När ett ensamkommande barn försvinner behöver alla aktörer runt barnet agera för att hitta barnet. Det handlar bland annat om att försöka förhindra att barnet hamnar i en utsatt situation. Alla aktörer behöver informera varandra när barnet kommit tillbaka. Det kan vara bra att ha rutiner för det.
När ett barn har försvunnit behöver alla aktörer runt barnet agera och bidra utifrån sin relation till barnet och kunskap om barnet för att hen ska återvända till sitt boende. Det kan handla om att försöka få kontakt med barnet på olika sätt, till exempel att ringa till barnet eller att söka efter barnet på platser där hen brukar vara. Att snabbt och aktivt börja söka efter barnet kan minska riskerna att hen utsätts för exempelvis människohandel eller blir inblandad i kriminalitet.
Rutiner underlättar samverkan
Att samordna sig med andra som finns kring barnet och att dela kunskap och erfarenheter kan öka förutsättningarna för att hitta barnet. En fördröjd eller utebliven rapportering när ett barn försvunnit försvårar arbetet. Det underlättar sökandet efter barnet om det finns rutiner som säkerställer att aktörer runt barnet får information om att barnet har försvunnit och hur samverkan framåt ska ske.
Att någon försöker få tag i eller letar efter barnet visar barnet att någon bryr sig om hen och hens situation. Det kan bidra till att barnet väljer att ge sig tillkänna eller återvänder.
Anmäl till polisen att barnet har försvunnit
Oftast är det familjehemmet, barnets boende eller barnets gode man som först upptäcker att barnet har försvunnit. Att ha rutiner för vem som ska anmäla till polisen att barnet har försvunnit kan säkerställa att försvinnandet blir anmält. Det kan också vara bra att ha rutiner som säkerställer att de aktörer som inte har gjort polisanmälan får kännedom om den.
När polisen får in en anmälan om att ett barn har försvunnit upprättar polisen en anmälan om försvunnen person. Barnet blir då efterlyst nationellt och internationellt.
Den information som ges av personen som gör anmälan hjälper polisen att besluta om polisen ska göra ytterligare insatser för att söka efter barnet.
Den information som polisen kan behöva om barnet är:
- person- och kontaktuppgifter
- språk (tolkbehov)
- kännetecken (signalement)
- sjukdomar, missbruk, psykiskt mående, mediciner
- intressen
- umgängeskrets
- var och hur länge barnet har vistats i Sverige eller i andra länder
- om barnet har rört sig i kriminella kretsar eller har ett normbrytande beteende
- om det finns misstanke om att barnet har utsatts för brott eller kommer att begå brott i samband med försvinnandet
- när, var och vem som såg barnet senast.
Vad gör respektive aktör när ett barn har försvunnit?
Socialtjänsten
Socialtjänsten behöver ha beredskap att agera när den får information om att ett barn har försvunnit. För att bedöma vad socialtjänsten behöver göra när ett barn har försvunnit behöver socialtjänsten ofta hämta in aktuell information om barnet.
När ett barn har försvunnit från sitt boende kan socialtjänsten behöva överväga om det finns skäl att omedelbart omhänderta barnet enligt lagen om vård av unga, LVU. I vissa situationer finns då möjlighet att begära hjälp från polisen att omhänderta barnet, en så kallad handräckningsbegäran. Socialnämnden har ett övergripande ansvar att söka efter och föra tillbaka barnet till boendet.
Socialtjänsten kan även behöva vara uppmärksam på om det finns omständigheter som gör att nämnden behöver ansöka om utreseförbud eller besluta om tillfälligt utreseförbud för barnet.
Polisanmäla vissa brott
Om socialtjänsten misstänker att barnet har blivit utsatt för brott finns möjlighet att polisanmäla vissa brott, exempelvis våldsbrott eller sexualbrott, med stöd av sekretessbrytande regler i offentlighets- och sekretesslagen, OSL. Socialtjänsten kan också misstänka att barnet kommer att begå brott och kan då i vissa fall lämna uppgifter till polisen i syfte att förhindra att barnet begår brott, utan hinder av sekretess.
Vårdnadshavare i andra länder
Om socialtjänsten har kontakt med barnets vårdnadshavare behöver socialtjänsten även informera dem om att barnet har försvunnit, även om vårdnadshavarna befinner sig i ett annat land.
Innan ärendet avslutas
Det finns inga regler för hur länge socialtjänsten kan vänta med att avsluta barnets ärende och placering när ett ensamkommande barn har försvunnit. Socialtjänsten får göra en individuell bedömning i varje enskilt fall. Inför ett avslut behöver socialtjänsten prata med barnets gode man. De åtgärder, bedömningar och avvägningar som socialtjänsten gör dokumenteras i barnets personakt. Om ärendet har avslutats och barnet kommer tillbaka behöver Migrationsverket anvisa barnet till en kommun på nytt. Oftast blir barnet anvisat till samma kommun som barnet tidigare varit placerad i.
God man
God man är navet kring barnet och behöver få information direkt när ett barn har försvunnit. I de flesta fall är det personal på boendet eller familjehemmet som uppmärksammar att barnet har försvunnit.
Oftast är det god man som
- anmäler till polisen att ett barn har försvunnit.
- gör en polisanmälan vid misstanke om att barnet har utsatts för brott.
God man behöver
- aktivt agera för att få kontakt med barnet, exempelvis skicka sms till barnet, kontakta skolan eller söka efter barnet på annat sätt.
- ha regelbunden kontakt med barnets boende eller familjehem och socialtjänst.
Familjehem
Familjehemsföräldrarna har daglig kontakt med barnet och kan därför vara de som först förstår att barnet har försvunnit. Barnet kanske inte kommer hem enligt överenskommelse och det finns ingen tänkbar förklaring till det. Familjehemmet ska då
- informera god man
- informera socialtjänsten (familjehemssekreteraren eller barnets sekreterare).
Familjehemmet kan
- anmäla till polisen att barnet har
- göra en polisanmälan om familjehemmet misstänker att barnet har utsatts för brott.
Familjehemsföräldrarna behöver söka efter barnet på olika sätt, till exempel genom att
- kontakta barnets skola
- kontakta personer som känner barnet, till exempel vänner, vänners förälder och föreningsledare
- leta efter barnet där hen brukar vara
- använda sig av sociala medier som barnet använder för att få kontakt med barnet, till exempel Snapchat, Tiktok eller instagram.
Det är viktigt att familjehemsföräldrarna går att nå om barnet söker kontakt.
HVB eller stödboende
Personal på boendet där barnet är placerat har daglig kontakt med barnet och kan därför vara de som först upptäcker att barnet har försvunnit. Barnet kanske inte kommer hem enligt överenskommelse och det finns ingen tänkbar förklaring till det. Om det finns rutiner inom boendet för hur man agerar när ett barn försvinner kan det bidra till att man tidigt börjar leta efter barnet.
Om ett barn försvinner ska boendet
- informera god man
- informera socialtjänsten (familjehemssekreteraren eller barnets sekreterare).
Boendet behöver söka efter barnet på olika sätt, till exempel genom att
- kontakta barnets skola
- kontakta personer som känner barnet, till exempel vänner, vänners förälder och föreningsledare
- leta efter barnet där hen brukar vistas
- använda sig av sociala medier som barnet använder för att få kontakt med barnet, till exempel Snapchat, Tiktok eller instagram.
Om boendet misstänker att barnet har blivit utsatt för brott har boendet möjlighet att polisanmäla vissa brott, med stöd av sekretessbrytande regler i offentlighets- och sekretesslagen, OSL. Boendet kan också misstänka att barnet kommer att begå brott och kan då i vissa fall lämna uppgifter till polisen i syfte att förhindra att barnet begår brott, utan hinder av sekretess.
Polisen
Vid en anmälan om att ett barn har försvunnit efterlyser polisen barnet nationellt och internationellt.
Med hjälp av information som lämnas i anmälan kan polisen besluta om de ska göra ytterligare insatser för att söka efter barnet eller inte.
Polisen inleder en sökinsats om polisen bedömer att barnets liv eller hälsa är i fara. Det kan till exempel vara när anmälan gäller ett litet barn, ett barn med större intellektuell funktionsnedsättning eller om barnet är i behov av livsnödvändiga mediciner som hen inte har med sig. Om polisen bedömer att det inte finns en omedelbar fara för barnets liv gör polisen inga ytterligare insatser för att söka efter barnet, exempelvis när polisen bedömer att ett äldre barn har försvunnit, för att umgås med vänner eller släkt på annan ort eller i ett annat land.
Migrationsverket
När Migrationsverket får kännedom om att ett ensamkommande barn har försvunnit tar myndigheten kontakt med god man och socialtjänsten. Beroende på vilken information Migrationsverket får, bedömer myndigheten om ärendet om uppehållstillstånd ska hållas öppet eller om det ska avslutas. Exempel på när ärendet kan hållas öppet är om den gode mannen fortfarande har kontakt med barnet, eller om socialtjänsten vet var barnet befinner sig och arbetar för att barnet ska komma tillbaka.
Om ingen ansvarig aktör vet var barnet är och inte heller har kontakt med barnet kan myndigheten bedöma att ärendet ska avslutas. Detsamma gäller om socialtjänsten har avslutat sitt ärende.
När ett ensamkommande barn kommer tillbaka
Alla aktörer som har ansvar för ett ensamkommande barn behöver informera varandra när ett barn kommit tillbaka. Det kan vara bra att ha rutiner för det.
Fråga barnet vad hen varit med om
Man vet mycket lite om vad barnen varit med om under tiden de har varit försvunna. Barn som varit försvunna kan ha farit mycket illa under tiden de varit borta. Det är viktigt att fråga om vad barnet har varit med om när det hittas eller kommer tillbaka. Frågorna kan handla om våld och övergrepp, och om eventuellt drogberoende eller kriminalitet. Om barnet får ett bra bemötande, skydd och stöd kan det minska risken att barnet försvinner på nytt.
Många försvunna barn har levt på gatan
Flera barn som Barnombudsmannen har talat med har berättat att de levt på gatan hela eller delar av den tid de varit försvunna. Barnen beskriver att de gått utan mat i flera dagar, inte haft kläder för vädret, sovit på gatan, i kyrkor, i busskurer, hos främlingar eller hos tillfälliga bekanta. I barnens berättelser återkommer oro, ångest, sorg, sömnsvårigheter, värk, dålig aptit och mardrömmar. Flera barn berättar att de varit sjuka, men inte vågat söka sig till hälso- och sjukvården, eller att de blivit nekade vård. Flera berättelser handlar om självskadebeteende, självmordstankar och självmordsförsök. Barn berättar om vänner som tagit sina liv men även om egna suicidförsök.
Behov av ytterligare skydd eller stöd
Utifrån vad som hänt barnet när hen har varit försvunnen behöver socialtjänsten ta ställning till om den ska utreda om barnet behöver ytterligare skydd eller stöd. Barnet kan behöva en annan placering beroende på varför barnet har försvunnit, eller beroende på det som hänt barnet under tiden hen varit borta. Om man vet varför barnet försvann kan man förebygga att barnet försvinner i framtiden.
Barnet erbjuds att gå i skolan igen
När skolan vet att barnet finns i kommunen igen ska barnet snabbt erbjudas att gå i skolan.
Om det behövs gör Migrationsverket en ny anvisning
Om barnet ger sig till känna för Migrationsverket efter försvinnandet har myndigheten ett samtal med barnet. Barnet får frågor om hur det mår, varför barnet försvann och om det blivit utsatt för något. Migrationsverket kontaktar kommunen som har ansvar för barnet. Om myndigheten behöver tar den även kontakt med kommunen som barnet befinner sig i för att barnet ska tas om hand direkt. Om anvisningskommunen har avslutat barnets ärende och placering, anvisar Migrationsverket barnet på nytt. Om Migrationsverket bedömer att barnets bästa är att i första hand anvisas tillbaka till den tidigare anvisningskommunen gör myndigheten det.
Polisen avbryter efterlysningen
Om barnet har varit efterlyst behöver polisen få information om att barnet är tillbaka för att kunna avbryta efterlysningen. Om det visar sig att barnet har varit utsatt för brott eller begått brott kommer polisen att utreda det.
Nationell vägledning
Denna webbsida är en del av en nationell vägledning. Vägledningen är tänkt att ge ett övergripande stöd i arbetet med att motverka att ensamkommande barn försvinner.
Med barn som försvinner menar vi här ensamkommande barn, 0–17 år, som avviker (försvinner) från sin placering, och där det inte är känt varken för god man eller för andra aktörer kring barnet var barnet befinner sig.
Källor:
Ensamkommande barn som försvinner, Barnombudsmannen, 2017
Best practises and key challenges on interagency cooperation to safeguard unaccompanied children from going missing, Missing Children Europe, 2016.
Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, 6 och 43 §, Riksdagen, 1990
SOSFS 2014:5, Socialstyrelsen, 2014
Lag (2003:778) om skydd mot olyckor, Riksdagen, 2003
Skolförordningen (2011:185), Skolverket, 2011
Migrationsverket, 2019
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, 2009
