Riskgrupper och symtom

Vid värme vidgas de ytliga blodkärlen och svettningen ökar. Om man inte får i sig tillräckligt med vätska blir blodet tjockare och risken för blodpropp ökar. Hjärtat måste arbeta hårdare för att få ut tillräckligt med syre i kroppen. Det innebär en ökad belastning på hjärtat som kan leda till en allvarlig hjärtsvikt.

Riskgrupper

Höga temperaturer och värmeböljor kan vara farligt för alla, men grupper med nedsatt förmåga att reglera kroppstemperaturen eller att reagera på risker är särskilt sårbara:

• Personer med kroniska sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, diabetes eller njursjukdom.
• Äldre personer kan ha sämre temperaturreglering och nedsatt förmåga att känna törst.
• Äldre personer kan också vara känsliga på grund av kroniska sjukdomar, medicinering eller funktionsnedsättning.
• Vissa läkemedel kan göra en person mer känslig för höga temperaturer.
• Personer med psykisk funktionsnedsättning, som exempelvis demens, kan ha svårare att uppfatta risker och kroppens varningssignaler och glömmer lättare att dricka.
• Personer med fysisk funktionsnedsättning kan rent praktiskt ha svårt att få i sig dryck eller flytta sig till en svalare plats.
• Små barn.
• Gravida kvinnor.

Praktiska råd till vård och omsorgspersonal - Kunskapsguiden

Symtom på vätskebrist

De symtom som uppstår på grund av värme orsakas av att man inte har druckit tillräckligt mycket, rubbning i saltbalansen och att blodkärlen är vidgade. Symtom hos vuxna kan vara:

• Ökad törst.
• Torr hud.
• Muntorrhet.
• Minskade urinmängder och mer koncentrerad urin (urinen blir mörk).
• Trötthet /dåsighet.
• Huvudvärk.

Om en person har ett eller flera av ovanstående symtom i samband med höga temperaturer behöver han eller hon:

• Få i sig mer vätska.
• Svalkas av genom att exempelvis ta en dusch, lägga en blöt handduk runt nacken och placera sig på en så sval plats som möjligt.

Vid kraftig svettning, med eller utan fysisk aktivitet, kan personen även behöva extra salt.

Behov av medicinsk bedömning

Om ovanstående åtgärder inte hjälper och personen tillhör en riskgrupp behövs medicinsk bedömning eftersom tillståndet snabbt kan förvärras med feber (cirka 39° C) och påverkat allmäntillstånd. Personen är väldigt törstig och svettas, har mycket små urinmängder och urinen är koncentrerad (ser mörk ut). Pulsen är snabb och personen kan känna sig yr, se suddigt och må illa. Medicinsk behandling behövs, oftast på sjukhus. Obehandlat kan det leda till värmeslag.

Värmeslag

Värmeslag är det allvarligaste tillståndet till följd av värme och vätskebrist och innebär ett mycket akut tillstånd med en kroppstemperatur på över 40,5° C, förvirring, kramper, eventuell medvetandeförlust och cirkulationskollaps. Värmeslag ska behandlas omedelbart på sjukhus eftersom tillståndet kan leda till organsvikt, hjärnskada och död.

Läkemedel och värme

En del mediciner påverkar kroppens förmåga att anpassa värme- och vätskebalansen. De grupper av läkemedel som oftast kan ge upphov till problem vid värmebölja är:

• Vätskedrivande (diuretika).
• Psykofarmaka, framförallt läkemedel mot psykos (neuroleptika) eller läkemedel mot depression (antidepressiva).
• Blodtryckssänkande läkemedel.
• NSAID-preparat /COX-2 -hämmare som exempelvis Ipren, Ibuprofen.
• Läkemedel som har en så kallad smal terapeutisk bredd som exempelvis litium, digoxin, läkemedel mot epilepsi samt preparat mot Parkinsons sjukdom. Smal terapeutisk bredd innebär att koncentrationen av läkemedlet lätt kan bli för hög eller för låg och kan då orsaka allvarliga biverkningar eller utebliven behandlingseffekt.

Dosen av läkemedlen kan behöva justeras av läkare i samband med värmebölja eller symtom på vätskebrist.

Förvara läkemedel rätt. Om läkemedlet är temperaturkänsligt finns information
om förvaring på förpackningen eller i bipacksedeln.

Vid högre förvaringstemperaturer under mer än enstaka dagar finns det risk att läkemedlen börjar brytas ned i snabbare takt. Ett råd är att lägga in läkemedlen i vanligt kylskåp till dess att värmeböljan är över.

Förvara medicin - Läkemedelsverket