Getting it right for every child, GIRFEC
GIRFEC, eller Skottlandsmodellen som den också kallas i Sverige, har gett goda resultat i Skottland och har även väckt intresse internationellt.
Flera svenska regioner och kommuner arbetar med inspiration från Skottland för att utveckla sina samverkansstrukturer och arbetssätt. Exempel är Falun, Region Kronoberg och Region Örebro, som driver sina utvecklingsprojekt med stöd av Socialstyrelsens och Skolverkets gemensamma uppdrag Tidiga och samordnade insatser, TSI.
Film om Faluns arbete med Skottlandsmodellen
Den här filmen beskriver hur skola, vård och socialtjänst arbetar tillsammans i Falun för att kunna erbjuda tidiga och samordnande insatser till alla barn och unga som behöver det.
Syntolkad version av Tidiga och samordnade insatser – om Skottlandsmodellen i Falun
Förbättrade livsvillkor och minskad utsatthet
När Skottland började arbetet som senare mynnade ut i modellen såg den skotska regeringen att antalet barn som behövde stöd från flera samhällsinstanser samtidigt hade ökat kraftigt. GIRFEC arbetades fram under 2006–2008 i den skotska kommunen Highlands, och implementerades sedan stegvis i hela Skottland.
Införandet av modellen har lett till tydliga förbättringar av barns uppväxtvillkor. Skottland följer utvecklingen bland annat genom befolkningsdata om social utsatthet, som visar att både ungdomsbrottslighet och antalet omhändertagna barn har minskat sedan GIRFEC började införas. GIRFEC utvärderas också av familjer och yrkesverksamma, och den samlade bilden är att modellen har gett bättre möjligheter att ge barn det stöd de behöver genom en smidigare, tydligare arbetsprocess.
Mål att minska byråkratin
Ett av de uttalade målen i Skottlands arbete med GIRFEC har varit att minska byråkratin runt barnen och förebygga att barn som behöver stöd hamnar mellan stolarna. Därför är modellen uppbyggd runt tidigt agerande och tidiga insatser som förebygger att behoven och problemen eskalerar.
Modellen kan användas både förebyggande och stödjande och gäller alla barn och ungdomar, eftersom det inte går att förutsäga om eller när extra stöd kommer att behövas.
Alla professioner använder samma modell för bedömning
För att komma förbi några vanliga hinder vid samordnade insatser finns det i Skottland en gemensam nationell praxis som socialtjänsten, skolan, hälso- och sjukvården samt polisen använder, både var för sig och i samverkan.
Praxismodellen består av verktyg som ringar in barnets behov och visar vad som ska bedömas och analyseras när ett barn behöver stöd:
- Välbefinnandehjulet pekar ut åtta indikatorer för alla barns välbefinnande, till exempel trygg, hälsosam och respekterad. Indikatorerna är kopplade till mål som gott självförtroende och framgångsrik inlärning.
- Min världstriangel beskriver det enskilda barnet och dess värld. Den används för att ta fram information om hur barnet växer och utvecklas, vilka resurser som finns runt barnet och vad barnet behöver av de vuxna.
- Motståndskraftsmatrisen visar barnets motståndskraft och sårbarhet utifrån den information som har kommit fram i analysen.
- Fem grundläggande frågor tydliggör bland annat om all viktig information kommit fram, vilka insatser som kan ges direkt och om det behövs samverkan med fler aktörer.
Utpekade roller ger tydlig ansvarsfördelning
För att det ska vara lätt att veta vem man kan vända sig till med oro för ett barn har varje barn möjlighet att få en så kallad named person, en utpekad, namngiven person. Det var tidigare lag på att alla barn i Skottland skulle tilldelas en named person, men beslutet revs upp i september 2019. Nu är det frivilligt och de familjer som av integritetsskäl inte vill att barnet ska ha en named person kan avstå.
Den namngivna personen har det övergripande ansvaret att agera när ett barn behöver extra stöd, till exempel genom att se till att lämplig personal börjar kartlägga situationen. För barn i skolåldern är den namngivna personen rektorn på barnets skola. För yngre barn är det en barnmorska eller sjuksköterska från barnhälsovården.
Om det finns en högre grad av oro för ett barn och om det behövs insatser från flera aktörer samtidigt utses en lead professional, ansvarig samordnare, som samordnar arbetet.
En samordnad barnplan samlar alla insatser
De insatser som barnet behöver samlas i barnets individuella plan, child’s plan. Det är alltid bara en plan, även om fler aktörer är inblandade. Förutom insatserna beskriver planen också orsaken till att barnet har fått en plan, vilka som deltar i arbetet, barnets och vårdnadshavarnas syn på processen och en summering av barnets behov. Den innehåller även förväntat utfall, riskbedömning och en plan för utvärdering.
Läs om exempel på Skottlandsmodellen: