Barn med funktionsnedsättning har ofta sämre levnadsvillkor än barn utan funktionsnedsättning.
De drabbas i högre grad av:
- otrygghet
- svårigheter i skolan
- psykisk ohälsa
- utsatthet för våld.
Ju fler sådana riskfaktorer, desto större är risken att normbrytande och kriminellt beteende uppstår och fortsätter.
När barn och unga begår normbrytande eller kriminella handlingar finns det sällan en enskild förklaring. I stället samverkar flera faktorer på ett komplext sätt, där funktionsnedsättning kan vara en av flera bidragande faktorer.
Barn med vissa funktionedsättningar kan ha större svårigheter att förstå konsekvenserna av sitt agerande, vilket gör dem mer sårbara för påverkan. En inkluderande och anpassad miljö och en förstående omgivning kan vara ett skydd för barnen.
En funktionsnedsättning i sig kan dock inte förklara varför ett barn eller en ung person begår sådana handlingar. För att öka förståelsen för varför vissa barn och unga med funktionsnedsättning kan utveckla normbrytande beteende eller hamna i kriminalitet behöver relevanta risk- och skyddsfaktorer identifieras och analyseras.
Barn med NPF och IF och normbrytande beteende
Barn med neuropsykiatriska funktionedsättningar (NPF) som autism och ADHD, samt barn med intellektuell funktionedsättning (IF) eller svag teoretisk begåvning, har ofta en komplex problematik med svårigheter inom flera områden. Det finns också överlappningar mellan ADHD, autism och IF samt mellan NPF och beteendestörningar som i sig ökar risken att utveckla kriminalitet.
Utvecklingen av normbrytande beteende fungerar på samma sätt för alla barn, oavsett om de har funktionsnedsättning eller inte. Det går inte att förklara med en enstaka orsak, utan det handlar om ett samspel mellan faktorer hos barnet, i familjen och i andra sammanhang. Det handlar om hur barnet, hemmet och miljön runt omkring påverkar varandra.
Läs mer om individuella och sociala risk- och skyddsfaktorer för att utveckla normbrytande beteende:
Tjejer med funktionsnedsättning
Brottsförebyggande rådet skriver i en rapport att tjejer med funktionsnedsättning, speciellt NPF, riskerar i högre grad att utsättas för brott och exploatering än tjejer utan diagnoser. De kan utnyttjas av kriminella nätverk, och ofta sker rekryteringen till kriminella nätverk genom att erbjuda en känsla av gemenskap och tydliga ramar.
Tjejer med funktionsnedsättning uppmärksammas ofta i ett senare skede än killar med samma nedsättning. Det kan bero på att flickor med ADHD och liknande svårigheter ofta är mer tystlåtna och döljer sina problem, vilket gör att de riskerar att inte få rätt insatser. Att få en diagnos sent i livet eller brist på stöd utifrån sina neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan bidra till skolmisslyckanden och social utsatthet. Samordnade insatser och stöd i skolan bedöms vara centralt för att förebygga att barn och unga hamnar i destruktiva miljöer. Det är även angeläget att socialtjänsten tidigt kan uppmärksamma behov och förutsättningar hos flickor med NPF och IF.
Att möta barn och föräldrar med funktionsnedsättning
Forskning och rapporter visar att både föräldrar till barn med funktionsnedsättning och föräldrar med egen funktionsnedsättning möter utmaningar i kontakten med myndigheter.
En rapport från Diskrimineringsombudsmannen visar att socialtjänsten uppfattar utredningar som rör barn med funktionsnedsättning som särskilt komplexa. På grund av komplexiteten upplever socialtjänsten att det är svårt att utreda och bedöma vad som är tillräckligt god föräldraförmåga i relation till barnets särskilda behov. Barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är överrepresenterade inom den sociala barn- och ungdomsvården.
Socialstyrelsen har tagit fram ett särskilt stöd för socialtjänsten om NPF hos barn och föräldrar. Det vänder sig i första hand till personal inom den sociala barn- och ungdomsvården, men också till andra yrkesgrupper som möter barn och föräldrar, till exempel boendestödjare, handläggare och personal inom LSS-verksamhet.
I de här broschyrerna finns konkreta råd för möten i socialtjänsten med personer med autism respektive ADHD. Råden är användbara även i andra typer av möten med personer med olika NPF-relaterade svårigheter:
Underlätta för personer med autism i möten med socialtjänsten – Socialstyrelsen
Tips när du ska ha möte med en person som har adhd – Socialstyrelsen
Att föra samtal med barn med autism – Autism Sverige
Att möta föräldrar med egna svårigheter
Föräldrar till barn med funktionsnedsättning lever ofta i en pressad situation och ibland med psykisk och fysisk ohälsa som följd. Barnets behov av omvårdnad, många vårdkontakter och otillräcklig sömn kan bidra till stress hos föräldrarna. Föräldrar till barn med funktionsnedsättning har i högre grad olika fysiska och psykiska besvär, som exempelvis ångest och huvudvärk jämfört med övriga föräldrar.
Ärftligheten vid NPF är hög. Det innebär att många föräldrar till barn med NPF har egna neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, inte sällan utan diagnos. För dessa föräldrar kan det vara en stor utmaning att upprätthålla en fungerande familjevardag. Föräldraskapet ställer krav på förmågor som personer med NPF ofta har svårt med, som att organisera och planera, ha tålamod, hantera stress och att delta i sociala aktiviteter kring barnet.
Många personer med NPF behöver till exempel tydlighet, förutsägbarhet och kontinuitet. Många kan också behöva anpassningar när det gäller kommunikation och hur insatser utformas.
I samarbetet med föräldrar till barn med NPF behöver socialtjänsten ha förståelse för de påfrestningar som familjen lever under och svårigheter som föräldrarna kan ha. Föräldrar med egen NPF kan exempelvis missa besökstider och inte göra det man kommit överens om, vilket socialtjänsten kan tolka som att föräldern är slarvig eller ointresserad av stöd till sitt barn.
Exempel på konkreta stöd och anpassningsåtgärder kan vara:
- att påminna om möten
- ha telefon- eller mejlkontakt mellan träffar
- hjälp att planera och organisera vardagen
- fylla i blanketter och söka hjälp hos andra vårdgivare
Läs mer
Vägar till förbättrad samordning av insatser för barn med funktionsnedsättning – Socialstyrelsen
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – barn och föräldrar i socialtjänsten – Socialstyrelsen
Samverkan kring barn med funktionsnedsättning och normbrytande beteende
Barn och unga med funktionsnedsättning kan löpa en ökad risk att utsättas för kriminell rekrytering. Samtidigt är det viktigt att inte likställa funktionsnedsättning med kriminalitet. Det är i hög grad omgivningens förutsättningar och förmåga, såsom stöd från familj, förskola, skola och fritidsverksamhet, som påverkar vilka konsekvenser en funktionsnedsättning får för barnet. Sena, otillräckliga eller uteblivna insatser och stöd är däremot förknippade med en avsevärt ökad risk för negativa och destruktiva utfall. För dessa barn och unga är samverkan mellan olika aktörer viktigt.
För barn med normbrytande beteende behövs ofta både engagemang och ansvarstagande från flera olika aktörer. Vid planering och genomförande av insatser behöver socialtjänsten samverka med andra verksamheter, till exempel skola, barn- och ungdomspsykiatri, kommunens LSS-verksamhet, fritidshem, fältarbetare, närpolis, lokala föreningar och samfund. Samverkan kan också inkludera personer i familjens privata nätverk. När flera olika behandlings- eller stödåtgärder ges i kombination kallas detta för multimodala insatser. Det är något som Socialstyrelsen rekommenderar vid hög risk för återfall i brott.
Läs mer om Socialstyrelsens rekommendationer:
Insatser för att motverka fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott – Socialstyrelsen
Samordnad individuell plan (SIP)
Ibland kan det vara svårt för familjen att ha många kontakter med stöd- och vårdgivare. Då kan det vara ett stöd att använda SIP. Samordnad individuell plan (SIP) är ett lagstadgat verktyg för samverkan kring barn med behov av insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård. Förutom socialtjänst, hälso- och sjukvård och skola kan andra myndigheter som polisen, Statens institutionsstyrelse och Kriminalvården delta i SIP-arbetet.
Tidiga insatser viktigt för barn med funktionsnedsättning
Forskning visar att ju tidigare ett normbrytande beteende uppstår, desto större verkar risken vara för att det ska fortsätta. På så sätt är de tidigaste insatserna, både utifrån funktionsförmåga och normbrytande beteende, mest effektiva för individen och samtidigt mest kostnadseffektiva för samhället. Uteblivna insatser kan då i stället ses som en riskfaktor för barn och unga, både utifrån deras funktionsförmåga och för att utveckla normbrytande beteende.
I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid ADHD och autism betonas att rätt stöd i omgivningen kan lindra de svårigheter som följer med en funktionsnedsättning. Det gäller även brottsförebyggande insatser – de ska ges så tidigt som möjligt. Stödet till barnet och familjen ska påbörjas direkt och får inte fördröjas av att man väntar på en neuropsykiatrisk diagnos.