Om yrkesintroduktion

Handläggare inom ekonomiskt bistånd behöver ofta hantera komplexa situationer och göra svåra bedömningar. Det ställer stora krav på kompetens och kunskaper. Socialnämnden ansvarar för att personalen har rätt utbildning och kompetens och att ge en bra introduktion till de nyanställda.

Kunskapsguiden ger en samlad bild av den kunskap som behövs i yrket som handläggare inom ekonomiskt bistånd och var man kan fördjupa sig.

Stöd till yrkesintroduktion på Kunskapsguiden

Stöd till yrkesintroduktionen på Kunskapsguiden vänder sig i första hand till nya handläggare, men även mer erfaren personal kan ha behov av repetition eller av att kunna söka information och uppdatera sig. Även nya chefer kan behöva sätta sig in i verksamhetsområdet ekonomiskt bistånd.

För chefer eller andra ansvariga för introduktion av nyanställda handläggare
kan innehållet på Kunskapsguiden fungera som stöd för den egna kommunens lokala introduktionsprogram, men ska inte ses som ett komplett introduktionsprogram.

Varför är introduktionen så viktig?

Många kommuner har svårt att rekrytera och behålla personal inom socialtjänstens myndighetsutövande verksamheter. Det leder till bristande kontinuitet och kvalitet i verksamheten, och risk för att personer och familjer med problem inte får det stöd som de behöver.

Ett grundläggande problem för kompetensförsörjningen är att socionomutbildningen är en generalistutbildning som inte tillräckligt kan förbereda blivande handläggare för de kvalificerade arbetsuppgifterna som ingår i arbetet. Det är vanligt att socionomer inleder sin yrkesbana som handläggare inom ekonomiskt bistånd och har svårigheter att omsätta teoretiska kunskaper från utbildningen till praktisk verksamhet.

Mot den bakgrunden är en strukturerad introduktion för nya handläggare en mycket viktig del för att uppnå stabilitet och kompetens i verksamheten.

Socialnämnden ansvarar för att handläggare kan utföra arbetet

Socialnämnden ansvarar för att de handläggare som arbetar med stöd och myndighetsutövning har rätt kompetens och tillräckliga erfarenheter för att självständigt utföra arbetet.

Handläggare inom ekonomiskt bistånd har vanligtvis socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå från högskolan. Arbetsgivaren ansvarar för att den som är ny och oerfaren får möjlighet att därutöver förvärva den komptetens som behövs.

Den som är nyutexaminerad behöver handledning och yrkesintroduktion. Detta gäller även den som har arbetat inom andra delar av socialtjänsten, men saknar specifik erfarenhet av att arbeta inom ekonomiskt bistånd.

Ekonomiskt bistånd – Handbok för socialtjänsten – Socialstyrelsen

Sammanfattat om yrkesrollen

I sitt yrke möter handläggare personer med försörjningsproblem. Personer med försörjningsproblem är en heterogen grupp med skiftande individuella behov för att komma tillrätta med problemet och bli självförsörjande.

Handläggare inom ekonomiskt bistånd har en viktig roll att uppmärksamma eventuell bakomliggande problematik för att kunna ge rätt stöd.

En central uppgift är även att handlägga ärenden som innebär myndighetsutövning mot enskilda personer där kraven på en rättssäker ärendehantering är stora.

Kompetensbehov för handläggare inom ekonomiskt bistånd

Handläggare inom ekonomiskt bistånd utgör en central yrkesgrupp inom välfärdens organisationer. Den kompetens som behövs i yrket kan sägas bestå av flera komponenter som:

• kunskap som kan inhämtas
• färdigheter som kan tränas
• personlig fallenhet.

Kunskaper som behövs för att utföra arbetet består både av baskunskaper i handläggaryrket och av specialkunskaper som behövs inom ekonomiskt bistånd. Handläggare som arbetar med ekonomiskt bistånd behöver bred kunskap och behöver i stora drag behärska följande tre stora kunskapsområden:

• Kunskap om social problematik och om vägar ut ur denna.
• Kunskap om lagstiftningen inom socialtjänstens och närliggande områden och hur denna ska tillämpas. Det handlar t.ex. om handläggningsregler och regler om skydd för barn.
• Kunskap om välfärdsystemets olika aktörer och vilket uppdrag och ansvar dessa har.

När det gäller färdighetsträning måste den ske efterhand på arbetsplatsen genom praktisk övning, handledning med mera. Exempel på grundläggande personlig fallenhet är gott bemötande, flexibilitet och administrativ förmåga.

Kunskaper och förmågor är en färskvara och varje verksamhet behöver ha en plan för både arbetsgruppens och enskilda medarbetares kompetensutveckling.

Introduktion i två huvudsakliga delar

Introduktionen kan delas upp i arbetsplatsintroduktion och yrkesintroduktion:

• Arbetsplatsintroduktionen avser praktiska delar som kommunens riktlinjer, datasystem, delegationsordning och kommunens organisation.
• Yrkesintroduktionen fokuserar på de olika delarna i yrkesrollen, mötet med människor och handläggningen av ärenden.

Detta stöd för yrkesintroduktion är tänkt att ge en generell samlad bild av kunskapsbehovet för handläggare som arbetar med ekonomiskt bistånd.
Stödet kan ingå som en del i arbetsgivarens lokala introduktionsprogram och kan även anpassas utifrån den nyanställdes individuella förutsättningar.

Erfarenheter och tips

En oerfaren handläggare behöver skolas in i etapper över en längre tid
Kommuner och regioner har förmedlat följande erfarenheter om introduktion:

• Den inledande arbetsplatsintroduktionen kan med fördel genomföras tillsammans med handläggare och annan personal från socialtjänstens olika delar.
• Den nyanställde behöver ett nära och stukturerat stöd av chefer, erfarna kollegor och gärna en särskilt utsedd mentor, introduktör eller liknande.
• Arbetsuppgifterna behöver anpassas efter den nyanställdes erfarenhet och möjlighet ges att gå bredvid erfarna kollegor.
• Introduktionskurser med temadagar utspridda över tid är värdefullt, men behöver vara kopplade till det konkreta arbetet och följas upp tillsammans med chef, mentor eller både och.
• Mallar och checklistor är ett viktigt stöd liksom hjälp att lära sig använda handböcker och andra underlag.
• Särskild yrkeshandledning och tillfällen för reflektion för nyanställda är ett uppskattat stöd, liksom auskultation hos samverkansparter och kollegor på andra enheter.
• Övergången mellan studier och yrkesliv kan underlättas av praktik- och traineeprogram i samarbete med universitet och högskolor.
• Regional samverkan kring yrkesintroduktion ökar tillgängligheten och ger bättre förutsättningar för kvalitet.

De första åren som anställd kan delas upp i faser

Det finns olika modeller för kompetensutveckling. I Uppsala län utformas exempelvis utbildning och stöd till handläggare utifrån tre faser: introduktion och inskolning, yrkesfördjupning och erfaren/specialist.