Stöd för att arbeta utifrån språkkravet

”Arbeta för” betyder att verksamheterna behöver arbeta systematiskt, fortlöpande och långsiktigt med det språkutvecklande arbetet. En viktig del i det arbetet är att ta fram, och arbeta i enlighet med, processer och rutiner för det språkutvecklande arbetet. En annan viktig del är att kartlägga personalens språkliga kompetens, för att kunna bedöma deras behov av stöd för språkutveckling.

Socialstyrelsen arbetar med att ta fram olika stöd för äldreomsorgens arbete utifrån språkkravet. Stödets två första delar är:

1. Processer och rutiner – Ett praktiskt stöd för äldreomsorgens språkutvecklande arbete – Socialstyrelsen
2. Kartlägga och bedöma – Ett praktiskt stöd för äldreomsorgens språkutvecklande arbete – Socialstyrelsen

Nej. Språkkravet innebär att arbetsgivarna måste arbeta för att personalen har kunskaper i svenska som är relevanta för att genomföra insatser i äldreomsorgen. Det betyder att de medarbetare som inte har relevanta språkkunskaper behöver få stöd för sin språkutveckling (särskilt stöd på arbetsplatsen eller språkutbildning). Socialstyrelsen har tagit tar fram ett stöd som kan användas för att bedöma medarbetarnas behov av stöd för språkutveckling.

Kartlägga och bedöma – Ett praktiskt stöd för äldreomsorgens språkutvecklande arbete – Socialstyrelsen

Språkförmåga i äldreomsorgen – underlag för bedömning och utveckling – Socialstyrelsen

Regeringen bedömer att Gers B2 är den nivå av kunskaper i svenska språket som är relevant för att genomföra insatser i äldreomsorgen, vilket de också anger i socialtjänstförordningen. Det är alltså Gers B2 som arbetsgivarna ska arbeta för att personalen har. Det finns inget krav på att alla som arbetar inom äldreomsorgen ska ha kunskaper i svenska som motsvarar Gers B2.

Nej, du måste inte veta om personalen har språkkunskaper motsvarande Gers B2. Du behöver dock ta reda på vilket behov av stöd för språkutveckling som finns hos personalen. Socialstyrelsen har tagit tar fram ett stöd som kan användas för att bedöma medarbetarnas behov av stöd för språkutveckling.

Kartlägga och bedöma – Ett praktiskt stöd för äldreomsorgens språkutvecklande arbete – Socialstyrelsen

Nej. Språkkravet i socialtjänstlagen hindrar inte att du anställer personal som inte har relevanta kunskaper i svenska. Lagen ställer dock krav på att personal som utför uppgifter inom socialtjänsten ska ha lämplig utbildning och erfarenhet (5 kap. 3 §). Av Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2011:12) om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre, framgår att personal som i sin yrkesutövning ger äldre personer stöd och hjälp i dagverksamhet, särskilt boende för äldre eller i hemtjänsten, bland annat bör ha förmåga att förstå, tala, läsa och skriva svenska.

Ja. All personal som genomför insatser omfattas.

Det betyder att arbetsgivaren ska arbeta för att all personal som genomför insatser inom äldreomsorgen har relevanta språkkunskaper. Här omfattas alltså både undersköterskor och vårdbiträden och även personal med andra yrkesbeteckningar som till exempel omsorgsbiträde eller äldreassistent.

I vissa verksamheter arbetar man med kompetenstrappor eller motsvarande. Man kan också ha delat upp arbetet mellan personal som utför serviceuppgifter och personal som utför personlig omvårdnad. Omvårdnadspersonalen omfattas av språkkravet oavsett om de utför service- eller omvårdnadsuppgifter, eller var de befinner sig i kompetenstrappan.

Den personal som inte omfattas av språkkravet i socialtjänstlagen kan till exempel vara vaktmästare eller lokalvårdare.