Uppdrag och ansvar

Socialtjänstens arbete med äldre personer regleras i lagar och förordningar från regeringen och riksdagen. Men det regleras även i föreskrifter och allmänna råd som utfärdas av bland annat Socialstyrelsen och sex andra myndigheter inom området hälso- och sjukvård, socialtjänst, läkemedel och folkhälsa. Dessa ges ut i en gemensam författningssamling, HSLF-FS. Föreskrifter är bindande regler, medan allmänna råd är rekommendationer hur någon kan eller bör handla enligt en viss författning.

Skyldigheter enligt lex Sarah

Den som är anställd inom socialtjänsten är skyldig att omedelbart rapportera misstanke eller vetskap om missförhållanden som rör enskilda personer som får insatser inom den egna verksamheten. Skyldigheten att rapportera gäller även om det finns en påtaglig risk för missförhållanden. Denna bestämmelse kallas lex Sarah och finns både i socialtjänstlagen, SoL, och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. 

I lex Sarah finns även en skyldighet för den som bedriver en verksamhet och tar emot en rapport att utreda, dokumentera och avhjälpa eller undanröja missförhållandet eller risken för missförhållandet. I vissa fall finns det även en skyldighet att göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

Lex Sarah omfattar både handläggning av ärenden och vid genomförande av insatser inom socialtjänsten. Syftet med att utreda en lex Sarah-rapport är att klarlägga vad som hänt, varför det hänt och vad som kan göras så att det inte ska hända igen. Syftet är inte att peka ut vem som har gjort fel i den aktuella situationen.

Vem omfattas av rapporteringsskyldigheten?

Den som fullgör uppgifter inom alla former av socialtjänst omfattas av rapporteringsskyldigheten. Det är:

• anställda
• uppdragstagare
• praktikanter under utbildning
• deltagare i arbetsmarknadspolitiskt program.

Läs mer:

Mer information om att arbeta utifrån lex Sarah, sida på Kunskapsguiden

Lex Sarah – handbok för tillämpningen av bestämmelserna om Lex Sarah hos Socialstyrelsen

Dokumentation

Det finns flera olika skäl till att verksamheter inom socialtjänsten och de insatser som genomförs behöver dokumenteras på ett tillfredställande sätt. Dokumentationen är till exempel viktig för att följa upp insatser och systematiskt kunna undersöka att de leder till förbättringar för den enskilde. Det gör det i sin tur möjligt att utveckla verksamheten och säkra kvaliteten.

Dokumentationen kan även användas av personalen som ett arbetsinstrument för individuell planering, för handläggning av ärenden, för genomförande och uppföljning av ärendehandläggningen och insatsen. Den är även viktig för att den enskilde ska kunna ta del av vad som skett i sitt ärende, men också för personalens egen skull för att till exempel kunna visa hur och på vilket sätt arbetet utförts samt vad resultatet blivit för den enskilde.

Läs mer: Handläggning och dokumentation - handbok för socialtjänsten hos Socialstyrelsen

Krav på god kvalitet

Enligt socialtjänstlagen, SoL, ska de insatser som bedrivs inom socialtjänsten vara av god kvalitet. Exempel på vanliga insatser är att en äldre person beviljas en plats i ett särskilt boende eller hemtjänst.

Att insatserna ska vara av god kvalitet innebär att de ges på ett sådant sätt att den enskildes behov av stöd och hjälp tillgodoses och att syftet med insatsen eller verksamheten uppnås. En förutsättning är att det finns personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Enligt SoL ska kvaliteten i verksamheten fortlöpande utvecklas och säkras. Socialnämnden, eller motsvarande nämnd i en kommun, ansvarar för att inrätta ett ledningssystem för det systematiska kvalitetsarbetet. Socialtjänstens personal ska delta i kvalitetsarbetet och kunna lämna synpunkter på verksamheten i syfte att förbättra kvaliteten.

Läs mer:

Boende för äldre personer, tema på Kunskapsguiden

Hemtjänst och hemsjukvård för äldre personer, tema på Kunskapsguiden

Offentlighet och sekretess

Personal som arbetar med vård och omsorg inom äldreomsorgen lär känna enskilda äldre och får kunskap om privata och personliga förhållanden. Dessutom hanterar de en hel del dokumentation och uppgifter om till exempel den äldres hälsotillstånd och sociala situation. Inom socialtjänsten gäller sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. När det råder sekretess för en viss uppgift är huvudregeln att uppgiften inte får avslöjas muntligt eller att en handling där uppgiften finns får lämnas ut.

I offentlighets- och sekretesslagen, OSL, och SoL finns grundläggande bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt. Alla som arbetar, praktiserar och har uppdrag inom socialtjänsten och äldreomsorgen omfattas av bestämmelserna om sekretess. För enskilda verksamheter finns motsvarande bestämmelser om tystnadsplikt för privatanställda i patientsäkerhetslagen, PSL, och socialtjänstlagen, SoL.

För att personer med stora och sammansatta behov, till exempel de mest sjuka äldre, ska få en god vård och omsorg kan socialtjänsten och hälso- och sjukvården ibland behöva ta del av varandras uppgifter. Men det får bara göras om det står klart att den enskilde eller någon närstående inte lider men eller om en så kallad sekretessbrytande bestämmelse tillåter det.

Exempel på tillfällen då sekretessen kan brytas är:

• om den enskilde lämnar sitt samtycke till det
• vid misstankar om vissa allvarliga brott
• när vissa myndigheter begär att få ta del av uppgifter.

God man och förvaltare

En god man eller förvaltare kan hjälpa en äldre person med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Skälet kan vara att den äldre personen inte själv klarar av det på grund av sjukdom, psykisk störning eller försvagat hälsotillstånd. En god man eller förvaltare utses då av tingsrätten för att utföra uppgifter för den äldre personens räkning. Regler om god man och förvaltare finns i föräldrabalken.

Den som har fått en god man eller förvaltare kallas huvudman. En god man kan hjälpa sin huvudman med att till exempel betala räkningar och ta hand om det hon eller han äger. Men det är inte alltid tillräckligt med hjälp av en god man. Om en äldre person inte kan ta hand om sig själv eller sin egendom kan tingsrätten utse en förvaltare. En person som har en förvaltare måste – alltid eller i vissa fall – ha förvaltarens samtycke för att ingå avtal eller företa rättshandlingar på andra sätt, till exempel att företräda den enskilde vid uppsägning eller försäljning av en bostad. En förvaltare bestämmer över den egendom som omfattas av förvaltarskapet.

Utföra och fördela arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården

De flesta arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården är inte reglerade på så sätt att det finns krav på vem som får utföra dem. Det innebär att många arbetsuppgifter kan utföras av till exempel undersköterskor eller annan hälso- och sjukvårdspersonal som inte är legitimerad.

Delegering av läkemedel

Delegering innebär att överlåta en befogenhet, att fördela en arbetsuppgift till någon som annars inte får utföra den. Det kan handla om att en sjuksköterska delegerar uppgiften att ge ett läkemedel till en äldre person i ett särskilt boende, exempelvis till en undersköterska.

Läs mer: Äldres särskilda behov, inom aktuellt tema

Egenvård

Egenvård innebär att patienten själv sköter en del av sin vård eller behandling eller i vissa fall tar hjälp av någon annan person. Det kan till exempel handla om att en äldre person med fysiska begränsningar för hjälp av hemtjänstpersonal att utföra egenvården.

Läs mer: Äldres särskilda behov, inom aktuellt tema

Arbetsmiljö

Arbetsgivaren är alltid skyldig att se till att arbetet kan utföras utan risk för ohälsa eller olycksfall. Personalen ska inte bara veta vilka risker som kan finnas utan också kunna undvika riskerna. Arbetsmiljöverket har tagit fram föreskrifter som reglerar arbetsmiljöansvaret.

Läs mer:

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1)

Trygghet och säkerhet, inom aktuellt tema

Viktigt med rätt kompetens

Att ha rätt kompetens är både viktigt och nödvändigt för den personal som ska ge stöd, service och omsorg till äldre personer. Med rätt kompetens kan personalen bidra till insatser av god kvalitet. Socialstyrelsen har tagit fram allmänna råd med rekommendationer om vilka grundläggande kunskaper som behövs för att arbeta som exempelvis undersköterska eller vårdbiträde i socialtjänstens omsorg om äldre.

Läs mer: Socialstyrelsens allmänna råd om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre – meddelandeblad hos Socialstyrelsen