Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Det står i föräldrabalken. I första hand är det barnets vårdnadshavare som ska se till att barnet får detta. De flesta barn bor också tillsammans med sina föräldrar. Men ett barn kan behöva placeras utanför det egna hemmet med stöd av socialtjänsten, ifall barnets bästa motiverar det. Vid en sådan placering är det viktigt att ta hänsyn till barnets behov av att få behålla kontakten med sitt ursprung, sitt språk och sin kultur.
Olika placeringsformer inom familjehemsvård
Familjehem är ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad, och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Ett familjehem kan vara ett hem i barnets nätverk eller ett hem som barnet inte har någon tidigare relation till.
Ett nätverkshem kan vara ett släktinghem där barnet placeras hos släktingar. Det kan också innebära att barnet placeras hos andra närstående, som till exempel hos vänner till familjen.
Mer om nätverkshem och nätverksplaceringar
Jourhem är ett enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar emot barn för tillfällig vård och fostran. För dessa hem finns särskilda regler och placeringen ska vara tidsbegränsad.
Förstärkt familjehemsvård innebär att socialtjänsten anlitar privata konsulentverksamheter som ger jour- eller familjehem extra stöd, som till exempel handledning och utbildning. Socialnämnden kan inte lämna över uppgifter som rör myndighetsutövning till sådana verksamheter. Det gäller till exempel ansvaret för att utreda familjehem.
Ett barn kan också placeras tillfälligt i nätverket eller genom en så kallad privatplacering. Detta är inte reglerade placeringsformer.
Läs mer
- Placerade barn och unga – handbok för socialtjänsten – Socialstyrelsen, s. 68–89
- Rekrytering och utredning av familjehem
- Nätverksplaceringar och nätverkshem
Barn i familjehemsvård
Familjehemsvård är den vanligaste placeringsformen i Sverige. År 2022 var 19 200 barn och unga placerade i familjehem, vilket var 72 procent av alla placerade barn. 65 procent av barnen var placerade i familjehem enligt socialtjänstlagen och övriga enligt lagen om särskilda bestämmelser för vård av unga (LVU).
Stort behov av stöd under placeringen
Familjehemsplacerade barn finns i alla åldrar. De har olika kulturell bakgrund och förutsättningar, och skiftande behov. Barnen kan ha varit utsatta för försummelse, vanvård och våld. Generellt visar forskning att de behöver mycket stöd och hjälp under placeringen, för att utvecklas väl och få ett bra liv som vuxna.
Yngre barn blir oftast placerade på grund av brister i omsorgen från föräldrarna, medan äldre barn ofta placeras på grund av eget beteende som missbruk, kriminalitet eller annat destruktivt beteende. Både yngre och äldre barn har ofta haft en bristfällig skolgång och problem med hälsan.
Barn med funktionsnedsättning och ensamkommande barn
Inom familjehemsvården finns även barn med olika funktionsnedsättningar. Barn och unga med NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) är överrepresenterade bland placerade barn och unga. Dessa barn och unga och deras familjehem kan behöva särskilt stöd.
Många barn i familjehem har även erfarenhet av flykt och migration. En del har kommit till Sverige utan sina föräldrar (ensamkommande barn). För att möta dessa barns behov behöver socialtjänsten bland annat ha ett interkulturellt perspektiv.
Läs mer
- Ett hem att växa i – grundutbildning för familjehem – Socialstyrelsen, s. 14–17
- Interkulturellt perspektiv – Kunskapsguiden
- Ensamkommande barn och unga – Kunskapsguiden
Socialtjänstens arbete med familjehemsvård
Socialtjänstens arbete inför, under och vid avslutning av en placering är tydligt reglerat i lagstiftning, föreskrifter och allmänna råd.
Utforma vården
Socialtjänsten ska rekrytera och utreda familjehem och ge utbildning och stöd under placeringen. I arbetet ingår också att ta fram en vårdplan och en genomförandeplan som beskriver målet med vården och planeringen av exempelvis barnets skolgång och eventuella insatser kring barnets hälsa.
Barnets kontakt med föräldrar och andra närstående, och att planera för stöd till den eller de som är vårdnadshavare, är andra exempel på viktiga delar i arbetet.
Följa upp vården
Socialtjänsten ska noga följa vården av familjehemsplacerade barn. I det ingår att prata med barnet, besöka barnet i familjehemmet och att prata med familjehemsföräldrarna och barnets vårdnadshavare. Socialtjänsten behöver se till att barnet har det bra och får rätt stöd utifrån målen i de planer som tagits fram. Andra viktiga frågor kan vara hur föräldrar och familjehem kan få bästa möjliga stöd, och hur långsiktighet och kontinuitet i barnets liv kan uppnås på bästa sätt. Vårdplanen ska revideras senast när barnet varit placerat i två år och därefter vid behov.
Minst en gång var sjätte månad ska socialnämnden överväga eller ompröva om vården fortfarande behövs. När ett barn varit placerat i samma familjehem i två år är socialnämnden skyldig att särskilt överväga om det finns skäl att flytta över vårdnaden till familjehemsföräldrarna. Därefter ska den frågan övervägas varje år
Avsluta vården
Socialtjänsten har också ansvar för att ge stöd och hjälp till barn och unga och deras föräldrar utifrån de särskilda behov som kan finnas efter en avslutad placering. Det är därför viktigt att socialtjänsten i god tid planerar inför att en placering ska upphöra. Socialnämnden kan även besluta om uppföljning av ett barns situation efter att en placering har upphört.
Om barnet är placerat med stöd av LVU är socialnämnden skyldig att följa upp barnets situation när tvångsvården upphör.
Innan vården av ett barn i familjehem upphör måste socialnämnden överväga om det finns skäl att ansöka om flyttningsförbud.
Läs mer
- Placeringar – planera, genomföra och följa upp – Kunskapsguiden
- Stöd vid övergång till självständigt boende – Kunskapsguiden
- Placerade barn och unga – handbok för socialtjänsten – Socialstyrelsen
- LVU – handbok för socialtjänsten – Socialstyrelsen
Arbetet styrs av lagstiftning, kunskap och erfarenhet
Socialtjänstens arbete med placerade barn och unga regleras dels i lagar och förordningar från riksdag och regering, dels i föreskrifter och allmänna råd som utfärdas av Socialstyrelsen. Det finns en rad detaljbestämmelser för att placeringen ska bli så trygg och säker som möjligt för barnet. Bestämmelserna finns framförallt i socialtjänstlagen, SoL, och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Den senare tillämpas i särskilda situationer när samtycke till vård saknas.
Socialtjänstens arbete ska också bygga på en evidensbaserad praktik och bästa tillgängliga kunskap, det vill säga teorier och forskning om placerade barn samt kunskap och erfarenheter från praktiskt yrkesverksamma. Även barnens och föräldrarnas synpunkter behöver tas till vara. Det ska socialtjänsten göra löpande utifrån sitt uppföljningsansvar för varje placerat barn.
Ett annat sätt att utveckla familjehemsvården är genom den systematiska uppföljning och utvärdering på individ- och verksamhetsnivå som socialtjänsten ska göra genom så kallad egenkontroll. Nationella rapporter om barns erfarenheter kan vara till hjälp för verksamhetsutvecklingen, som till exempel Att lyssna på barn i familjehem – Socialstyrelsen och Jag är bara en påse med pengar – Maskrosbarn.
Läs mer
Barnets bästa och andra grundläggande principer
Arbetet med barn i familjehem ska, precis som övrig verksamhet inom socialtjänsten, bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet (1 kap. 1 § SoL). Det är en viktig utgångspunkt även i de fall då socialtjänsten behöver ingripa för att skydda barn, trots att samtycke saknas från barn och föräldrar.
Barn ska behandlas med respekt för sin person och får inte utsättas för våld eller annan kränkande behandling. Socialnämnden har ett sammanhållande ansvar för att placerade barn och unga får god vård.
Barnets bästa ska vara avgörande vid beslut om vård eller andra behandlingsinsatser. Barnet och vårdnadshavaren har rätt att få information och att så långt det är möjligt vara delaktiga i utformningen och uppföljningen av vården.
Vården ska vara ändamålsenlig och präglad av flexibilitet, kontinuitet och närhet. I handboken Placerade barn och unga finns mer information om vad dessa begrepp innebär för det praktiska arbetet. Vården bör också stödja barnets möjlighet till kontakt med föräldrar och närstående. I första hand är målet att barnet ska återförenas med sina föräldrar. Men den bedömningen ska alltid göras utifrån vad som är bäst för barnet.
Läs mer
- Placerade barn och unga – handbok för socialtjänsten – Socialstyrelsen
- Barn i familjehem – umgänge med föräldrar och andra närstående