Romer och romani chib

Romer erkändes som en nationell minoritet i Sverige år 2000. Den romska befolkningen är heterogen och består av olika grupper med inbördes kulturella och språkliga variationer. Trots olika insatser är diskriminering och utanförskap fortfarande en verklighet för många romer.

Den romska befolkningen i Sverige är heterogen och består av olika grupper med inbördes kulturella och språkliga variationer. I Sverige finns cirka 50 000–100 000 romer men en mer precis uppskattning är svår att göra eftersom det saknas etniskt baserad statistik. Principen om självidentifikation är viktig och innebär att det är individen själv som avgör tillhörigheten till en minoritetsgrupp. I gruppen resande finns till exempel de som identifierar sig som romer och andra som inte gör det.

Romer erkändes som en nationell minoritet i Sverige år 2000. Samtidigt erkändes romani chib som ett nationellt minoritetsspråk. Romani chib är ett samlingsnamn på många olika varieteter och dialekter av språket romani eller romanés, som talarna benämner språket, och har stora olikheter sinsemellan. Alla varieteter är erkända. Institutet för språk och folkminne ansvarar för språkcentrum och språkvård av romani chib.

Diskriminering och utanförskap trots olika insatser

Romer har levt i Sverige sedan 1500-talet och sedan dess har individer med bakgrund i olika romska grupper kommit till landet vid olika tidpunkter. För många har tillvaron i Sverige präglats av diskriminering och utanförskap. Romer har utsatts för övergrepp såsom fördrivning, tvångsförflyttning, näringsförbud, invandringsförbud, tvångssterilisering och tvångsassimilering. Dessa övergrepp har lett till att en del romer upplever brister i tilliten till myndigheter.

Diskriminering och utanförskap är fortfarande en verklighet för många romer i Sverige trots olika insatser för att förbättra deras situation och komma till rätta med diskrimineringen. Sverige har fått återkommande kritik från bland annat Europarådet och FN för behandlingen av romer och för att Sverige fortfarande inte säkrat deras mänskliga rättigheter.

Samtidigt som insatser behövs för att skapa jämlika förhållanden måste man alltid vara medveten om att särskilda insatser för en definierad etnisk grupp kan vara problematisk. Det finns en påtaglig risk för generaliseringar och man måste även beakta att varje individ är unik och har sina egna individuella behov och förutsättningar. En viktig utgångspunkt i arbetet för jämlikhet mellan romer och majoritetsbefolkningen är romsk delaktighet och inflytande.

Faktagranskad av: Socialstyrelsen Senast granskad:

Källor:

Romers rätt – en strategi för romer i Sverige, del 1 och del 2 SOU 2010:55. Regeringskansliet, 2010.

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Anmäl dig till Kunskapsguidens nyhetsbrev!