Josephine Garpsäters nutritionsansvar gäller egentligen alla äldre i kommunen som har någon form av omsorg, med undantag för när hemsjukvården är inkopplad och när någon nutritionsbehandlas i hemmet. Alla äldreboenden faller under hennes ansvar.
Rent organisatoriskt är hon direkt underställd förvaltningschefen. Men hon har sin hemvist på Lötsjögården i Sundbybergs stad, där två av kommunens sammanlagt sex boenden finns.
– Att jag svarar direkt under förvaltningschefen gör att beslutsvägarna blir kortare. Det ger också nutrionsfrågan hög status. Måltiden finns med i verksamhetsberättelser, i planer och i uppföljningar, berättar Josephine.
Hon är högst delaktig i nutritionens positionering. Bland annat träffar hon kommunens politiker med jämna mellanrum så att de ska ha rätt kunskap när de fattar beslut.
Brett ansvar
Hur skiljer sig Josephines roll från andra dietisters inom äldreomsorgen då? Kanske framförallt genom att hennes uppdrag är bredare och mer synliggjort än vad dietisters uppdrag brukar vara. Josephine arbetar både strategiskt och kliniskt, med utbildning och med inspiration.
– Pensionärerna kommer till mig på remiss. Det allra vanligaste problemet är undernäring. Många har också andra diagnoser som cancer eller hjärt- och kärlsjukdom, så det är komplexa situationer.
Det är Josephine som har ansvar för alla avtal runt maten och för matkvaliteten. Hon utbildar också personal, bland annat i hur man berikar kost och i mattraditioner.
– Mattraditioner är viktigt därför att många i personalen kommer från andra länder. Våra boenden är fortfarande oftast födda i Sverige.
Värme och omsorg
Josephines arbete sker mycket i samarbetet med andra personalgrupper, som sjuksköterska, kökspersonal, arbetsterapeut, sjukgymnast och boendepersonal. En av de viktigaste uppgifter hon har är att få med alla på tåget. Måltidssituationen ska vara trevlig och andas värme och omsorg.
– Det måste förstås finnas en vilja att äta. Mat som inte äts har ju inget näringsvärde alls.
– I Sundbyberg har vi omsorgsmåltider. Det innebär att personalen sitter ner och äter med pensionärerna. Många äldre kan känna obehag om personalen till exempel står bakom och tittar på. De känner sig iakttagna och vaktade. Att sitta ner tillsammans ger måltiden sitt sociala sammanhang, berättar Josephine.
– Vi tänker också alltid på vilka festligheter och högtider vi kan lyfta fram i måltiderna. Nobelmiddagen är en klassiker. Vår ambition är att det ska hända något extra varannan vecka.
Kunniga kollegor ovärderliga
Josephine har ett stort behov av att hålla sig uppdaterad. Hennes främsta kunskapskälla är Dietisternas Riksförbund. I Förbundets tidning Dietistaktuellt får hon tillgång till en del internationella rapporter, kommande disputationer och nya projekt. En kanske ännu viktigare kunskapskälla är förbundets referensgrupper inom olika sektioner och områden.
– De som är med i referensgrupperna är specialiserade inom olika områden. I princip kan man säga att de är som mentorer. Jag vet var jag kan ringa om jag till exempel har en fråga som rör mage-tarm eller diabetes.
Att hon vet vilka hon ska fråga för att antingen få svar direkt eller hänvisning till rätt kunskap är ovärderligt, tycker Josephine.
– Det finns så mycket material att det är omöjligt att själv gå igenom allt för att hitta rätt, även om jag gärna skulle vilja!
Tidningen Nordisk Nutrition är också en viktig kunskapskälla. Det är även hennes kontakter på sjukhusen när hon får patienter överrapporterade därifrån.
I övrigt skulle hon gärna se att det fanns någon typ av organiserat nätforum där deltagarna till exempel går igenom patientfall under handledning.
– Dietister är en ganska liten yrkesgrupp och ofta arbetar vi ensamma i vår roll. Att ha ännu mer kontakt med kollegor skulle betyda mycket, säger Josephine.