En stabil och effektiv samverkan förutsätter styrning från ledningen och en god struktur för att kunna överbrygga hinder. En god struktur kan handla om skriftliga avtal eller överenskommelser mellan olika huvudmän som förtydligar vem som ska göra vad, när och hur för barn och unga som behöver insatser från flera verksamheter. Tydliga uppdrag och ansvarsfördelningar är en förutsättning för samverkan.
När är avtal om samverkan ett lämpligt stöd?
Att utarbeta, implementera och följa upp gemensamma skriftliga överenskommelser och avtal kan vara komplicerat och kräva tålamod. Därför behöver de verksamhetsansvariga överväga för vilka målgrupper eller situationer som skriftliga avtal kan vara ett lämpligt stöd.
Man kan exempelvis behöva avtal om samverkan när det handlar om barn som behöver insatser med tvång, barn som behöver omfattande insatser från flera verksamheter och barn med neuropsykiatriska tillstånd, funktionsnedsättning eller sjukdom. Elever som har ogiltig frånvaro och riskerar att falla ur skolsystemet bör man också uppmärksamma.
Vad ska ett avtal innehålla?
Ett avtal eller en överenskommelse behöver innehålla vissa grundläggande uppgifter, som exempelvis
- målgrupp för avtalet
- tydliga uppdrag till de huvudmän eller verksamheter som ingår avtal
- hur samverkan kan skapas och vem eller vilka som har ekonomiskt ansvar för de olika insatserna
- att samverkan ska vara en parameter vid upphandlingar av tjänster i verksamheterna
- arbetsfördelning mellan berörda huvudmän eller verksamheter och en precisering av ansvaret.
Vägledning om barns behov av insatser från flera aktörer
Samverka för barns bästa ger en sammanfattande bild av kunskapsläget om samverkan utifrån forskning, utvärdering, tillsyn och systematiskt utvecklingsarbete. Den vänder sig i första hand till verksamhetsansvariga inom hälso- och sjukvård och socialtjänst.