Av alla personer med en demenssjukdom har mellan 2-5 procent Frontotemporal demenssjukdom. Sjukdomen kännetecknas av att hjärnskadan framför allt sitter i främre delen av hjärnan, i pannloberna.
De flesta som får pannlobsdemens får de första symtomen före 65 års ålder, men det kan också ske långt senare. Ärftligheten är ganska stark och 40 procent av personerna med pannlobsdemens har sjukdomen eller närbesläktade sjukdomar i släkten. Det finns olika varianter av frontallobsdemens. En variant kännetecknas av tydliga förändringar i personligheten och en annan variant kännetecknas av förändringar i tal och språkförmåga. Det finns också en variant med en koppling till amyotrofisk lateralskleros, ALS.
Exempel på symtom vid frontallobsdemens kan vara:
- distanslöshet
- förändrat socialt uppförande
- svårigheter i relationer
- känslomässig känslighet
- likgiltighet
- nedsatt insikt
- nedsatt ordförståelse
- nedsatt språkförmåga.
Efter en tid med sjukdomen påverkas även förmågan till abstrakt tänkande och problemlösning.
Det finns idag ingen medicinsk behandling mot frontallobsdemens. Behandlingen består av allmänt omhändertagande och stöd från personal med speciellt kunnande om sjukdomen. Vid behov ger man läkemedelsbehandling för symtom som depression, aggressivitet och oro.