Sverigefinnarna är sedan år 2000 en av de fem erkända nationella minoriteterna i Sverige. Då erkändes också finska som nationellt minoritetsspråk. Sverige och Finland har en lång gemensam historia. Under 600 år var de ett och samma land, fram till 1809. Det har alltid funnits finsktalande personer inom det som utgör nuvarande Sveriges gränser, på samma sätt som det alltid har funnits svensktalande i Finland. Personer som bor i Sverige med rötter i det finska språket brukar kallas för sverigefinnar medan de som är svensktalande i Finland kallas finlandssvenskar. Finländare är de som är finska medborgare eller bor i Finland oavsett språk eller etnicitet.
Sverigefinnarna är den till antalet största av de nationella minoriteterna. Det finns dock inga exakta siffror eftersom etnisk tillhörighet inte registreras i Sverige. Enligt siffror från Statistiska Centralbyrån från 2017 bor det över 700 000 personer i Sverige som har finländskt ursprung, det vill säga är födda i Finland eller har en förälder eller mor-/farförälder som är född i Finland. I den statistiken inräknas alltså även personer som har svenska som modersmål. Sverigefinnarna har en egen flagga och högtidsdag i Sverige, den 24 februari.
Historia
Finland blev en del av Sverige redan på 1100-talet. Många finsktalande flyttade till den västra delen av landet för att odla upp skogsmark med svedjebruksmetoden. När gruvnäringen senare tog fart i Bergslagen tog många finsktalande istället anställning i gruvorna. Än idag kallas flera av dessa platser för finnskogar eller finnmarker. Många kom också till huvudstaden Stockholm.
1809 förlorade Sverige det som idag är Finland till Ryssland. Den nya gränsen drogs längs Torne älv och många finsktalande hamnade på den svenska sidan. Även efter att landet delats fortsatte finskspråkiga att komma till Sverige för att arbeta eller för att fly från det ryska styret.
Under andra världskriget skickades 80 000 finska barn till Sverige för att undkomma anfall från Sovjetunionen och runt 7000 av dessa blev kvar i Sverige även efter kriget. De finska krigsbarnen är en traumatisk del av den sverigefinska historien och många av de som fortfarande lever bär på svåra minnen från sina upplevelser.
Under 50-, 60- och 70 talen kom hundratusentals finländare till Sverige för att arbeta inom industrin och andra områden som behövde arbetskraft. De flesta av dagens sverigefinnar har sitt ursprung i den invandringen. Många bosatte sig i trakterna av Stockholm och Göteborg och flyttade in i de så kallade miljonprogramsområdena som växte upp för att råda bot på bostadsbristen.
En del sverigefinnar vittnar om att de behandlades nedlåtande och kränkande på grund av sitt ursprung och att de levde i ett utanförskap som ibland innebar att de inte lärde sig svenska i så hög grad. Detta ledde till att vissa i senare generationer istället inte fick lära sig finska som barn. Detta för att föräldrarna ville bespara dem de negativa upplevelser som utanförskapet medfört för dem själva.
Finska språket är ett av de större minoritetsspråken i Sverige
Ca 200 000–250 000 sverigefinnar beräknas kunna prata finska. Sett till antalet talare är språket ett av de större minoritetsspråken i Sverige. Finskan är ett finsk-ugriskt språk som är väldigt olikt det svenska språket. Det tillhör samma språkstam som till exempel ungerska och samiska men är närmare släkt med estniska. Det finska språket används även av andra nationella minoriteter i Sverige. Till exempel är vissa grupper av romer finsktalande och även många inom den tornedalska minoriteten kan prata finska.
I de 66 kommuner som ingår i förvaltningsområdet för finska, har de som önskar rätt att få förskola eller äldreomsorg på finska. De som vill har även rätt att använda finskan både muntligt och skriftligt i kontakt med kommunen och flera andra myndigheter.