Tillhandahålla ändamålsenliga insatser och aktiviteter

För att förebygga och bryta långvarigt biståndsmottagande behöver socialnämnden ha tillgång till bästa tillgängliga kunskap om vilka metoder, aktiviteter och insatser som kan möjliggöra att personen får arbete. Personer har olika försörjningsproblem och en individuell bedömning behöver ligga till grund för planeringen i varje enskilt fall.

Individuell bedömning av insatser och aktiviteter

När personens försörjningshinder, förutsättningar och behov har identifierats görs en individuell bedömning av vilka insatser och aktiviteter som är lämpliga för att personen ska kunna nå egen försörjning samt vilka aktörer som behöver involveras.

Lagstiftningen sätter ramarna för socialnämndens arbete och avgör bland annat när planeringen kan inbegripa krav på personen.

Försörjningshinder är en utgångspunkt men fler faktorer behöver vägas in

För att anvisa en person till insats eller aktivitet behöver handläggaren göra en individuell bedömning i varje enskilt fall. Försörjningshinder är en utgångspunkt vid val av insatser eller aktiviteter men även andra faktorer behöver vägas in. Sådana faktorer kan exempelvis vara personens förmåga och förutsättningar, personens sociala situation, familjesituation eller andra faktorer som socialtjänsten bedömer påverkar utformningen av insatsen eller aktiviteten.

Bästa tillgängliga kunskap vid val av insats och aktivitet

Modellen för evidensbaserad praktik bygger på att den professionella väger samman olika kunskapskällor vid val av insats: personens situation och omständigheter, personens erfarenheter och önskemål och bästa tillgängliga kunskap.

Socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. När det gäller forskning om effekter av insatser som riktar sig till biståndsmottagare är tillgången till vetenskapligt stöd mycket begränsad. Verksamheten inom ekonomiskt bistånd kan därmed många gånger behöva stödja sig på annan kunskap. Det kan till exempel vara kunskap om nyttan med insatser från den egna verksamheten i form av lokalt producerad kunskap från arbetet med individbaserad systematisk uppföljning.

Kunskapsbaserad socialtjänst och beprövad erfarenhet – Kunskapsguiden

Om metodguiden, bedömningsmetoder och insatsernas effekter – Socialstyrelsen

Statens beredning för medicinsk och socialutvärdering (SBU) tillhandahåller möjlighet att få en överblick över insatser, åtgärder och arbetssätt inom socialtjänsten som har ett tillförlitligt stöd i forskningen.

Insatser inom socialtjänsten med vetenskapligt stöd – SBU

Försörjningshindret är utgångspunkt vid val av insats och aktivitet

Försörjningshindret är utgångspunkten för val av insats och aktivitet och bygger på handläggarens bedömning vid varje ansökningstillfälle. Biståndsmottagare är en heterogen grupp med varierande förutsättningar. Det innebär att även om personer har samma försörjningshinder så kan de ändå ha behov av olika insatser eller aktiviteter. Omvänt gäller även att liknande insatser och aktiviteter kan vara till hjälp för personer med olika försörjningshinder.

Vägen till självförsörjning kan ta olika lång tid och kräva olika insatser och aktiviteter

För personer med olika försörjningshinder kan vägen till självförsörjning kräva olika insatser och aktiviteter och ta olika lång tid. För personer som har långvarigt bistånd på grund av försörjningshinder utifrån ohälsa eller som är förhindrade att arbeta av andra skäl kan rehabilitering eller andra insatser för att återfå arbetsförmåga vara första steget för att närma sig arbetsmarknaden. Dessa personer har som regel ingen arbetsgivare att återgå till vilket innebär att rehabiliteringen först leder till arbetslöshet innan arbete blir aktuellt. Personen kan sedan behöva ytterligare kompetenshöjande insatser eller aktiviteter för att ta sig från arbetslöshet till arbete. Det medför att personer med ohälsa eller andra hinder kan behöva fler insatser och under en längre tid än den som är arbetslös.

Stödja vid arbetslöshet

När det gäller arbetslösa personer med långvariga biståndsbehov kan det ofta bli aktuellt med olika former av kompetenshöjande insatser eller aktiviteter innan personen kan få en anställning.

Arbetsförmedlingen är den aktör som har huvudansvaret för att stödja arbetssökande till arbete eller studier. Det innebär bland annat att myndigheten ska erbjuda eller hänvisa till lämpliga insatser för att stärka personens möjligheter att komma i arbete eller studier. Kommunens insatser och aktiviteter är sekundära till Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska insatser. 

Läs mer på Arbetsförmedlingens webbplats

Personer som ansöker om ekonomiskt bistånd på grund av arbetslöshet ska enligt 12 kap 3 § SoL stå till arbetsmarknadens förfogande. I detta ingår bland annat att vid behov delta i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning vid folkhögskola.

Socialnämnden har även möjlighet att enligt 12 kap. 4 § SoL begära att arbetslösa biståndsmottagare, som inte har kunnat erbjudas lämpliga arbetsmarknadspolitiska insatser via Arbetsförmedlingen, deltar i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Syftet ska vara att utveckla personens möjligheter att i framtiden försörja sig själv.

När det gäller effekter av stöd för metoder och insatser för arbetslösa biståndsmottagare är kunskapen begränsad

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har konstaterat att det finns viss kunskap om effekter av arbetsmarknadsinsatser för personer med varaktigt försörjningsstöd.

Effekter av arbetsmarknadsinsatser för personer med varaktigt försörjningsstöd – SBU

Institutet för arbetsmarknads och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har tagit fram flertalet rapporter om arbetslösa med ekonomiskt bistånd där forskningsläget pekar på att bland annat intensifierad arbetsförmedling, subventionerade anställningar och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning kan fungera även för personer som står relativt långt från arbetsmarknaden.

Arbetslösa med ekonomiskt bistånd – IFAU

Stödja vid arbetshinder sociala skäl

För personer som har försörjningsstöd av sociala skäl kan planeringen vara att delta i utredning av arbetsförmåga, arbetsträning och social eller medicinsk rehabilitering innan ett arbete kan bli aktuellt.

I flera situationer kan det vara andra aktörer eller andra delar av socialtjänsten än verksamheten inom ekonomiskt bistånd som ger insatser. Det kan till exempel handla om insatser utifrån beroendeproblematik, ohälsa, våld i nära relationer, funktionsnedsättning eller familjesituation. Handläggaren behöver därmed ofta samverka med andra aktörer eller andra delar av socialtjänsten i planeringen för att stödja dessa personer till självförsörjning.

Individanpassat stöd till arbete är en evidensbaserad, effektiv metod för arbetsrehabilitering

Individanpassat stöd till arbete, IPS, är en metod för personer med psykisk funktionsnedsättning eller skadligt bruk och beroende. Grundtanken är att alla människor med funktionsnedsättning kan arbeta på den öppna arbetsmarknaden om de bara hittar rätt arbete och rätt arbetsplats. IPS ger betydligt större möjligheter för personer med psykisk funktionsnedsättning att få ett arbete än andra arbetsrehabiliteringsmetoder.

Mer information om Individanpassat stöd till arbete, IPS som är en metod för personer med psykisk funktionsnedsättning eller skadligt bruk och beroende:

Om individanpassad stöd till arbete, IPS – Kunskapsguiden

Implementering av Individual Placement and Support (IPS) – SBU

Stödja vid sjukdom och ohälsa

När en person har ohälsa kan socialtjänstens uppdrag att stödja till självförsörjning innebära att personen får hjälp att återfå sin arbetsförmåga för att kunna vara arbetssökande.

Personer med ohälsa kan vara i behov av olika former av rehabiliterande insatser för att återfå sin arbetsförmåga. I de situationer där det inte är möjligt att återfå arbetsförmågan kan socialtjänsten till exempel stödja personen att ansöka om sjuk- eller aktivitetsersättning. 

För personer med långvariga biståndsbehov på grund av ohälsa kan det finnas behov av en utredning av förmågan. I detta läge behövs ofta någon form av samverkan mellan olika aktörer. Det kan handla om att socialtjänsten tillsammans med personen har en avstämning med hälso- och sjukvården eller att socialtjänsten, med personens samtycke, initierar en samordnad individuell plan (SIP). Det kan också innebära att socialtjänsten informerar personen om möjligheten att ansöka om samordnad rehabilitering hos Försäkringskassan.

Läs mer om samordnad rehabilitering på temat om socialförsäkringar – Kunskapsguiden

Läs mer om att använda läkarintyg inom ekonomiskt bistånd – Kunskapsguiden

Effekter av arbetsmarknadsinsatser för personer långvarigt sjukskrivna på grund av depression, ångest eller stressreaktion – SBU

Stödja vid övriga försörjningshinder

Utöver de tre grupper av försörjningshinder som nämns ovan finns även flera orsaker till att personer inte kan försörja sig eller sin familj. Läs mer om övriga försörjningshinder:

Ekonomiskt bistånd, handbok för socialtjänsten – Socialstyrelsen

Instruktion för registrering av ekonomiskt bistånd – Socialstyrelsen

Föräldralediga med ekonomiskt bistånd – Kunskapsguiden

Aktivitetskravet

Oavsett försörjningshinder kan personen bli föremål för ett aktivitetskrav. Huvudregeln är att vuxna som fått försörjningsstöd under minst tre sammanhängande månader omfattas av aktivitetskravet. Aktiviteterna ska bidra till att öka deltagarens förmåga att ta ett arbete, förbättra de språkliga förutsättningarna, stärka förutsättningarna att söka arbete eller bestå av arbetsplatsförlagda aktiviteter. Socialnämnden bedömer i varje enskilt fall utifrån den enskildes förmåga och omständigheterna i övrigt om personen har förmåga att delta i någon av de fyra kategorier av aktiviteter som socialnämnden ska tillhandahålla. Deltagandet i aktiviteter ska anpassas efter personens förmåga. Mer information:

Aktivitetskravet – Kunskapsguiden

Aktivitetskrav och krav på läkarintyg inom ekonomiskt bistånd, meddelandeblad – Socialstyrelsen

Långvariga försörjningsproblem kan indikera att personer även behöver andra insatser

Att tidigt identifiera problematiska livssituationer är viktigt för att personen ska så snabbt som möjligt få relevanta insatser. Här har handläggare inom ekonomiskt bistånd ett viktigt uppdrag att kunna informera och länka vidare till insatser hos andra aktörer eller andra delar av socialtjänsten.

Viktigt att känna till för handläggare inom ekonomiskt bistånd – Kunskapsguiden

Handläggarens förhållningssätt har betydelse

Att den som ansöker som försörjningsstöd bemöts på ett respektfullt sätt utifrån sina förutsättningar och behov är en förutsättning för att socialtjänsten ska ha en verksamhet av god kvalitet.

I mötet mellan handläggaren och den biståndssökande bidrar handläggaren med sin kompetens och kunskap inom området och personen bidrar med kunskap om sin situation. När personen är delaktig och ser insatsen eller aktiviteten som relevant ökar sannolikheten för att personen upplever att den är till hjälp.

Handläggarens förhållningssätt i mötet med personen har betydelse för att skapa förutsättningar för förändringsarbete. Forskning har visat att det finns ett positivt samband mellan handläggarens tilltro till att personen kan söka och få ett arbete och att så faktiskt sker.

Motivation kan vara en viktig drivkraft   

Att personen är motiverad kan ha betydelse för att olika insatser ska vara framgångsrika i att bryta ett långvarigt biståndsmottagande. Personer som har haft försörjningsstöd under en längre tid kan uppleva utanförskap. I sådana situationer kan handläggaren behöva arbeta motiverande för att stärka personens förutsättningar att förändra sin situation. En viktig del i detta är att föra en dialog med personen och uppmuntra till de insatser och aktiviteter som bedöms vara nödvändiga.

Vikten av att följa upp progression  

Planeringen av insatser och aktiviteter behöver regelbundet följas upp och revideras vid behov. Vid uppföljning av en insats eller aktivitet kan det vara viktigt att vara uppmärksam på om behoven har förändrats och om insatsen eller aktiviteten leder till att personen närmar sig arbetsmarknaden.

Uppföljningen av aktiviteter som är kopplade till rätten till bistånd har ofta en kvantitativ karaktär, med fokus på om personen har deltagit i tillräckligt hög grad eller varit tillräckligt aktiv. Utöver detta behöver socialtjänsten också följa upp om insatsen eller aktiviteten har varit till avsedd hjälp för personen. Att ta reda på hur personen själv upplever insatsen eller aktiviteten är en viktig del i den kvalitativa uppföljningen.

Källor:

Att arbeta evidensbaserat – Ett stöd för praktiskt arbete Socialstyrelsen, 2020
Effekter av arbetsmarknadsinsatser för personer med varaktigt försörjningsstöd Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2022
Ekonomiskt bistånd – kunskapsläget för utredning och insatser: Vetenskaplig kunskap och kunskapsluckor utifrån systematiska översikter Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2018
Instruktion för registrering av ekonomiskt bistånd – För handläggare av och ansvariga för ekonomiskt bistånd Socialstyrelsen, 2017
Measuring Employment Readiness for Hard to-Place Individuals Tranberg Bodilsen, Simon, Albeck Nielsen, Søren och Rosholm, Michael, 2023
Proposition 2024/25:89, En förebyggande socialtjänstlag– för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter Regeringen, 2025
Proposition 2025/26:207 Aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd Regeringen, 2026
Sagsbehandlerens betydning for udsatte borgers jobchancer Rosholm, Michael, Lykke Sørensen, Kenneth och Skipper, Lars 2017
Socialtjänstlagen (2025:400) Sveriges riksdag, 2025

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Anmäl dig till Kunskapsguidens nyhetsbrev!