Identifiera behov och förutsättningar

Strukturella och individuella faktorer samverkar när det gäller långvarigt biståndsmottagande

Skälen till att människor behöver ekonomiskt bistånd är både strukturella och individuella. Befolkningens behov av ekonomiskt bistånd kan även vara känsligt för förändringar och kriser i samhället. Hur många som har svårt att klara sin försörjning på egen hand påverkas av flera samverkande strukturella faktorer, så som tillgången på arbete, trygghetssystemens utformning, flyktingmottagandet samt inkomst- och kostnadsutvecklingen. Individuella faktorer som kan påverka behovet av ekonomiskt bistånd är bland annat ålder, kön, utbildning, vistelsetid i Sverige, fysisk och psykisk ohälsa, våldsutsatthet, skadligt bruk eller beroende.

Strukturella faktorer som exempelvis arbetsmarknadsläge eller demografi kan variera mellan kommuner. Personer har även olika individuella förutsättningar som kan ha betydelse för möjligheten att försörja sig, till exempel utbildning, hälsa eller social situation. För att identifiera behov och bedöma vilka insatser och aktiviteter som är ändamålsenliga för att förebygga och bryta långvarigt biståndsmottagande kan socialtjänsten därmed behöva kunskap om både strukturella och individuella faktorer.

För att förebygga och bryta långvarigt biståndsmottagande behövs lokal kunskap

Biståndsmottagande varierar mellan landets kommuner och det kan det behövas lokal kunskap till exempel om vad som främst orsakar behov av bistånd i den egna kommunen, vilka grupper som har långvariga biståndsbehov och hur olika insatser och aktiviteter fungerar i kommunen. För socialtjänsten kan det vara relevant att ha aktuell kunskap om sådana förutsättningar för att kunna stödja personer till arbete. Kunskapen kan förändras över tid och det är därmed viktigt att kontinuerligt följa upp i enskilda ärenden och även sammanställa kunskap på gruppnivå.

I enskilda kommuner kan fördelningen mellan biståndsmottagarnas vanligast förekommande försörjningshinder skilja sig från riksnivå. Att undersöka hur utvecklingen ser ut i den egna kommunen, liksom vilka lokala utmaningar och behov som finns, kan vara en viktig del i socialtjänstens arbete för att kunna stödja personer med försörjningsproblem till självförsörjning.

Att skapa kunskap om den egna verksamhetens arbete med personer som har ekonomiskt bistånd är en central del av en evidensbaserad praktik. Val av insatser och aktiviteter ska utgå från bästa tillgängliga kunskap. I detta ingår både forskning om insatser och lokal kunskap från individbaserad systematisk uppföljning om exempelvis målgruppernas behov och om hur insatser och aktiviteter fungerar och uppfattas av de deltagande personerna.

Verktyg för att utveckla lokal kunskap i Socialstyrelsens lärstöd i evidensbaserad praktik – Kunskapsguiden

Individbaserad systematisk uppföljning (ISU) kan användas för att beskriva och mäta brukares behov, insatser och resultat för att sedan sammanställa dem på gruppnivå i syfte att analysera och utveckla verksamheten.

Individbaserad systematisk uppföljning (ISU) – Kunskapsguiden

Öppna jämförelser om ekonomiskt bistånd innehåller indikatorer och nyckeltal som på olika sätt belyser kvalitet och förutsättningar inom verksamhetsområdet. Jämförelserna kan bland annat användas för att följa upp och utveckla verksamheterna genom att bidra med underlag till uppföljning och visa utvecklingen över tid. De möjliggör också jämförelser med andra kommuner eller verksamheter med liknande förutsättningar.

Öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd – Socialstyrelsen

För att stödja personer till självförsörjning behöver socialtjänsten identifiera individuella orsaker till biståndsbehov

I ett samhälleligt perspektiv så kan behov av ekonomiskt bistånd förebyggas genom strukturella åtgärder men i verksamheter inom ekonomiskt bistånd arbetar socialtjänstens handläggare med redan uppkomna försörjningsproblem. Fokus är att i första hand på att ge individuellt inriktade insatser och aktiviteter för att förebygga och bryta långvariga biståndsbehov i det enskilda fallet.

Socialtjänstens arbete med ekonomiskt bistånd innebär dels att hjälpa människor att komma till rätta med sina försörjningsproblem, dels att pröva personens rätt till ekonomiskt bistånd under tiden.

Det kan finnas flera skäl till långvarigt biståndsmottagande

Personer som endast har tillfälliga behov av ekonomiskt bistånd kan oftast lösa sina försörjningsproblem på egen hand. Men för personer som är eller riskerar att bli långvariga biståndsmottagare kan socialtjänstens insatser och aktiviteter vara centrala. I vissa fall kan personer ha en komplex problematik som kräver samordnat stöd från flera olika aktörer.

För att erbjuda ändamålsenliga insatser och aktiviteter behöver socialtjänsten identifiera orsaker till att personer har långvariga biståndsbehov. Det kan finnas fler samverkande faktorer som behöver identifieras för att hitta hållbara lösningar på försörjningsproblem.

Socialtjänsten kan också behöva vara uppmärksam på hur kvinnor och mäns förutsättningar att nå egen försörjning ser ut och om det finns omotiverade skillnader i utredning av behov eller planering av insatser.

Om jämställdhetsperspektiv inom ekonomiskt bistånd – Kunskapsguiden

Identifiera försörjningshinder

Utgångspunkten för val av insats eller aktivitet är den biståndssökandes försörjningshinder. Försörjningshinder anger den direkta orsaken till att vuxna i ett hushåll är förhindrade att försörja sig och sin familj. Målsättningen med socialtjänstens planering är att undanröja hindret för försörjning. Det vanligaste försörjningshindret är arbetslös, följt av arbetshinder sociala skäl och sjukskriven med läkarintyg.

Aktivitetskravet som infördes 1 juli 2026 gäller som huvudregel alla vuxna som får försörjningsstöd, oavsett försörjningshinder.

Läs mer om personer som ska anvisas till aktivitet – Kunskapsguiden

Det finns även fler försörjningshinder till exempel föräldraledig, pensionär, sjuk-och aktivitetsersättning med flera.

Instruktion för registrering av ekonomiskt bistånd – Socialstyrelsen 

Identifiera om andra problem påverkar

Utöver att fastställa försörjningshinder kan socialtjänsten behöva få en helhetsbild av personens situation för att kunna erbjuda lämpliga insatser och aktiviteter.

Långvariga biståndsbehov medför behov av en fördjupad utredning

När personer har haft försörjningsproblem en längre tid kan det finnas behov av en fördjupad utredning för att få en bild av personens behov, livssituation och förutsättningar. En sådan utredning kan ge goda förutsättningar för socialtjänsten att tillhandahålla ändamålsenliga insatser och aktiviteter.

Två av kunskapskällorna i modellen för evidensbaserad praktik som används för att kunna göra en sammanvägd bedömning vid val av insats är:

• kunskap om personens situation och kontextuella omständigheter
• kunskap om personens erfarenheter och önskemål.

Sådan information kan inom ekonomiskt bistånd inhämtas på flera sätt exempelvis genom samtal med personen, genom tidigare dokumentation eller, med personens samtycke, genom andra aktörer.

Långvariga försörjningsproblem kan indikera att personer har behov av andra insatser

Långvariga behov av ekonomiskt bistånd kan indikera att en person eller familj även har andra sociala problem. Därför är det en viktig uppgift för handläggare som arbetar med ekonomiskt bistånd att uppmärksamma eventuell bakomliggande problematik för att kunna erbjuda rätt insatser. Det kan i dessa situationer vara viktigt att handläggaren har kunskap om hur olika livssituationer kan påverka personer för att kunna ställa relevanta frågor.

Exempel på områden som kan behöva beröras är arbetsliv och utbildning, fysisk och psykisk hälsa, bostadssituation, familjesituation, skuldproblem eller social situation.

Exempel på livssituationer som kan påverka den sociala funktionen och förmågan att hantera vardagslivet kan bland annat vara psykisk ohälsa, beroendeproblematik eller våldsutsatthet.

Mer information om våld och förtryck i nära relationer:

Våld och förtryck i nära relationer – Kunskapsguiden

Mer information om behandling och stödinsatser vid skadligt bruk och beroende:

FREDA, standardiserade bedömningsmetoder – Socialstyrelsen

Spelproblem – Kunskapsguiden

AUDIT (Alcohol Use Disorder Identification Test) – Socialstyrelsen

DUDIT (Drug Use Identification Test) – Socialstyrelsen 

Mer information om psykisk hälsa och ohälsa:

Psykisk hälsa och ohälsa – Kunskapsguiden

Standardiserade bedömningsmetoder kan användas för att fördjupa utredningen

Standardiserade bedömningsmetoder kan vara ett stöd i arbetet med att identifiera behov av insatser och aktiviteter för att förebygga och bryta långvariga biståndsbehov. Det främsta användningsområdet för standardiserade bedömningsmetoder är i det direkta arbetet med de personer som socialtjänsten möter, men att använda standardiserade bedömningsmetoder kan även bidra till ett mer enhetligt tillvägagångssätt som är oberoende av vilken handläggare som använder bedömningsmetoden.

När bedömningsmetoder används systematiskt för hela målgrupper kan den samlade informationen sammanställas och utgöra ett underlag för utveckling av verksamhetens metoder, aktiviteter och insatser. Möjligheten att sammanställa informationen på gruppnivå innebär även att kommunen kan få kunskap om målgruppers behov och se förändringar över tid.

Att använda standardiserade bedömningsmetoder – Kunskapsguiden

Lärstöd i evidensbaserad praktik, EVP – Kunskapsguiden

FIA är en standardiserad bedömningsmetod utvecklad för att användas vid risk för långvarigt biståndsmottagande

Förutsättningar inför arbete (FIA) är en standardiserad bedömningsmetod som riktar sig till handläggare inom verksamheten med ekonomiskt bistånd för att användas i förändringsarbete med biståndsmottagare. FIA kan användas för att kartlägga personens individuella behov och förutsättningar när det gäller sociala förhållanden, arbete och arbetsmarknadsinsatser. Bedömningsmetoden syftar till att ge en samlad bild av biståndsmottagares förutsättningar och behov av stöd inför arbete. Målgruppen för FIA är arbetslösa biståndsmottagare med oklara hinder som varit aktuella för försörjningsstöd i fem månader eller mer.

FIA – Förutsättningar inför arbete – Socialstyrelsen