Om våld mot barn med funktionsnedsättning

Utöver den högre risken att utsättas för våld, så har barn med funktionsnedsättning en ökad risk att övergreppen upprepas och att barnen skadas allvarligt.

Det är vanligare att elever med funktionsnedsättning mobbas i skolan och att de trakasseras på nätet. Skolenkäter visar att elever med adhd och add är mest utsatta för mobbning och upplever psykisk ohälsa.

Barnen som har störst svårigheter syns troligen inte i statistiken. Barn med kognitiva svårigheter, barn som har hörselnedsättning och barn med synnedsättning kan ha svårt att medverka i telefonintervjuer eller svara på skriftliga enkäter. De riskerar då att hamna i bortfallsgruppen.

Definition av våld mot barn

WHO:s, Världshälsoorganisationens, definition av våld mot barn innefattar alla former av övergrepp mot personer under 18 år – fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp, försummelse, kommersiell eller annan exploatering som leder till faktisk eller potentiell skada för barnets hälsa eller utveckling.

Våldet tar sig olika uttryck

Våld och andra övergrepp mot barn kan ta sig många olika uttryck. Här följer några exempel:

• Fysiskt våld innebär att någon orsakar ett barn kroppslig skada, sjukdom, smärta eller gör så att barnet blir försatt i vanmakt eller annat liknande tillstånd. Varje form av kroppslig bestraffning räknas som fysiskt våld. I sexuella övergrepp ingår många gånger fysiskt våld.

• Psykiskt våld kan bestå av exempelvis verbala kränkningar, känslomässiga övergrepp eller emotionell vanvård. Det innebär även att ett barn systematiskt utsätts för nedvärderande omdömen, nedbrytande behandling eller avsiktligt känslomässigt lidande. Även en enstaka allvarlig händelse kan innebära att ett barn riskerar att fara illa. Att tvingas bevittna våld i sin närhet eller leva i en miljö där våld och hot om våld förekommer kan också göra att ett barn far psykiskt illa.

• Sexuellt våld mot barn är alla former av sexuella handlingar, och dessa har barnet rättigheter att skyddas från. Barn under 15 år har en absolut rätt till skydd mot sexuella handlingar. Många olika handlingar ingår i begreppet sexuella övergrepp: verbala sexuella anspelningar, att någon blottar sig inför barnet, att titta på pornografisk film tillsammans med barnet, sexuellt betonade smekningar och fullbordade samlag. Det kan även omfatta att exempelvis använda sig av barn för kommersiellt sexuellt utnyttjande eller bilder av sexuella övergrepp på barn.

• Försummelse eller vanvård innebär att barnets fysiska och psykiska behov inte tillgodose eller att barnet inte skyddas från fara. Försummelse eller vanvård kan också vara att de som är ansvariga för barnets omvårdnad inte utnyttjar befintliga resurser och tjänster trots att de har medel, kunskap och tillgång för att kunna göra det. Försummelse kan uppstå trots goda intentioner. Det kan till exempel handla om brist på tillsyn eller att ansvariga vuxna inte ser till att barnet får tillräckligt med mat, husrum, kläder, utbildning, medicin och grundläggande sjukvård. Det kan också vara brist på känslomässigt stöd och kärlek eller upprepad ouppmärksamhet gentemot barnet.

Man kan också tala om funktionshinderrelaterat våld. Med det menas handlingar som riktar sig direkt mot själva funktionsnedsättningen, till exempel att flytta på eller förstöra hjälpmedel som personen är beroende av.

Våldet får allvarliga konsekvenser

Våld mot och försummelse av barn innebär både lidande för barnet när det inträffar och en ökad risk för långvarig psykosocial och medicinsk ohälsa senare i livet, inklusive missbruk och kriminalitet.

Våldet sker i olika miljöer

Våld och övergrepp kan ske i barnets alla livsmiljöer. Studier visar att fysisk barnmisshandel främst sker i hemmet. Mobbning sker oftast i skolan, i närheten av skolan eller på nätet. Våld kan också förekomma när barn befinner sig i samhällsvård och i olika verksamheter där barn vistas. Även tvångs- och begränsningsåtgärder kan vara våld.

De undersökningar som genomförts har främst gällt våld i hemmet och mobbning.

Beroende, sårbarhet och osynlighet

Tre teman brukar återkomma när man försöker beskriva och förklara våld mot personer med funktionsnedsättning. Det handlar om beroende, sårbarhet och osynlighet.

Många personer med funktionsnedsättning är extra beroende av andra för att få sin vardag att fungera. Beroendet kan medföra att våldet inte bara består av aktiva handlingar utan också av försummelse. Det kan handla om att inte få hjälp med mat, hygien, att ta sin medicin eller att inte få tillgång till de hjälpmedel man behöver. Beroendet kan leda till en ökad risk för upprepat våld.

Sårbarhet har bland annat att göra med att personer med funktionsnedsättning kan ha svårare att undvika eller försvara sig mot våldet, att berätta vad som hänt och att ta tillvara sina rättigheter.  

Unga med intellektuell funktionsnedsättning är särskilt sårbara för att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. De är i mycket stor utsträckning beroende av nära anhöriga, vilket gör det svårare för dem att söka hjälp. Funktionsnedsättningen gör det också svårare för dem att sätta ord på sina upplevelser och reflektera över sin situation. Att överhuvudtaget definiera det de utsätts för som övergrepp kan också vara svårt.

Osynlighet kan handla om att fokus riktas mot funktionsnedsättningen och att omgivningen därför inte ser att övergrepp förekommer. Den som utsatts för våldet har svårt att bli trodd. Ett annat exempel på osynlighet är när brottsliga handlingar beskrivs som ”missförhållanden” och ”brister” i verksamheten och blir vårdfrågor i stället för rättsliga frågor.

Faktorer som innebär risk för våld i hemmet

Det finns flera riskfaktorer som kan påverka föräldrar till barn med funktionsnedsättning:

• kris- och sorgereaktioner
• relationer som inte vårdas
• otillräcklig sömn
• bristande samordning av barnets insatser
• nätverk som inte kan eller vill avlasta
• samhällets attityder.

Föräldrar till barn och unga med funktionsnedsättningar kan, precis som andra föräldrar, ha egna problem som påverkar föräldraförmågan. De kan ha somatiska sjukdomar, ekonomiska svårigheter, psykiska problem, missbruk eller beroende. Det kan finnas relationsproblem och förekomma våld i familjen. Även dessa föräldrar kan i samband med separation hamna i svårlösta konflikter om vårdnad av barnen, boende och umgänge.

Många svårigheter kan dessutom utlösas eller förstärkas av de extra påfrestningar som ett barns funk­tions­nedsättning kan innebära för föräldrarna och familjelivet. Det kan vara svårt för föräldrarna att söka stöd när de har en mycket pressad situation. De kan också dra sig i det längsta för att söka hjälp från utomstående.

Barn ska skyddas mot våld

Våld i nära relationer är en kränkning av mänskliga rättigheter. Sverige har ställt sig bakom en rad internationella överenskommelser som rör mänskliga rättigheter och det är en del i våra internationella åtaganden för en bättre folkhälsa på global nivå. Sverige är folkrättsligt förpliktat att ha en lagstiftning som stämmer med kraven i de konventioner som vi har anslutit oss till.

Barns rätt till en uppväxt utan våld formulerades av FN 1989 i konventionen om barnets rättigheter, barnkonventionen. I konventionen betonas att staterna har ansvar att skydda varje barn mot alla typer av fysiskt och psykiskt våld, övergrepp, vanvård och utnyttjande. Sedan den 1 januari 2020 är barnkonventionen en del av svensk lag.

I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning konstateras att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning ofta är utsatta för större risk, både inom och utom hemmet, för våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande. I konventionen anges att staterna ska skydda personer med funktionsnedsättning, såväl inom som utom hemmet, mot alla former av utnyttjande, våld och övergrepp, däribland hänsyn till om det är könsrelaterat.

Syntolkad version av webbinariet om våld mot barn med funktionsnedsättning

Presentationsmaterial från webbinariet – Våld mot barn med funktionsnedsättning (pdf)