Hur stödet kan underlätta vardagen
Det kan vara svårt och stressigt att vara förälder. Om föräldern har en kognitiv eller psykisk funktionsnedsättning kan det vara extra påfrestande. De vardagliga sysslorna kan ta längre tid att utföra och det är svårare att förstå information och hur olika saker hänger ihop och påverkar varandra.
Ofta behövs stöd för att planera och strukturera dagen och veckan. Kompenserande stöd kan vara en avlastning för att minska förälderns stress. Det är också en betydelsefull och förebyggande insats som kan förebygga att akuta insatser behöver sättas in.
Insatser i hemmiljö underlättar för familjen att få kunskap och skapa föräldrarutiner. Stödet behöver anpassas till förälderns förmåga, barnets behov och situationen för hela familjen. Det utformas så att det både utvecklar föräldraförmågan och fungerar kompensatoriskt för att frigöra förälderns energi och minska stress.
Stöd till föräldrar
Föräldrar med olika funktionsnedsättningar kan behöva stöd i sitt föräldraskap för att barnet ska få en bra uppväxt. Barn riskerar att fara illa om de inte uppmärksammas eller om deras föräldrar får för lite stöd för att kunna utveckla sin föräldraförmåga.
FN:s konvention om barnets rättigheter anger att samhället behöver ge lämpligt stöd till föräldrar som ansvarar för barnets uppfostran och omvårdnad för att garantera och främja de rättigheter som barnet har (artikel 18 barnkonventionen). I FN:s konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning står det om respekt för hem och familj. Personer med funktionsnedsättning inte får diskrimineras i frågor som handlar om äktenskap, familj, föräldraskap utan har rätt att få gifta sig o bilda familj på samma villkor som andra (artikel 23 i CRPD).
Socialtjänsten behöver samarbeta
Barn kan inte ses isolerat från sin familj. Både barnet och föräldern kan behöva stöd från socialtjänsten. Det är ofta olika delar av kommunen som utreder och ansvarar för stöd i vardagen till vuxna med funktionsnedsättning och som utreder stöd och skydd för barn. Därför är det viktigt att socialtjänsten samarbetar kring stöd och har en helhetssyn på familjen.
Olika former av stöd i hemmet
Praktiskt stöd som ges av socialtjänsten i någons hem kallas för olika saker i olika kommuner. Den som ger stödet kan också ha olika former av utbildning. De kan kallas för hemmahosare, familjebehandlare, familjestöd, hemterapeut eller boendestöd. I vissa kommuner finns något som kallas familjeorienterat boendestöd. Det är en utveckling av boendestöd till barnfamiljer och är ett praktiskt och pedagogiskt stöd som anpassas efter individens och familjens behov.
Vad kan ingå i ett familjeorienterat boendestöd?
Föräldern kan till exempel behöva stöd i form av att en person följer med på utvecklingssamtal i skolan eller vid kontakt med vårdcentral, mödra- och barnhälsovård. Det kan också vara en person som föräldern kan ventilera och bolla tankar med kring föräldraskapet. Ett praktiskt stöd kan även avlasta föräldern genom att för kortare stunder leka med barnet och stödja barnet i att genomföra fritidsaktiviteter. Det kan handla om att stödja föräldern att hantera frånvarorapportering till skolan, påminna om att skicka med gymnastikkläder eller matsäck och läsa läxor.
Stödpersonen kan stödja familjen med att skapa rutiner och struktur för att
- komma upp på morgonen
- hantera måltider och läggning
- sköta barnets hygien som blöjbyten, tandborstning och hårtvätt
- ta hand om hemmet, till exempel. tvätt, matlagning och städning
- sköta ekonomin och planera så att räkningar blir betalda i tid
- utforma en veckoplanering.
Stödet ges genom att samarbeta med familjen i den egna hemmiljön för att skapa förändring i vardagen och fokusera på det som fungerar. Stödpersonen kan också, genom samtycke, samarbeta med andra personer som är viktiga för familjen. Det kan vara släktingar, kamrater, lärare i barnens skola och andra professionella. Hur ofta och under hur lång tid stödet ges är individuellt.
Viktigt med kontinuitet
Vissa familjer kan kanske uppfatta boendestödjaren som en person som kontrollerar och ifrågasätter föräldraskapet. Möjligen beror det på upplevelser av tidigare kontakter med socialtjänsten, att dessa möten förstärkt ett redan svagt självförtroende.[1] Detta understryker vikten av att skapa tillit. Det är också viktigt med kontinuitet för barnets skull och att man beaktar att stödpersonen är en betydelsefull person i barnets liv, och minska riskerna att den personen plötsligt försvinner.