nära relation – SKR
Våld mot äldre – utbildningspaket för personal inom äldreomsorgen – Socialstyrelsen
Våld mot äldre kvinnor – Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK
Utländsk bakgrund kan innebära ökad risk
Svenska forskningsstudier har visat att kvinnor med utländsk bakgrund utsätts för våld i större utsträckning än kvinnor som har en eller två föräldrar födda i Sverige. Det kan bero på att de utlandsfödda kvinnorna oftare har lägre utbildning, befinner sig i en ekonomiskt utsatt situation och är socialt isolerade.
Språksvårigheter, dålig kännedom om det svenska samhället och vilka rättigheter kvinnor har här, starkt beroende av våldsutövaren och begränsat socialt nätverk är andra faktorer som gör att kvinnor med utländsk bakgrund kan vara särskilt utsatta och sårbara.
Det är samtidigt viktigt att påpeka att våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund är en heterogen grupp med olika sociala bakgrunder och förutsättningar. Många av sina erfarenheter delar de med våldsutsatta kvinnor i allmänhet medan andra aspekter av utsattheten är specifikt kopplade till deras bakgrund.
Utsatthet för hedersrelaterat våld
Hedersrelaterat våld och förtryck kännetecknas bland annat av att det ofta är kollektivt utövat eller sanktionerat. Det innebär att det kan finnas flera förövare, till exempel familjemedlemmar, släktingar eller andra medlemmar av gemenskapen. Våldet och förtrycket kan ta sig många olika uttryck – fysiskt, psykiskt, socialt och sexuellt.
Både flickor och kvinnor, pojkar och män kan utsättas för hedersrelaterat våld och förövarna kan vara både kvinnor och män. Homo- och bisexuella personer och transpersoner kan vara särskilt utsatta.
Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär gör att gränserna mellan offer och förövare blir otydliga och att de som medverkar till förtrycket själva kan vara utsatta.
Hedersrelaterat våld och förtryck, tema på Kunskapsguiden
Filmer för utbildning och diskussion om våld mot utsatta grupper
Sommaren 2018 gav regeringen särskilda uppdrag till myndigheter och civilsamhället. Uppdragen syftade främst till att förbättra arbetet med att upptäcka, åtgärda och förhindra samt ge kunskapshöjande insatser gällande sexuella trakasserier.
Jämställdhetsmyndigheten, Jämy, har inom ramen för regeringsuppdraget att genomföra utbildningsinsatser riktade till socialtjänsten och närliggande verksamheter tagit fram fem korta filmer. Filmerna utgår från de berättelser och behov som lyfts i #metoo-upprop från utsatta grupper som socialtjänsten möter. Behoven är kopplade till sexuella trakasserier, övergrepp och våld riktade mot bland andra äldre kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor i missbruk, döva och hörselskadade kvinnor och kvinnor med erfarenhet av prostitution och människohandel.