Socialtjänstens verksamheter styrs bland annat av Socialtjänstlagen (2001:453), SoL, och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Lagarna bygger på frivillighet och innebär att man inte kan utföra stöd och service mot den enskildes vilja. SoL och LSS anger att verksamheten ska bygga på respekt för individens självbestämmanderätt och integritet. Insatser för en person ska enligt SoL utformas och genomföras tillsammans med personen. Enligt LSS ska den enskilde i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.
De båda lagarna förutsätter alltså att den enskilde är villig att ta emot en insats och har förmåga att själv ta initiativ, vara delaktig eller på annat sätt utöva sitt självbestämmande. Den enskilde behöver därför ge sitt samtycke till att en insats beviljas och att ett visst stöd och service utförs när insatsen genomförs.
Reglerna om frivillighet, självbestämmande och inflytande ställer även krav på hur socialtjänsten ska bedriva sin verksamhet. Det innebär till exempel att en person behöver ges möjlighet att komma till tals i alla frågor som rör personen. Socialtjänsten behöver ta reda på om personen vill ha en insats eller inte och hur den insatsen behöver utformas och genomföras för att bäst tillgodose personens behov och önskemål. Detta gäller både under handläggningen av ett ärende och när insatsen genomförs.
Rätt att kommunicera
Av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FN 2006) följer att alla har rätt till kommunikation på lika villkor. Många personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar har kommunikationssvårigheter. Rätten att kommunicera gäller också för personer som utreds för eller får insatser från socialtjänsten. Personal som beslutar om och utför insatser behöver därför ge personer med kommunikationssvårigheter stöd och förutsättningar för att kunna kommunicera, och därmed utöva sin rätt till självbestämmande och inflytande. Information till personer med kommunikationssvårigheter behöver utformas och lämnas på ett sådant sätt att personerna kan ta till sig den.
Hur en person kan ge sitt samtycke
Enkelt uttryck innebär ett samtycke att en enskild person accepterar eller godtar ett föreslaget villkor. För socialtjänsten handlar det till exempel om att den enskilde går med på att en viss insats beviljas eller att ett visst stöd och service ska utföras i samband med att en beslutad insats genomförs. Rätten till frivillighet, självbestämmande och inflytande gäller alla oberoende av beslutsförmåga.
Det finns inga regler som säger hur ett samtycke ska vara utformat. Det behöver till exempel inte vara skriftligt. Det viktiga är att personen som ska samtycka förstår vad insatsen och dess innehåll innebär och kan ge uttryck för ett ställningstagande kring detta.
Personer med kognitiva och fysiska funktionsnedsättningar kan ha kommunikationssvårigheter men kan genom sina reaktioner visa hur de upplever en insats. Detta kan vara vägledande för ställningstagandet om samtycke föreligger eller inte. Rätt hjälpmedel och kommunikationsstöd kan också stödja en person att visa vad personen vill, i förhållande till en insats med ett visst innehåll. Personen kan därför behöva särskilt stöd för att kommunicera, till exempel med hjälp av bilder, samtalsmatta eller annan metod eller kommunikationshjälpmedel.
Guide till metodstödet
Guiden hjälper dig att få en översiktlig bild av temat Stödja vuxna personers vilja, dess innehåll och struktur och hur det kan användas.
Presentationsmaterial
Presentationsmaterialet Att stödja vuxna personer med nedsatt beslutsförmåga att uttrycka sin vilja – Introduktion och diskussion kan användas för att sprida kunskap och få igång en diskussion om att stödja personer med nedsatt beslutsförmåga att uttrycka sin vilja.