Barn och unga i kriminalitet har oftare psykisk ohälsa och psykiatriska diagnoser, skadligt bruk och beroende samt en sämre fysisk hälsa, jämfört med barn i övriga befolkningen. Hälso- och sjukvården kan genom att erbjuda behovsanpassad vård till alla barn och unga spela en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet.
Verksamheter inom hälso- och sjukvården och tandvården möter de flesta personer i befolkningen vid olika tillfällen i livet. För föräldrar, barn och unga finns kontaktytor och verksamheter som mödravård, barnhälsovård, elevhälsa och tandvård som innebär en naturlig ingång, eftersom de allra flesta väljer att vända sig dit. Möjligheter till tidig upptäckt och stöd genom de universella systemen innan problemen har blivit så allvarliga att specialistvård eller socialtjänst aktualiseras är därför ett viktigt förebyggande arbete där hälso- och sjukvården har en viktig roll.
Vissa har också upplevt traumatiska händelser som de behöver stöd för. För att skydda barn från våld och utsatthet behöver hela samhället ta ett större ansvar för att se barnets hela livssituation och se till att barn i risk inte faller mellan stolarna.
Främja hälsan med tidiga insatser och föräldraskapsstöd
Forskning visar att unga som begår brott ofta har flertalet riskfaktorer under uppväxten och i sin närmaste omgivning. Kunskap om risk- och skyddsfaktorer är därför avgörande för att tidigt kunna identifiera barn och unga i risk.
Föräldrar som i ett tidigt skede får stöd att stärka skyddsfaktorer och motverka riskfaktorer har bättre förutsättningar att ge barn en uppväxt präglad av god hälsa och utveckling. Verksamheter som möter barn och föräldrar behöver uppmärksamma barn och unga som tidigt uppvisar normbrytande beteende, så att familjen tidigt kan få mer riktade insatser.
Den 21 augusti 2026 lanserades ett nationellt hälsoprogram för barn och unga. Hälsoprogrammet sätter en standard för när och hur ofta vård- och omsorgspersonal bör träffa barn, unga och deras föräldrar samt vad som ska tas upp i dessa möten. Syftet är att alla barn och unga ska erbjudas hälsofrämjande och förebyggande insatser och att risk för ohälsa ska upptäckas tidigt.
Läs mer om nationellt hälsoprogram för barn och unga
Mödrahälsovård
Mödrahälsovårdens uppdrag är att främja hälsan hos den gravida och det väntade barnet. Föräldraskapsstöd under graviditeten är en viktig del av uppdraget. Genom att erbjuda stöd till både den födande och den icke födande föräldern kan mödrahälsovården bidra till att stärka skyddsfaktorer kring den blivande familjen. Det kan på sikt förebygga problem, inklusive kriminalitet.
Barnhälsovård
Barnhälsovården följer alla barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö och ska tidigt uppmärksamma behov av stöd och insatser. Genom regelbundna kontakter kan barnhälsovården identifiera exempelvis utvecklingssvårigheter, psykisk ohälsa, regleringssvårigheter och tecken på utsatthet eller bristande omsorg.
Neuropsykiatriska funktionsavvikelser kan påverka utveckling av barns förmågor och vissa tillstånd kan diagnostiseras tidigt. Vid andra svårigheter är det vanligt med tydliga beteendesymtom, avvikande beteenden och regleringssvårigheter redan från det första levnadsåret. Det kan vara uttalad trots, utåtagerande beteenden, impulsivitet och lättväckt vrede. Det kan också handla om att uppmärksamma omsorgsbrist eller annan utsatthet i barnets familj.
Tidiga tecken på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och andra svårigheter kan i vissa fall uppmärksammas redan under de första levnadsåren. Tidig bedömning och stöd till barnet och familjen kan bidra till en mer gynnsam utveckling och minska riskfaktorer för framtida problem. Barnhälsovården är därför en viktig del av det tidiga och förebyggande arbetet, även när det gäller att förebygga kriminalitet.
Elevhälsan
Att klara skolan och nå kunskapsmålen är en viktig skyddsfaktor mot kriminalitet, och där har elevhälsan en central roll i sitt förebyggande och hälsofrämjande arbete och i att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål.
Elevhälsan kan bidra genom att främja studiero, trygga och tillitsfulla relationer mellan elever och vuxna samt en god samverkan mellan hem och skola. Det kan också handla om att tidigt upptäcka och förebygga kränkande behandling och andra risker i skolmiljön. Vid behov ska elevhälsan samverka med bland annat hälso- och sjukvården, tandvården och socialtjänsten.
Primärvården och första linjens barnpsykiatri
Barn och unga i kriminalitet har oftare psykisk ohälsa och psykiatriska diagnoser jämfört med barn i övriga befolkningen. Primärvården har förutsättningar att tidigt identifiera psykisk ohälsa och ge tidig behandling eller förebyggande insatser.
Primärvården har också möjlighet att uppmärksamma psykisk ohälsa hos patienter som söker vård för andra hälsoproblem. Med begreppet första linjen avses verksamheter och funktioner som har i uppgift att vara den instans som först tar emot dem som mår dåligt. Genom att uppmärksamma och ge tidigt stöd och vid behov samverka med exempelvis socialtjänsten, kan risken för våldsutsatthet, skadligt bruk och beroende, normbrytande beteende och kriminalitet minska.
Barn med föräldrar som har egna svårigheter
Föräldrar som i ett tidigt skede får stöd att stärka skyddsfaktorer och motverka riskfaktorer har bättre förutsättningar att ge barn en uppväxt präglad av god hälsa och utveckling. Verksamheter som möter föräldrar med egna svårigheter behöver därför ha särskilt fokus på föräldraskapet och verka för att personen får anpassat stöd. Ett första steg kan vara att i samtal med föräldrar lyfta frågan om hur individen påverkas i sin roll som förälder av de svårigheter hen kämpar med – och hur det blir för barnen.
Forskning visar att barn till föräldrar med egna svårigheter löper ökad risk att själva drabbas av bland annat psykisk ohälsa, skadligt bruk eller beroende, egen kriminalitet samt andra svårigheter längre fram i livet. Men om barn och föräldrar får information och riktat stöd i tid, kan vården bidra till att förhindra att dessa risker faller ut.
Läs mer
Tema barn och unga som anhöriga
Stöd och kunskap till hälso- och sjukvården om barn som anhöriga, Socialstyrelsen
Funktionsnedsättning och risk för kriminalitet
Barn med funktionsnedsättning har många gånger sämre levnadsvillkor i jämförelse med barn utan funktionsnedsättning, så som mer otrygghet, skolmisslyckanden, psykisk ohälsa och utsatthet för våld. Ju fler sådana riskfaktorer, desto större är risken att normbrytande och kriminellt beteende hos barnet uppstår och fortsätter.
Barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, inklusive intellektuella funktionsnedsättningar, löper en ökad risk för att rekryteras och hamna i utsatthet, normbrytande beteende och kriminalitet. Utvecklingen av det normbrytande beteendet handlar om ett samspel mellan faktorer hos barnet, i familjen och i andra sammanhang.
Läs mer om barn och unga med funktionsnedsättning och kriminalitet
Psykisk ohälsa, psykiatriska tillstånd och risk för våld och kriminalitet
De flesta personer med psykisk ohälsa begår inte brott eller våldshandlingar. Samtidigt finns det en koppling mellan vissa psykiatriska tillstånd och ökad risk för kriminellt beteende. Risken varierar beroende på diagnos, brottstyp, kön samt om fler diagnoser förekommer samtidigt.
Vid vissa tillstånd är risken för våld förhöjd, särskilt vid skadligt substansbruk, vissa personlighetssyndrom, schizofreni, bipolär sjukdom och ADHD i kombination med trotssyndrom eller uppförandestörning. Risken ökar ytterligare vid samtidig alkohol- eller droganvändning. Autism och PTSD utan annan samsjuklighet har ingen tydlig koppling till ökad .
När hälso- och sjukvården tidigt identifierar och behandlar psykiatriska tillstånd och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar minskar risken för utveckling av normbrytande beteenden och kan bidra till det brottsförebyggande arbetet.
När psykiatriska tillstånd identifieras och behandlas i ett senare skede, när individen redan begått brott, bidrar hälso- och sjukvården till det återfallsförebyggande arbetet genom att stödja personen till en bättre funktionsnivå.
Trotssyndrom och uppförandestörning
Trotssyndrom och uppförandestörning handlar om betydligt mer omfattande svårigheter än det vanliga, mer övergående trotsbeteende som kan tillhöra barns naturliga utveckling. Tillstånden kännetecknas av varaktiga svårigheter med känsloreglering, ilska, aggressivitet, och vid uppförandestörning även normbrytande och antisociala beteenden.
Utan behandling kan problemen förvärras över tid. Forskning visar att barn med dessa diagnoser löper kraftigt ökad risk för psykisk ohälsa, skolmisslyckanden, placering utanför hemmet och senare även kriminalitet.
Barn och unga med trotssyndrom och uppförandestörning missas ofta i vården. Socialstyrelsens senaste rapport pekar på en underdiagnostisering. Många barn med omfattande beteendeproblematik hamnar istället under andra diagnoser, främst adhd eller autism, eller får inga diagnoser alls. Det innebär en risk att barnen inte får rätt stöd i tid.
Läs rapporten Trotssyndrom och uppförandestörning – Förekomst och insatser inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, Socialstyrelsen
Stöd att lämna kriminella miljöer
Hälso- och sjukvården och tandvården kan möta patienter som är motiverade att hoppa av organiserad brottslighet. Dessa personer har ofta vårdbehov utifrån både fysisk och psykisk ohälsa. Hälso- och sjukvården och tandvårdens personal kan även bidra till att identifiera personer som vill hoppa av och kan då ge information om vart de kan vända sig för att få ytterligare stöd till avhopp hos kommunen.
Stöd i livet, avhoppare, Socialstyrelsen
Stöd för vården i möte med personer involverade i organiserad brottslighet
Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd som belyser hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov i mötet med personer involverade i eller drabbade av kriminella nätverk eller andra våldsbejakande miljöer.
Materialet riktar sig till beslutsfattare och personal och beskriver hur hälso- och sjukvården och tandvården inom ramen för sitt uppdrag kan bidra, medverka och arbeta för att stärka hälsa och förebygga delaktighet i brott
De behov som vården har uttryckt som särskilt viktiga i mötet med personer involverade i kriminella miljöer är stöd i att identifiera och omhänderta komplexa vårdbehov, mer kunskap om möjlighet till samverkan samt hur de ska bemöta utåtagerande eller aggressiva personer och säkerställa sin egen och andra patienters säkerhet i arbetet.
Läs mer i Kunskapsstöd till hälso- och sjukvården vid möte med individer involverade i eller drabbade av kriminella nätverk, Socialstyrelsen
Hälso- och sjukvård och socialtjänst tillsammans i det brottsförebyggande arbetet
Här finns inspelade föreläsningar som erbjudits pilotkommunerna som arbetat tillsammans med Socialstyrelsens förstärkningsteam. Temat är en gemensam kunskapsbas om barn i behov av psykiatrisk vård och samtidiga sociala insatser.
Antisocial utveckling och strukturerad riskbedömning och behandling
Maria Helander, PhD och legitimerad psykolog föreläser om riskfaktorer för ungdomsbrottslighet och fortsatt antisocial utveckling samt hur man kan bedöma risk för antisocial utveckling.
Kan specialist-BUP göra mer för barn med våldsamt eller annat allvarligt normbrytande beteende?
Niklas Långström, docent och överläkare inom barn- och ungdomspsykiatri föreläser om diagnostik för målgruppen barn och unga och samverkan mellan psykiatri och socialtjänst.
Kan BUP göra mer för att förhindra allvarlig kriminell utveckling hos ungdomar?
BUP-Allvarligt normbrytande beteende, tillsammans med SIG i Stockholms stad, berättar om det pilotprojekt de bedriver för att tillgängliggöra psykiatrisk vård för målgruppen samt underlätta för samordning av insatser utifrån ett helhetsperspektiv. Med Susanna Terling, Cecilia Månsson, Ulrika Eklund och Rami Amin.
