Förebygga våld

Det nationella hälsoprogrammet för barn och unga baseras på både nya kunskapsstöd och kunskapsstöd som redan används. De kunskapsstöd som har tagits fram inom ramen för hälsoprogrammet är därmed ett komplement till de rekommendationer och riktlinjer som redan finns. Inom ramen för hälsoprogrammet har ett kunskapsstöd tagits fram inom området förebygga våld. Kunskapsstödet sammanfattas nedan.

Du hittar det fullständiga kunskapsstödet här:

Kunskapsstöd förebygga våld

Stödet ska stärka din kunskap och förmåga att upptäcka våld mot barn och unga samt hjälpa dig att arbeta förebyggande. Det sammanfattar också kunskap om generella insatser för att förebygga våld mellan barn och unga.

Vägledning för att upptäcka våldsutsatthet

Kunskapsstödet riktar sig främst till dig som arbetar inom mödrahälsovård, förlossning, BB, barnhälsovård, tandvård och elevhälsa, men är även relevant för andra verksamheter som möter barn och unga, till exempel ungdomsmottagningar och barn- och ungdomspsykiatri.

Vad behöver uppmärksammas?

Tecken på våldsutsatthet kan vara fysiska, psykiska, beteendemässiga, utvecklingsrelaterade eller sociala.

Fysiska tecken kan exempelvis vara:

skador hos barn som inte kan förflytta sig själva
oförklarliga blåmärken
frakturer
huvudskador
mjukdelsskador
brännmärken
sexuellt överförbara infektioner.

Tecken på försummelse kan exempelvis vara:

bristande omvårdnad
avvikande tillväxt
näringsbrist
dålig hygien
bristande tandhälsa
uteblivna vårdbesök, missade vaccinationer eller bristande följsamhet till behandling.

Utvecklingsrelaterade tecken kan exempelvis vara:

försenad motorisk, språklig, kognitiv eller socioemotionell utveckling
tillväxtavvikelser
tillbakagång i utvecklingen.

Beteendemässiga och psykologiska tecken kan exempelvis vara:

oro, rädsla eller överdriven vaksamhet
nedstämdhet
sömnproblem
självskadebeteende
aggressivitet och konflikter
riskbeteenden
svårigheter i relationer
rädsla kopplad till vård- eller undersökningssituationer.

Tecken är ofta ospecifika och behöver därför bedömas i sitt sammanhang. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma när flera tecken och symtom förekommer samtidigt, eller när uppgifter från barnet, föräldrar eller andra inte stämmer överens med fynden.

Hur kan våldsutsatthet upptäckas?

Upptäckt av våld bygger på en samlad riskbedömning. Bedömningen behöver utgå från barnets berättelse, föräldrarnas uppgifter, anamnes, tidigare dokumentation, kliniska fynd och observationer av barnets mående, beteende och samspel. Även riskfaktorer hos barnet, i familjen och i närmiljön behöver vägas in.

Var särskilt uppmärksam på barn med funktionsnedsättning, kronisk sjukdom, svagt socialt nätverk eller erfarenhet av mobbning och kränkningar. Risken för våld är också högre om föräldrar har psykisk ohälsa, riskbruk eller beroende, funktionsnedsättning eller egen erfarenhet av våldsutsatthet, samt i familjer med våld, isolering eller normer som accepterar kontroll och våld.

Kriterier för vidare hantering

Vid misstanke om att ett barn far illa ska personal inom hälso- och sjukvård och tandvård genast göra en orosanmälan till socialtjänsten. I akuta situationer behöver socialtjänst eller socialjour kontaktas omgående.

Vid tecken och symtom hos barnet behöver vårdpersonalen beakta barnets vårdbehov, fråga medföljande vuxen om orsaken om det inte innebär risk för barnet och, när det är lämpligt utifrån barnets ålder och mognad, fråga barnet i enrum. Om en vuxen patient är våldsutsatt och det finns barn i hemmet ska barnets behov av skydd, information, råd och stöd uppmärksammas och orosanmälan genast göras vid misstanke om att barnet far illa.

Förutsättningar för att upptäcka våld

För att våld ska kunna upptäckas behöver verksamheterna ha rätt förutsättningar. Det inkluderar bland annat tydliga verksamhetsanpassade rutiner, utbildning och kontinuerlig kompetensutveckling, fungerande samverkan med relevanta aktörer samt en trygg och förtroendeingivande miljö för barn och unga.

Personalen behöver framför allt kunskap om:

våldets uttryck
riskfaktorer
tecken och symtom
lagstiftning och anmälningsskyldighet.

Personalen behöver också kunna ställa frågor om våld på ett tryggt och anpassat sätt och ha kompetens i traumamedvetet bemötande.

Verksamheten behöver ha rutiner för:

när och hur frågor om våld ska ställas
hur orosanmälan ska hanteras
hur barns behov av information, råd och stöd ska beaktas
hur dokumentation ska göras
hur samverkan med socialtjänst, polis, skola, barn- och ungdomspsykiatri och andra aktörer ska fungera.

Kunskapsläge om våldsförebyggande insatser

Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekterna av universella insatser för att förebygga våld mellan barn och unga inom hälsoprogrammets kärnverksamheter.

Det finns vissa indikationer på att skolbaserade program med insatser som genomförs i klassrumsmiljö, till exempel program för socioemotionellt lärande, kan ha betydelse för faktorer som är relevanta för våldsförebyggande arbete. Däremot krävs mer kunskap om deras specifika effekter på våld innan de kan rekommenderas som våldsförebyggande insatser inom hälsoprogrammet.

Befintliga insatser för att upptäcka och agera vid våld

Du som arbetar inom hälso- och sjukvård och tandvård har ett ansvar att agera vid misstanke om att ett barn eller en ung person far illa eller är utsatt för våld. På samma sätt behöver du agera om ett barn eller en ung person bevittnar våld, alternativt lever i en situation där en förälder är våldsutsatt eller utövar våld. Det innebär bland annat att du behöver vidta relevanta åtgärder och, när det finns skäl för oro, göra en orosanmälan till socialtjänsten. Arbete för att upptäcka och agera vid våld, försummelse och omsorgssvikt sker redan i dag inom flera verksamheter som möter barn och unga. Kunskapsstödet är ett tillägg till och en förstärkning av befintligt arbete.

Mödrahälsovård

Ställer frågor om våldsutsatthet och könsstympning under graviditet.

Barnhälsovård

Följer barns hälsa och utveckling och uppmärksammar tecken på utsatthet.
Frågor om våldsutsatthet ställs vid specifika skador, symtom, tillstånd och beteendemönster.

Elevhälsan

Identifierar och reagerar på signaler i skolmiljön. Frågor om våldsutsatthet ställs vid specifika skador, symtom, tillstånd och beteendemönster.

Tandvården

Uppmärksammar skador och beteenden som kan tyda på våld.
Frågor om våldsutsatthet ställs vid specifika skador, symtom, tillstånd och beteendemönster.

Socialtjänsten

Socialtjänsten utreder barnets situation och ger stöd och skydd vid behov.

Befintliga kunskapsstöd och föreskrifter inom våldsförebyggande

Följande kunskapsstöd och föreskrifter ger vägledning för arbetet för att förebygga våld mot barn och unga:

Dela