Du hittar den fullständiga kartläggningen här:
Kartläggningen är ett första steg mot att ta fram ett kunskapsstöd inom området. Den visar på vilka behov ett kommande kunskapsstöd bör fokusera på för att stärka arbetet med barns och ungas SRHR inom de verksamheter som berörs av det nationella hälsoprogrammet.
Identifierade behov av nationell vägledning
Kartläggningen har identifierat fyra övergripande behov av nationell vägledning. Sammantaget pekar kartläggningen på att arbetet med SRHR behöver bli mer systematiskt, jämlikt och samordnat inom barnhälsovården, elevhälsan och ungdomsmottagningen.
Förbättra strukturella förutsättningar, utveckla verksamheterna och stärk samverkan
De strukturella och organisatoriska förutsättningarna för arbetet med SRHR behöver stärkas. Det behöver även tas fram nationell vägledning för hur SRHR ska integreras i de verksamheter som berörs av det nationella hälsoprogrammet.
Det finns också behov av stärkt samverkan mellan verksamheter. Inom barnhälsovården lyfts behov av samverkan med förskolan för att ge samstämmiga budskap till barn och vårdnadshavare. Inom elevhälsan finns behov av tydligare samverkan mellan skolsköterskor, kuratorer, lärare och ungdomsmottagningar. Ungdomsmottagningarnas uppdrag, organisering, huvudmannaskap, åldersgränser och tillgänglighet varierar i landet, vilket kan bidra till ojämlik tillgång till stöd.
Stärka kompetensen om SRHR hos yrkesverksamma
Yrkesverksamma som möter barn och unga behöver stärkt och kontinuerlig kompetens om SRHR.
En stärkt kompetens kan göra det lättare att föra trygga, inkluderande och tillitsfulla samtal med barn, unga och vårdnadshavare. Barn och unga lyfter själva att yrkesverksamma behöver kunna se hela personen, lyssna utan fördomar och bemöta dem utifrån deras egna förutsättningar och identitet.
Inkludera SRHR i hälsobesök
SRHR behöver inkluderas mer systematiskt i hälsobesök inom de verksamheter som berörs av det nationella hälsoprogrammet. Idag saknas tydliga riktlinjer för hur frågor om SRHR ska tas upp rutinmässigt inom barnhälsovården. Inom elevhälsan kan SRHR ingå i hälsosamtal, men hur detta görs varierar mellan skolor och hälsoenkäter.
Barn och unga efterfrågar återkommande frågor och samtal om SRHR, istället för att frågor bara ställs utifrån personalens antaganden. Återkommande samtal kan bidra till ökad tillit, tidigare upptäckt av riskutsatthet och bättre tillgång till stöd. Kartläggningen lyfter även behov av att undersöka om verktyg och arbetssätt kan användas systematiskt vid hälsobesök. Exempel på sådana är SEXIT, en metod för att systematiskt identifiera unga som är särskilt risktagande eller utsatta vad gäller sexuell ohälsa, samt digitala tjänster och samtal om SRHR i samband med HPV-vaccination.
Se över stöd till vårdnadshavare
Vårdnadshavare behöver nås av kunskap och stöd om barns och ungas SRHR. Det kan handla om hur vuxna kan prata med barn och unga om kropp, integritet, sexualitet, relationer, rättigheter och gränser på ett sätt som är anpassat efter barnets ålder, mognad och livssituation.
Stöd till vårdnadshavare kan bidra till att normalisera samtal om SRHR och ge vuxna bättre förutsättningar att möta barns och ungas frågor, erfarenheter och behov. Informationen behöver vara tillgänglig, begriplig och anpassad till olika målgrupper, till exempel genom lätt svenska, flera språk och material som tar hänsyn till olika familjers förutsättningar.