Juridiska förutsättningar för åtgärder
Ett etiskt dilemma kan uppstå när personalen inte kan ta till åtgärder som bedöms nödvändiga för att kunna skydda ungdomarna. Detta behöver diskuteras i personalgruppen.
Här beskrivs de juridiska förutsättningarna gällande några situationer.
Beslut om förbud mot alkohol, droger och farliga föremål
HVB behöver ha fastställda rutiner för en drogfri miljö. Att förbjuda alkohol och droger på boendet kräver inte samtycke, varken från barn eller myndiga ungdomar, enligt lagen (2018:649) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende. Lagen omfattar inte rätten att eftersöka alkohol, droger eller andra hälsofarliga varor. För detta krävs samtycke.
Genomföra drogtester
Urinprover och andra drogtester får bara genomföras med samtycke från barnet eller den unge och dennes vårdnadshavare eller socialnämnden. Ungdomarna har rätt till skydd mot sådana ingrepp mot sin vilja. Samtycke krävs för varje provtagningstillfälle.
Genomsöka boenderum
Genomsökning av ett boenderum får bara ske med samtycke från barnet eller den unge utifrån rätten att skyddas från ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens. Personalen får inte utan samtycke genomsöka rum för att leta efter farliga föremål, alkohol eller droger, även om det är förbud mot innehav av detta. Om problem uppstår kring innehav av droger eller annat kan polis behöva tillkallas. Socialtjänst och vårdnadshavare kan också behöva involveras.
Kroppsvisitera och söka igenom tillhörigheter
Kroppsvisitering eller genomsökning av tillhörigheter får bara ske med samtycke av barnet eller den unge, utifrån rätten att skyddas från ingripanden i sitt privat – eller familjeliv, sitt hem eller korrespondens. Genomsökning med hund är inte tillåten vare sig i personliga saker eller på person.
Begränsa umgänge och besök
Vid vård enligt lagen om vård av unga (LVU) får socialnämnden i vissa fall fatta beslut om att begränsa barnets/den unges umgänge med vårdnadshavare/förälder med umgängesrätt eller andra personer.
HVB får inte begränsa barnets/den unges umgänge med vårdnadshavare eller förälder med umgängesrätt. Om vården sker enligt LVU har HVB möjlighet att begränsa besök av andra än vårdnadshavare/förälder, enligt lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård. Lagen kan tillämpas oavsett om hemmet är kommunalt eller drivs i privat regi. Besöksinskränkning vid vård enligt LVU kan vara generellt eller avse besök av en eller flera vissa personer.
Enligt lagen har HVB möjlighet att besluta om allmänna besökstider och i särskilda fall besöksrestriktioner för barn och unga som vårdas enligt LVU om det anses nödvändigt med hänsyn till vårdens bedrivande, risken för att smitta ska överföras eller med hänvisning till skydd av enskilda boendes personliga integritet.
Om barnet/ungdomen är placerat enligt SoL finns inte samma möjligheter att inskränka besök. Utifrån personalens bestämmanderätt och omsorgsansvar kan det dock vara möjligt att exempelvis säga att barnet inte får ha besök av kompisar efter en viss tid med tanke på barnets behov av sömn och att klara av skolarbetet.
Lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård – Sveriges Riksdag
Begränsa användning av mobiltelefon eller internet
Utifrån barnets/den unges rätt till yttrandefrihet, respekt för sitt privat – och familjeliv och korrespondens får de boende inte nekas att kommunicera med omvärlden. Barn/unga får heller inte helt förbjudas att använda exempelvis mobil eller dator.
Personalen på HVB kan utifrån varje enskilt barns behov begränsa tillgången till exempelvis mobiltelefon inom rimliga gränser. Det finns också möjlighet till individuella överenskommelser om exempelvis skärmtid. Sådana begränsningar kan också ingå i boendets ordningsregler. Om barnet frivilligt lämnar ifrån sig mobilen inför till exempel måltider eller läxläsning innebär det inte ett omhändertagande av egendom. Personalen får inte gå igenom innehållet på barnets/den unges mobil, surfplatta eller dator.
Förhindra rymning
Om barnet/den unge vårdas enligt LVU kan HVB vidta åtgärder i syfte att förhindra rymning, med stöd av socialnämndens och boendets bestämmanderätt och tillsynsansvar. Det innebär däremot inte att ungdomen får hållas inlåst.
Omhänderta cigaretter och begränsa rökning
Cigaretter kan inte omhändertas med stöd av lagen om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård och boende. Det är inte heller möjligt att upprätta totalförbud mot att röka, snusa eller att inneha tobaksvaror. Däremot kan ordningsregler begränsa när och var det är tillåtet att röka och snusa. Vårdnadshavaren kan i vissa fall bestämma att barnet inte får ha cigaretter. För myndiga ungdomar finns inte den möjligheten.
Konsekvenser av händelser eller beteenden
Konsekvenser av en händelse eller beteende behöver vara rimliga, logiska och förutsägbara. En konsekvens får aldrig användas för att straffa, skam- eller skuldbelägga ungdomen.
Utegångsförbud
Utegångsförbud kan användas men ungdomen får inte låsas in. Ytterdörren kan vara låst men ska gå att öppna inifrån.
Utebliven förmån eller avdrag på veckopeng
Uteblivna förmåner eller belöningar och avdrag på exempelvis veckopeng kan vara tillåtet förutsatt att det inte leder till att barnet inte får den levnadsstandard som hen har rätt till.
Inställda aktiviteter
En inställd aktivitet får inte hindra barnets umgänge med föräldrar eller andra närstående. Aktiviteter som främjar barnets vård och prosociala utveckling kan också vara olämpliga att ställa in.
Otillåtna konsekvenser
Kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling av barn är uttryckligen förbjudet. Det finns ett generellt förbud mot att utsätta människor för omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning. En konsekvens får inte heller inskränka ungdomens grundläggande rättigheter såsom mat, husrum, sömn, omsorg eller mänsklig kontakt.
Konsekvensen ska vara individuell och får inte gälla hela gruppen av ungdomar. Kollektiva bestraffningar och disciplinära åtgärder är inte tillåtet.
Oplanerad utskrivning
Ibland kan en ungdom bli utskriven från HVB som en direkt eller indirekt konsekvens av sitt beteende. Oplanerade utskrivningar och placeringssammanbrott leder till otrygghet, avbrott i skolgång och behandling. Risken för återfall av beteendeproblem och nya sammanbrott ökar. Det är därför viktigt att en oplanerad utskrivning inte sker utan att andra mindre drastiska alternativ övervägts.
Enligt socialtjänstförordningen får barn och unga bara skrivas ut från HVB om behovet av vård har upphört, om inte ungdomen alternativt barnet tillsammans med vårdnadshavaren begär det vid en SoL-placering eller att socialnämnden begär eller medger det vid en placering enligt LVU.
Föreståndare för HVB ska däremot snarast underrätta socialnämnden om ungdomen omöjliggör eller allvarligt försvårar för sig själv eller andra som vistas på boendet, eller om barnet/den unge behöver annan vård än vad det aktuella hemmet kan erbjuda.
Det finns olika sätt för HVB att arbeta förebyggande för att undvika oplanerade utskrivningar, som till exempel att
- göra en noggrann lämplighetsbedömning och matchning inför varje inskrivning
- analysera tidigare sammanbrott för att kunna ta fram strategier för att motverka att det sker igen
- i lägen när en ungdom utsätter sig själv eller andra för fara, minska risken för sammanbrott genom att använda ungdomens vilja och motivation att vara kvar på hemmet
- mobilisera ungdomens nätverk för att hitta lösningar som kan bidra till ett sammanbrott undviks.