Arbetet med placerade barn och unga styrs av flera olika lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd. Bestämmelserna finns framförallt i socialtjänstlagen, SoL. Socialtjänsten ska i första hand sträva efter att placeringar utanför hemmet sker i samförstånd med barn och föräldrar. Om det inte är möjligt kan det under vissa förutsättningar bli aktuellt att mot föräldrars och barns vilja omhänderta barnet enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att se till att barn som inte kan bo med sina föräldrar får en god vård och omsorg som svarar mot barnets behov.
Stöd för lärande om handläggning och dokumentation
En trygg och säker vård utifrån barnets bästa
Förutom regelverket bygger arbetet också på en evidensbaserad praktik och bästa tillgängliga kunskap, det vill säga teorier och forskning om placerade barn samt kunskap och erfarenheter från praktiskt yrkesverksamma. Barns och föräldrars synpunkter behöver också tas till vara.
Barnets bästa ska vara avgörande vid vård- och behandlingsinsatser för barn och unga.
Här är några olika exempel på övergripande mål och principer:
- Barnets bästa ska vara avgörande vid beslut eller andra insatser som rör vården.
- Socialtjänstens arbete bygger på delaktighet. Barnet och vårdnadshavaren har rätt att få information och vara delaktiga i utformningen och uppföljningen av vården.
- Vården ska vara ändamålsenlig och präglad av flexibilitet, kontinuitet och närhet.
- Helhetssyn och samverkan är viktiga delar i arbetet.
- Socialtjänstens insatser ska vara av god kvalitet.
- Socialnämnden ska noga följa vården av placerade barn. Man behöver särskilt uppmärksamma hälsa, skolgång, utveckling, sociala beteende samt relationer till anhöriga och andra närstående.
- Socialtjänsten ska fortlöpande dokumentera uppföljningen av vården i barnets journal.
- Ett interkulturellt perspektiv är viktigt, bland annat i mötet med ensamkommande barn. Det betyder att du som professionell behöver ha insikt om hur egna föreställningar och kulturella referensramar påverkar mötet.
BBIC erbjuder stöd genom handläggningsprocessen
Som stöd för socialnämndens arbete med barn och unga finns Barns behov i centrum, BBIC, hos Socialstyrelsen. BBIC innehåller en struktur för handläggning, genomförande och uppföljning av myndighetsutövningen. Det är anpassat efter socialtjänstens regelverk.
Olika placeringsformer utifrån barnets behov
För barn och unga som behöver placeras utanför hemmet finns det tre olika placeringsformer: familjehemsvård, HVB – hem för vård eller boende, och stödboende. Här kan du läsa mer om de olika placeringsformerna.
Delaktighet, skolgång och hälsa
Barn, föräldrar och andra närstående behöver så långt som möjligt vara delaktiga när barn är placerade i samhällsvård. Placerade barns hälsa och skolgång behöver uppmärksammas särskilt.
Vård med stöd av LVU
LVU syftar till att samhället ska kunna fullgöra sin skyldighet att tillgodose barns behov av skydd, stöd och behandling. LVU kan bli möjlig att tillämpa först när vård inte kan ges i frivilliga former.
Utforma placeringar
Efter att socialnämnden fattat beslut om placering för ett barn i samhällsvård behöver man planera hur insatsen ska genomföras. Utgångspunkten är den analys och bedömning om behov som finns i beslutsunderlaget.
Följa upp placeringar
Att noga följa och stödja de barn som placerats i samhällsvård är en av de viktigaste uppgifterna för den sociala barn- och ungdomsvården. Det är nödvändigt för att säkerställa att barnen har det bra och får rätt stöd.
Avsluta vården
Socialnämnden ska tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård utanför det egna hemmet har upphört. För att vården ska kunna avslutas på bästa sätt är det viktigt att socialtjänsten i god tid planerar för och ser till att barn och föräldrar får det stöd de behöver.