Barn och unga har olika behov av placering beroende på ålder och omständigheter i övrigt.
Familjehemsvård
I juridisk mening är familjehem ”ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran”. Placeringen kan pågå en kortare eller längre tid. Det kan handla om placering i barnets nätverk, en så kallad släkting- eller nätverksplacering. Placeringen kan även vara i ett hem där familjehemsföräldrarna inte har någon tidigare relation till barnet. Barn kan också vara placerade i jourhem en kortare tid innan man tagit ställning till var barnet ska bo på längre sikt. Barn i alla åldrar placeras i familjehem men drygt hälften är tonåringar.
HVB – hem för vård eller boende
Ett HVB är ett hem inom socialtjänsten som tar emot barn eller vuxna för vård och behandling i förening med ett boende. Flertalet HVB drivs av privata företag med tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg, IVO, men det finns också offentligt ägda HVB. Vid HVB kan institutionsvård i olika former bedrivas för olika målgrupper. Ungdomar med allvarliga beteendeproblem, kriminalitet och missbruk är en målgrupp. Det finns också särskilda ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse, SIS, med utökade befogenheter att använda tvångsåtgärder. De kallas ibland Paragraf 12-hem eftersom namnet refererar till den paragrafen i LVU.
Stödboende
Stödboende är en placeringsform för barn och unga i åldern 16–20 år. För barn i åldern 16–17 år ska det finnas särskilda skäl för att de ska kunna placeras i ett stödboende. Stödboende är en mindre ingripande insats för ungdomar som inte har sådana behov av vårdinsatser som motiverar en HVB-placering. Syftet är att under trygga former träna och förbereda den unga för ett självständigt boende och vuxenliv. Stödboende kan vara ett fristående placeringsalternativ eller fungera som utslussning efter annan vård utanför det egna hemmet. Till exempel i familjehem eller HVB men också efter vård vid ett särskilt ungdomshem.