Att möta familjen i vardagen

Föräldrar är generellt mycket bra på att bedöma sina barns utveckling. De jämför med andra barn och oroar sig relativt sällan i onödan. Det är samtidigt viktigt att lugna överdriven oro eller förekomst av katastroftankar hos föräldrarna, och ge lämpligt stöd för detta. Eftersom föräldrarna lever med barnet och ser det i flera olika sammanhang, är det viktigt att föräldrarnas upplevelse tas på allvar.

Att vänta och se är inget som gynnar samspelet mellan barn och föräldrar. Oron kan leda till att föräldrarna främst fokuserar på det barnet inte kan, istället för att kunna ägna sig åt att stödja det som faktiskt fungerar.

Det finns ett värde i att tidigt upptäcka en funktionsnedsättning hos ett barn för att kunna ge det stöd barnet behöver. Detta kan vara hälsofrämjande och minska komplikationer längre fram. Dessutom har omgivningen större möjligheter att bemöta barnet med hänsyn till dess svårigheter om det är känt att barnet har en diagnos.

Att ta ställning till oron

När det finns frågor eller oro som gäller barnets utveckling behöver föräldrarna få tillräcklig med tid att beskriva vad de har sett eller märkt. Kanske har även personal på förskola eller andra i familjens omgivning funderat över barnets utveckling. Barnhälsovården kan visa att den tar föräldrars oro på allvar till exempel genom att boka in ett nytt möte för att fortsätta samtalet. Om behov finns, kan också ett hembesök nära inpå vara ett alternativ för att fånga upp frågor och funderingar.

Personalen inom barnhälsovården kan uppleva situationer när de vill undvika att väcka oro i onödan samtidigt som de behöver visa att de tar föräldrarnas oro på allvar. I andra situationer kan personalen behöva motivera föräldrar att söka hjälp för sitt barn om föräldrarna själva inte tycks se några problem. Föräldrar kan ha olika förhållningssätt, allt från att förstora problemen till att inte notera den avvikande utvecklingen.

Att ge besked om att vidare utredning behövs

När det väcks en misstanke om svårighet eller funktionsnedsättning vid ett vanligt hälsobesök inom barnhälsovården kan en viss del av en utredning göras inom verksamheten, till exempel en utvecklingsbedömning via psykolog. Barnhälsovården kan också behöva ta ställning till och ge förslag om vidare utredning eller remittering till en specialist.

När personal samtalar med föräldrar om att en vidare utredning behövs är det viktigt att vara saklig och berätta:

• vilka tecken, symtom, beteenden eller förseningar i utvecklingen som gör att personalen förespråkar en fortsatt utredning
• vad man vet och vad man ännu inte kan svara på
• vad för besked föräldrarna kan förvänta sig efter en första utredning och vilka andra utredningar som sedan kan bli aktuella
• hur utredningen eller undersökningen i stora drag kommer att gå till.

Det kan vara betydelsefullt för föräldrar att behålla kontakten med barnhälsovården medan barnet väntar på eller genomgår en utredning. Det är bra om föräldrarna får veta att de kan höra av sig med frågor under och efter en utredning. Om familjen fått besked om att barnet har en funktionsnedsättning, är det viktigt att påminna om att familjen är fortsatt välkommen till barnhälsovården för allt som ingår i barnhälsovårdsprogrammet.

Få alla att känna sig välkomna

Det är viktigt att alla känner sig inkluderade, sedda och som fullgoda föräldrar oavsett kön, könsidentitet, etnicitet, socioekonomisk bakgrund, ålder, funktionsnedsättning, religion och sexuell läggning. Se efter så att informationsmaterial från verksamheten speglar den mångfald som finns i samhället, som föräldrar med olika kulturell bakgrund, olika familjesituationer, barn och föräldrar med och utan funktionsnedsättning. Leksaker och böcker på barnavårdscentralen kan också bidra till att exempelvis ett barn med funktionsnedsättning känner igen sig.

Föräldrar till barn med funktionsnedsättning tenderar att få mer traditionella könsroller än andra föräldrar. Därför är det angeläget att sträva efter att inkludera båda föräldrarna i allt som rör barnet. Hur pappors och mäns roller uppmärksammas är sådant som personalen kan reflektera över. Det kan gälla innehåll i samtalen vid besök vid barnavårdscentralen och i samband med föräldragrupper. Det gäller också hur den fysiska miljön utformas liksom hur synen på flickor och pojkar förmedlas. Barnhälsovårdens bemötande till exempel språk, tonfall och gester kan göra att föräldern känner sig betydelsefull, respekterad och erkänd - eller det motsatta. Ett jämställt bemötande ökar möjligheterna till ett mer jämställt föräldraskap.

Begreppet föräldrar

I texten används begreppet föräldrar istället för vårdnadshavare av praktiska skäl och utan avsikt att ersätta vårdnadshavarnas skyldigheter och rättigheter att ombesörja för barnets vård och försörjning.