Arbetet med att stödja vuxna personer med behov av stöd för att uttrycka sin vilja innebär att skapa goda förutsättningar för varje person att utifrån sina förutsättningar uttrycka sin vilja. Målet är att alltid maximera personens inflytande över de insatser som erbjuds.
Bästa tillgängliga vilja innebär att utgå från att en persons vilja kan vara av olika kvalitet. Alla kan ge uttryck för sin vilja – men viljan kan när den uttrycks – vara mer eller mindre stark. Hur stark viljan är kan bland annat bero på hur bra eller dåligt underbyggd den är. Exempelvis kan viljan stärkas om personen får nya erfarenheter av en viss insats och dess innehåll eller ny kunskap som övertygar personen. Det är viktigt att vara uppmärksam på viljans kvalitet. Om den inte upplevs som tillräckligt stark är det viktigt att vidta åtgärder för att säkra viljan. Det kan till exempel handla om att stödja personen att utforska sin vilja och att följa upp viljan.
Åtta steg för bästa tillgängliga vilja
För att uppnå bästa tillgängliga vilja kan man arbeta utifrån åtta steg som presenteras nedan. De åtta stegen ger en struktur att följa men är generellt beskrivna. Varje steg behöver övervägas och skräddarsys utifrån varje person och dennes behov av stöd. Det som lyfts fram vid varje steg är exempel på vad som kan beaktas.
De åtta stegen kan användas både vid handläggning av ärenden och vid arbete med genomförandeplaner. Tillfället då personen ska uttrycka sin vilja kan vara under ett möte men också handla om en viss tidperiod i personens vardag då en insats introduceras och planeras med målet att personen ska ta ställning till insatsen och dess innehåll.
1. Planera mötet eller tillfällena då personen ska erbjudas insatser och ge uttryck för sin vilja
1. Planera mötet eller tillfällena då personen ska erbjudas insatser och ge uttryck för sin vilja
När du planerar ett möte eller den situation då en person med nedsatt beslutsförmåga ska erbjudas en insats är målet att skapa goda förutsättningar för bästa tillgängliga vilja. Det kan göras bland annat genom att ta hänsyn till följande:
Vad är det personen ska ta ställning till?
- Vilken plats är lämplig? Till exempel med tanke på vad personen ska ta ställning till, hur miljön kan stödja personen att kommunicera och att personen känner sig trygg.
- När ska det ske? Finns det tidpunkter då personen har bättre förutsättningar att uttrycka sin vilja? Är det bättre att låta det ske över en viss tidsperiod?
- Använder personen någon typ av kommunikationshjälpmedel eller annat stöd? I så fall - Vad krävs för att dessa hjälpmedel eller stöd ska fungera? Tänk till exempel på om någon annan behöver vara med och vad krävs då av mig som samtalspartner?
- Hur mycket tid behövs?
Som personal behöver man också beakta följande: Vad kan jag utifrån min kunskap och mina förutsättningar göra själv? Finns det andra personer att ta hjälp av? Det kan också vara viktigt att fundera över om man som personal har förutfattade meningar om vilka insatser som är lämpliga för personen i fråga. Hur kan de värderingarna hanteras?
Tänk även på att personer med omfattande behov av stöd för att utrycka sin vilja kan behöva utforska sin vilja över längre tid i sin vardag. För den målgruppen kan verksamheten behöva lägga upp ett planerat arbete för att låta personens vilja komma till uttryck.
2. Skapa förutsättningar för personen att förbereda sig
Du kan skapa förutsättningar för personen att förbereda sig genom att:
- Informera personen i god tid om varför ni ska träffas. Beskriv vad en utredning innebär eller vad en genomförandeplan är. Diskutera även om andra personer behöver vara med.
- Informera personen om hur hon eller han kan förbereda sig och vilka frågor som kommer att ställas.
- Ibland kan en tydlig och begriplig kallelse ge personen kontroll över situationen. Intresset hamnar på vad som ska avhandlas istället för på när, var och vem jag ska träffa.
Stöd i myndighetsutövning
I de fall personen känner oro eller stress inför ett möte eller ett samtal med frågor hen har svårt att besvara behövs en annan strategi. Man kan exempelvis väva in frågor i samtal om erbjudande av insatser i vardagen, utan att formalisera det hela mer än nödvändigt.
För de som kanske inte vill eller orkar delta i ett formellt möte behöver informationen förmedlas på annat sätt. Det kan till exempel ske via någon som personen känner väl och har förtroende för. I samband med detta ska reglerna om sekretess beaktas.
3. Skapa förutsättningar för personen att förstå informationen
Du kan skapa förutsättningar för personen att förstå informationen genom att så långt som möjligt försöka återskapa situationen då personen i sin vardag kan kommunicera och ta emot information optimalt. Med det som utgångspunkt kan du ställa dig följande frågor:
- Kan innehållet i informationen anpassas ytterligare utifrån personens behov?
- Kan visuellt stöd, exempelvis bildstöd eller föremål, ett enklare språk eller omformuleringar förbättra förutsättningarna för personen att ta till sig och förstå informationen? I så fall förbered det.
En annan strategi kan vara att ge mindre information men vid flera tillfällen.
Konkret stöd
4. Skapa förutsättningar för personen att överväga vad hon eller han vill
Överväg stöd för att underlätta för personen att värdera den insats hon eller han ska ta ställning till. Finns det till exempel någon situation som personen har erfarenhet av som liknar insatsen? Går det att beskriva alternativa insatser och göra jämförelser? Kanske behöver personen få se eller prova en insats och dess innehåll för att bli bättre informerad och skapa sig en bättre uppfattning av insatsen.
5. Skapa bra förutsättningar för personen att uttrycka sin vilja
Utöver att anpassa kommunikationen till personens sätt att kommunicera är det viktigt att tydligt visa att man är intresserad av att lyssna och ta del av personens vilja. Det är också viktigt att visa att personens självbestämmande respekteras, och att personen får känna att hen har inflytande och möjlighet att påverka.
För personer som behöver omfattande stöd fungerar det sällan att ha ett möte där individen ska uttrycka sin vilja. Personen kan då behöva prova en insats och då kan hens reaktion till insatsen användas som vägledning för viljan.
6. Ta ställning till om personen har gett uttryck för bästa tillgängliga vilja
Är det bästa tillgängliga vilja som kommit fram? Om inte – överväg andra stöd- och arbetsformer för att få veta vad personen vill.
Om man bedömer att man gjort vad som är rimligt för personen att uttrycka sin vilja är det istället viktigt att ställa frågor om hur personens vilja kan säkras och följas upp. Ju svagare personens vilja är, desto viktigare är det att ge personens stöd i att utveckla och utforska sin vilja samt att vara observant på personens vilja. Det är också viktigt att ställa sig frågorna:
- Vad kan vi lära av denna situation inför nästa möte eller tillfälle då personens insatser ska diskuteras?
- Hur kan personens stöd förbättras och är det något vi redan nu kan göra?
Läs mer: Se avsnittet längre ned med rubriken Långsiktigt arbete för ökad delaktighet och att uttrycka sin vilja.
7. Dokumentera
Genom att dokumentera blir det tydligare vad som har gjorts och inte gjorts. Dokumentationen gör att andra kan se och värdera stödet personen fått. Dokumentationen är också viktig för uppföljningen av stödet. Vad kan göras bättre nästa gång?
8. Uppföljning
Utöver att planera in uppföljning, finns det skäl att kontinuerligt vara uppmärksam på hur personen upplever olika insatser? Ju svagare personens vilja är, desto viktigare är det med uppföljning.
En viktig poäng med begreppet bästa tillgängliga vilja är att vi aldrig kan utgå från att den vilja som personen gett uttryck för är bestående. Istället är det så att viljan kan stärkas, försvagas eller ändras. Personalen behöver därför kontinuerligt framöver vara med och stödja personen så att hen kan utforska och utveckla sin vilja. Målet är alltid att maximera varje persons inflytande och självbestämmande.
Långsiktigt arbete för ökad delaktighet och stöd att utrycka sin vilja
Beslut om insatser och om planering och uppföljning av insatserna behöver ses som delar av ett samlat arbete för den enskildes delaktighet. Ytterst kan bara den enskilde själv bedöma sin delaktighet. Därför är det viktigt att socialtjänsten utgår från den enskildes tillfälle, förmåga och vilja till delaktighet. Genom fler tillfällen att vara delaktig utifrån egna intressen, och bättre stöd att använda dessa tillfällen, kan delaktigheten öka.
Om personalen inte lyckas skapa bra förutsättningar för personen att ge uttryck för sin vilja vid en beslutssituation är det av stor betydelse att reflektera över den enskildes delaktighet och inflytande. Se figur nedan.
Hur ska personen stödjas inför nästa beslutssituation? Det kan till exempel handla om att ge personen stöd att få möjligheter att prova på nya aktiviteter och tillgång till ett individuellt utformat kommunikativt stöd i vardagen.
För personer med ett mer omfattande behov av stöd för att uttrycka sin vilja är det viktigt att planera och genomföra ett långsiktigt och systematiskt arbete för ökad delaktighet och att uttrycka sin vilja.
Läs mer i kunskapsstödet Vägar till ökad delaktighet om hur du kan stödja personer med funktionsnedsättning att vara mer delaktiga, hos Socialstyrelsen
Presentationsmaterialet Att stödja vuxna personer med nedsatt beslutsförmåga att uttrycka sin vilja – Introduktion och diskussion med talarmanus
Källor:
Vägar till ökad delaktighet – Kunskapsstöd för socialtjänsten om arbete med stöd och service enligt LSS. Socialstyrelsen; 2017.
Texten bygger på uppgifter från expertgrupp knuten till uppdraget att ta fram metodstödet Att stödja vuxna personers vilja. Socialstyrelsen; 2017.
