Tornedalingar och meänkieli

Tornedalingar (som även kan identifiera sig som kväner och lantalaiset) är en av de fem nationella minoriteterna i Sverige och meänkieli erkändes som nationellt minoritetsspråk år 2000. Det finns sammanlagt nio kommuner som ingår i förvaltningsområdet för meänkieli. I förvaltningskommunerna har minoriteten rätt till förskola och äldreomsorg på språket.
Tornedalingar är sedan år 2000 en av de fem erkända nationella minoriteterna i Sverige. Samtidigt erkändes också meänkieli som nationellt minoritetsspråk. Inom minoriteten finns tre identiteter; tornedalingar, kväner och lantalaiset. Benämningarna används för att beteckna både en regional och en kulturell identitet. En person kan identifiera sig som tornedaling, kvän eller lantalainen oavsett var i Sverige de bor. Alla tornedalingar kan inte språket meänkieli även om de har en historisk anknytning till språket och kulturen. Historiskt så handlar det om en och samma befolkning som bosatte sig i olika delar av det meänkielitalande området. Det omfattar inte bara Tornedalen utan även Malmfälten. Lantalainen betyder landlänning och säger något om hur minoriteten levt. Benämningen tyder på att man varit fastboende och sysslat med bland annat jordbruk. 
 
Många tornedalingar har sina rötter i trakterna av Torne älv. Kommunerna Övertorneå, Pajala och Haparanda är viktiga platser för den tornedalska kulturen. Tornedalingarna har en egen flagga och högtidsdag som firas den 15 juli. Kvänernas dag firas 16 mars och har också en egen flagga. En viktig princip i den svenska minoritetspolitiken är rätten till självidentifikation. Det innebär att individen själv bestämmer om hen vill ingå i en nationell minoritetsgrupp.

Historia

Det har funnits bosättningar i trakterna runt Torne älv sedan långt innan Sveriges statsskick etablerades. Området har bebotts historiskt av både samisk- och finsktalande. Det finns mycket gamla icke-samiska bosättningar i området och idag driver Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset frågan om att även den tornedalska minoriteten ska erkännas som ett urfolk i Sverige. 
 
När Sverige förlorade Finland till Ryssland 1809 drogs den nya gränsen längs Torne älv. Då hamnade många finsktalande på den svenska sidan av gränsen. Där utvecklades med tiden en egen kultur med influenser från de specifika levnadsförhållanden som funnits i området. Bland annat har laestadianismen haft en inverkan på kultur och livsstil.
 
Det finska språket utvecklades både på den svenska och finska sidan, en stor reform av det finska skriftspråket genomfördes i mitten av 1800-talet, vilket ökade skillnaden mellan det som idag är det finska språket och språket meänkieli. 
 
Tornedalingarna har även en egen hantverks- och matkultur och byggnadsstil. Den tornedalska historien är inte lika väl dokumenterad som den samiska, men en viktig aspekt för många tornedalingar är den historiska anknytningen till språket, marken och jordbruket. Tornedalingars, kväners och lantalaisets levnadssätt präglades av jordbruk, jakt, fiske, handel och renägande. 
 
Sedan slutet av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet drevs en försvenskningspolitik i norra delen av Sverige. Den innebar i praktiken bland annat att inga andra språk var tillåtna i den obligatoriska folkskolan än svenska. Fortfarande finns personer i den tornedalska minoriteten som har traumatiska minnen av sin skoltid där våld och kränkningar förekom. Idag finns en sannings och försoningskommission som samlar berättelser från de som vill dela med sig av sina erfarenheter.

Språket meänkieli

Meänkieli är ett finskt-ugriskt språk nära besläktat med finskan och kvänskan i Norge. Meänkieli betyder ”vårt språk” och begreppet började användas på 1980–talet som en del av identitetsskapandet bland språkanvändarna. Tidigare kallades språket även för tornedalsfinska men idag är meänkieli den korrekta termen. Det finns flera dialektala varieteter av meänkieli och samtliga är erkända med rätt att användas och utvecklas. Enligt Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset finns ca 75 000 personer i Sverige som förstår eller talar meänkieli helt eller delvis. Denna siffra baserar sig på en undersökning gjord av Public Service 2005. Flest språkanvändare finns i Tornedalen och Malmfälten men många finns även i Umeå, Luleå och Stockholm. Met Nuoret, en organisation för unga som känner samhörighet med meänkieli och kulturen, har tagit fram ett språkpaket som stöd till föräldrar som vill prata meänkieli med sina barn.

Faktagranskad av: Socialstyrelsen. Senast granskad:
Källor:
Minoritet.se Sametinget, 2022
Nationella minoriteter i Sverige, proposition 1998/99:143, Sveriges riksdag, 1999
Svenska tornedalingars riksförbund, STR-T, 2022
Met nuoret, 2022

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Så behandlar Socialstyrelsen dina personuppgifter