Ensamkommande barn är en utsatt grupp eftersom de befinner sig i Sverige utan sina föräldrar och ofta även utan andra närstående personer. Enligt barnkonventionen ska Sverige se till att barn får skydd, stöd och boende.
Ensamkommande barn möter flera aktörer med olika ansvar och uppdrag, exempelvis
- socialtjänsten
- familjehem
- hem för vård eller boende (HVB)
- stödboende
- skola
- god man
- Migrationsverket
- Polismyndigheten.
Gemensamt för alla är att de kan bidra till att förhindra att ensamkommande barn försvinner. För att kunna göra det behöver de vara uppmärksamma på situationer som kan medföra att ett barn försvinner. De olika aktörerna behöver även ha kunskap om hur de kan agera om ett försvinnande ändå sker.
Socialtjänsten har det övergripande ansvaret för ensamkommande barn
Socialtjänsten har ett övergripande ansvar för ensamkommande barn. Socialtjänsten ansvarar för barnets boende och att barnet får det stöd och skydd som hen behöver.
Den kommun där barnet ansöker om asyl eller uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet (ankomstkommunen) ansvarar för det initiala mottagandet av barnet och barnets omedelbara behov. Oftast är det ett boende (en placering) i väntan på att Migrationsverket anvisar en kommun som får det fortsatta ansvaret för barnet.
När det finns oro för att ett ensamkommande barn kan försvinna eller har försvunnit behöver socialtjänsten information för att kunna ge stöd och skydd till barnet. Vissa aktörer, exempelvis skola och Migrationsverket, är skyldiga att anmäla oro om de misstänker eller vet att ett barn far illa. Andra, till exempel god man och familjehemsföräldrar bör göra det.
Utgångspunkten vid en placering är att barnet ska behålla en god relation till sina föräldrar eller andra närstående, även om dessa personer inte befinner sig i Sverige. Socialtjänsten behöver vara beredd på att underlätta och stödja kontakten med dem på olika sätt om barnet vill det och det kan ske på ett säkert sätt.
Sårbarhet och risker som kan bidra till att ensamkommande barn försvinner
Forskning visar att ensamkommande barn är utsatta för flera riskfaktorer som kan leda till att barnen utvecklar psykisk ohälsa och social problematik samtidigt som skyddsfaktorerna är färre än för barn generellt. De kan ha varit med om traumatiska händelser i hemlandet eller under flykten. Även asylprocessen, som kan dra ut på tiden, kan vara en riskfaktor. En del upplever tiden i Sverige, i väntan på besked om man får stanna eller inte, som svårare än flykten i sig.
7 – 9 procent av barnen registreras som försvunna varje år
Antalet ensamkommande barn som söker asyl har varierat över tid. Risken att barn försvinner är dock konstant. Under den senaste femårsperioden (2019–2023) har 7–9 procent av de barns som är inskrivna hos Migrationsverket registrerats som avvikna (försvunna).
En del barn som försvinner hittas eller ger sig tillkänna efter en kortare eller längre tid. Andra barn fortsätter att vara försvunna. Det har även hänt att ensamkommande barn som försvunnit har hittats döda. Man vet mycket lite om vad barnen varit med om under tiden de har varit försvunna. Oavsett varför barnen försvinner kan de vara i en utsatt situation och riskera att hamna i ett utanförskap. De kan exempelvis bli utsatta för brott eller själva begå brott.
Risk att utsättas för människohandel
Ensamkommande barn som försvinner riskerar att utsättas för människohandel och exploatering. Att känna igen tecken på människohandel ökar förutsättningarna för att upptäcka om någon är eller riskerar att bli utsatt. Exempel på tecken kan vara om barnet verkar kontrollerad av någon som ringer ofta, om barnet försvinner utan förklaring, om barnet ser välklädd ut och eller har mycket pengar men kan inte redogöra var de kommer ifrån.
Ensamkommande barn kan redan tidigt efter att de kommit till Sverige vara utsatta för människohandel. Barn i människohandel är ofta i någon form av beroendeställning till förövaren. De kan exempelvis sakna andra sätt att försörja sig, behöver försörja familjemedlemmar eller har skulder som ska betalas tillbaka. Barnet kanske inte ser sig själv som utsatt, och kan känna lojalitet till den eller de som utnyttjar barnet. Förövaren och barnet kan ha ett ömsesidigt upplägg där barnet till en början ser sina egna vinster i det hela och inte förstår eller uppfattar att det är utsatt för brott. Denna form av människohandel är både svår att upptäcka och svår att utreda för polisen.
En europeisk rapport har visat att ensamkommande barn som försvinner direkt efter eller snart efter att en placering inletts riskerar att bli offer för människohandel. Men ensamkommande barn kan vara offer för människohandel även under andra perioder av asylprocessen.
Erfarenheter från polisens utredningar visar att det finns barn som redan när de anländer till Sverige blir involverade i narkotikaförsäljning eller annan brottslighet. Inte sällan är det personer från det egna hemlandet som söker upp barnen för dessa ändamål. Det ökar risken för att barnet kommer i kontakt med andra kriminella personer och kriminella nätverk i Sverige.
Människohandel – tema på Kunskapsguiden
Till dig som är barn på flykt – Jämställdhetsmyndigheten
Risksituationer att uppmärksamma
Det finns vissa situationer och beteenden som kan innebära en risk för att ensamkommande barn avviker från sin placering. Risken ökar om flera faktorer förekommer samtidigt. Professionella och andra vuxna kring barnet behöver då utifrån sitt ansvarsområde bedöma om de behöver agera för att skydda och stötta barnet.
Situationer eller beteenden som kan innebära en risk för att barnet avviker från sin placering är om barnet
- befinner sig i ankomstskedet, det vill säga tiden från att de anländer till Sverige tills Migrationsverket anvisat en kommun som tar över ansvaret för barnet. I detta skede kan det handla om att barnet vill till annan kommun, känner rädsla eller misstro mot myndigheter eller att barnet inte har för avsikt att söka asyl.
- är i början av sin placering (de första månaderna).
- vill till annan kommun där släkt, vänner eller bekanta finns.
- vill resa vidare till ett annat land.
- upplever problem kopplat till förhållanden på boendet.
- verkar kontrollerad av någon som ringer ofta.
- lämnar ofta boendet utan förklaring.
- har hamnat i eller riskerar att hamna i missbruk eller kriminalitet.
- misstänks vara utsatt för människohandel, exploatering eller annan brottslighet.
- närmar sig sin 18 årsdag eller får sin ålder uppskriven av Migrationsverket.
- har uppvisat tecken på eller uttalat rädsla för avslag och risk att utvisas.
- har fått avslag på sin asylansökan och vill undvika utvisning.
Nationell vägledning
Denna webbsida med tillhörande undersidor är en nationell vägledning. Vägledningen är tänkt att ge ett övergripande stöd i arbetet med att motverka att ensamkommande barn försvinner.
Med barn som försvinner menar vi här ensamkommande barn, 0–17 år, som avviker (försvinner) från sin placering, och där det inte är känt varken för god man eller för andra aktörer kring barnet var barnet befinner sig.