Vaskulär demenssjukdom är den näst vanligaste demenssjukdomen. Av alla personer med en demenssjukdom har ungefär 25–30 procent vaskulär demens.
Vaskulär demenssjukdom kallas också blodkärlsdemens. Sjukdomen kan orsakas av åderförfettning, blodpropp eller hjärnblödning. Det gör att delar av hjärnan får för lite syre och därför skadas. Höga blodsockervärden, övervikt och förhöjda blodfetter är riskfaktorer.
Vaskulär demenssjukdom ger olika symtom beroende på vilka delar av hjärnan som skadats. Skador i tinningloberna påverkar minnet, skador i hjässloberna påverkar analysförmågan och skador i pannloberna ger personlighetsförändringar.
Vaskulär demenssjukdom kan uppstå plötsligt, men de första symtomen kan härledas till att personen nyligen haft en stroke eller annan kärlsjukdom.
Förloppet varierar ofta över tid. Ofta är vissa kognitiva förmågor välbevarade medan andra är tydligt försämrade.
Det kan ibland vara svårt att se tydlig skillnad på vad som är vaskulär demenssjukdom och vad som orsakas av andra faktorer.
Symtom på vaskulär demens kan vara
- minnessvårigheter
- svårighet att tolka sinnesintryck
- koncentrationssvårigheter
- nedsatt språkförmåga
- aggressivitet
- ängslan och oro
- hallucinationer.
Behandlingen av vaskulär demens handlar i första hand om att man förebygger och behandlar de kärlrelaterade riskfaktorerna. Målet med behandlingen är att blodtrycket och blodfetterna blir normala, att kroppsvikten hålls på en normal nivå, att personen avstår från tobaksrökning och är fysiskt aktiv. Eventuella hjärtkärlsjukdomar behandlas också. Det finns idag ingen specifik behandling för de kognitiva funktionsnedsättningarna vid vaskulär demens.