Trygghet och säkerhet på HVB

Barn och unga som placeras i hem för vård eller boende, HVB, ska få en trygg och säker vård. De ska behandlas med aktning för sin person och egenart och inte utsättas för kränkande behandling.

Barn och unga som placeras i HVB har ofta individuella svårigheter och erfarenheter som påverkar förutsättningarna för säkerhet på boendet. Det kan till exempel handla om aggressivt beteende, bristande självkontroll och svårigheter att värna den egna integriteten. Situationen som många placerade befinner sig i med känslor av maktlöshet och frustration, oro, längtan efter familj och att behöva interagera med olika personal och medboende kan påverka känslan av trygghet, skapa stress och öka risken för våld.

Det är känt att det förekommer kränkningar, våld och övergrepp mot och mellan unga på HVB. Den som bedriver HVB är skyldig att ha rutiner för hur personalen ska förebygga, uppmärksamma och agera vid hot, våld och kränkningar. Introduktion av ny personal, handledning och kompetensutveckling bör förmedla kunskap om konflikthantering och om hur personalens ska agera i akuta situationer som innefattar hot eller våld.

Hot och våld på HVB är också en angelägen arbetsmiljöfråga för personalen. Som arbetsgivare är verksamheten skyldig att ordna arbetet så att risker för hot och våld så långt som möjligt förebyggs och det ska finnas särskilda säkerhetsrutiner som ska vara kända av all personal. Arbetsmiljölagstiftningen stadgar också att personal på HVB ska få särskilt stöd och handledning kopplat till hot och våld.

Lämplighetsbedömning

Föreståndaren ansvarar för att göra en lämplighetsbedömning inför varje beslut om inskrivning av en ny person i verksamheten. Lämplighetsbedömningen är central i arbetet med att förebygga missförhållanden och incidenter. I bedömningen ingår bland annat att beakta om den enskildes behov kan tillgodoses med hänsyn till personalens kompetens, om vården kan ges under trygga och säkra former och om placeringen kan innebära negativ påverkan mellan de placerade. Man bör ta reda på om skillnader i problembild, ålder och mognad, och kön mellan de placerade personerna kan påverka placeringen negativt.

Verksamheten ska ha en tillräcklig bemanning för att säkerställa en trygg och säker vård. Det är en faktor som behöver vägas in vägas in vid lämplighetsbedömningen men också bedömas löpande.

Lokaler och fysisk miljö

Barn som är placerade i ett HVB bör ha ett eget rum. Om det är aktuellt med delat rum bör man göra en bedömning av om det är lämpligt utifrån berörda personers inställning till att dela rum och risker som kan finnas med delat rum.

Den fysiska miljön på HVB påverkar de boendes trivsel och stressnivåer och därmed risken för aggressivt beteende och våld. Till exempel är trängsel och trångboddhet en riskfaktor. Tillgång till ett eget rum där den boende kan reglera ljus och påverka inredningen främjar känslan att få vara privat och minskar risken för våld.

I gemensamma utrymmen ökar trängsel och ”intrång” i den personliga sfären roll risken för konflikter och våld.

Föreståndaren ansvarar för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på hemmet. Ordningsregler ska syfta till att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas på hemmet och ska gälla generellt för de som bor och arbetar där. För att de ska kunna gälla alla kan reglerna inte vara för detaljerande eller ingripande. Ordningsreglerna ska vara konkreta och lättförståeliga samt tillgängliga och välkända för både boende och personal.

De boende ska få medverka när ordningsreglerna utarbetas, följs upp och utvärderas. Reglerna bör diskuteras regelbundet så att de som för tillfället bor och arbetar på boendet får vara med och formulera vad som ska gälla och göra reglerna till sina egna.

Personalens tillsyns- och uppsiktsansvar

Personalen på HVB har ansvar för den dagliga omsorgen i vilket det ingår att ha uppsikt och tillsyn över de boende för att kunna skydda dem från att komma till skada och se till att de inte åstadkommer skada för andra. Därför behöver personalen känna till vad barnen och de unga gör, vilka de umgås med och var de befinner sig.

Personalens kännedom beror på de boendes villighet att berätta. Sannolikheten att barnen och de unga delger personalen vad de är med om ökar om relationen mellan boende och personal är förtroendefull. Chansen att få veta vad de boende har för sig är större när personalen intresserar sig för och håller sig à jour med vad som händer i barnen och de ungas liv.

Personalens uppsikts- och tillsynsansvar gäller både utanför hemmet och inne på boendet. För att kunna upptäcka kränkningar, våld och andra övergrepp på boendet behöver personalen skaffa sig kunskap om vad som händer i ungdomsgruppen, om begynnande konflikter, om någon blir utsatt eller någon utsätter andra. Tillsynen och uppsikten behöver individualiseras och vägas mot barnens och de ungas rätt till integritet.

Barn och unga kan bli utsatta och utnyttjade på olika sätt både inom och utanför boendet. De kan till exempel handla om psykiskt eller fysiskt våld, hedersrelaterat våld och förtyck, sexuella övergrepp, människohandel eller sexuell exploatering. Barn och unga på HVB har uppmärksammats som en riskgrupp när det gäller sex mot ersättning. Personal på HVB behöver uppmärksamma tecken på utsatthet och utnyttjande, ha beredskap att ställa frågor och vid behov agera för att skydda den enskilde.

På HVB är risken stor för negativ kamratpåverkan mellan placerade. Om de boende vistas mycket tillsammans utan personal riskerar de att finna varandra i destruktiva beteenden och prat om exempelvis droger, våld, självskadebeteende och kriminalitet. För att motverka detta behöver personalen vara närvarande, ta initiativ till positiva samtal och aktiviteter samt fånga upp och problematisera negativa attityder som de boende ger uttryck för.

Människohandel med barn – Kunskapsguiden

Sex mot ersättning – barn – Kunskapsguiden

Drogfri miljö

Varje HVB ska ha rutiner för hur man ska upprätthålla en drogfri miljö. Föreståndaren kan, med stöd av lagen 2018:649, besluta att de som vårdas på HVB inte får inneha alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel, injektionssprutor mm. som kan äventyra säkerheten vid hemmet. Om sådan egendom påträffas inom hemmet får den omhändertas. Lagen ger dock inte rätt att eftersöka alkohol, droger mm, för detta krävs samtycke.

Personalen behöver vara uppmärksam på tecken hos barnet eller den unge som kan tyda på missbruk. Det kan vara svårt att upptäcka att någon har eller håller på att utveckla ett missbruk. Signalerna kan blandas ihop med ett helt normalt tonårsbeteende. Ofta anstränger sig den som missbrukar för att dölja sitt missbruk. Det är därför viktigt att se en personlighetsförändring i sin helhet.

I vissa fall kan barn och deras vårdnadshavare, eller unga, samtycka till exempelvis urinprovstagning, som en del i en behandling vid missbruk eller beroende. Urinprover kan då genomföras som ett stöd för den enskilde, om den samtycker till det, men inte för att kompensera för bristande bemanning eller bristande överblick i verksamhetens lokaler. Samma sak gäller för genomsökning av boenderum och tillhörigheter. Ett sådant samtycke är endast giltigt i den aktuella situationen och kan när som helst återkallas.

Förebygga och hantera hot och våld

Det är inte ovanligt att barn och unga på HVB blir fysiskt aggressiva, hotfulla och våldsamma. Personalen behöver känna till vilka faktorer och situationer som kan trigga frustration och våld hos de inskrivna, och kunskaper om hur de ska hantera en hotfull eller våldsam situation när uppstår. Verksamheten ska regelbundet genomföra riskanalys för att se om det finns risk att missförhållanden inträffar i verksamheten som kan drabba de inskrivna. Genom att analysera vilka situationer som ökar risken för våld kan verksamheten skapa rutiner och vidta andra åtgärder för att försöka undvika dessa situationer.

Våldsförebyggande arbete i tre preventionsnivåer

Det våldsförebyggande arbetet på HVB kan liknas vid en pyramid med tre preventionsnivåer. Den viktigaste delen i det våldsförebyggande arbetet äger rum i vardagen och avspeglar sig i det så kallade vårdklimatet. Personalens inställning och bemötande, struktur och förutsägbarhet i tillvaron, de boendes känsla av kontroll och negativ stress är faktorer som påverkar vårdklimatet.

Nästa nivå i det våldsförebyggande arbetet handlar om att vara medveten om vad som ökar risken för våld, att minska dessa risker och ha god beredskap att hantera riskfyllda situationer. Här ingår att personalen är uppmärksam och fångar upp tidiga tecken på irritation, samsyn kring hur våld ska förebyggas och hanteras samt att öva konflikthantering.

På den tredje nivån handlar våldsprevention om att tillämpa kunskap och strategier i upptrappade situationer för att minska risken att situationerna eskalerar och blir våldsamma.

Anmäla risker och missförhållanden

Anmäla oro till socialtjänsten

All personal på HVB är skyldig enligt SoL att genast anmäla till socialnämnden om man i verksamheten får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Anmälaren behöver inte vara säker på att barnet far illa, det räcker att man misstänker det. Socialnämnden ska utreda barnets situation och bedöma om barnet behöver skydd eller stöd från socialtjänsten.

Exempel på situationer som kan leda till en anmälan är om personalen är oroliga för den unges utveckling eller hälsa, exempelvis vid misstänkt droganvändning. När ett barn eller ungdom har varit inblandad i en våldsam incident kan det också finnas skäl att anmäla oro till socialnämnden.

Om personalen inte vet om han eller hon ska göra en anmälan i en specifik situation kan han eller hon behöva stöd från andra, sin chef eller erfarna kollegor på arbetsplatsen. Om oron gäller en person som är placerad i verksamheten kan personalen ta kontakt med barnets eller den unges socialsekreterare och beskriva situationen. Några formella krav på hur en anmälan ska göras finns inte. Den kan vara skriftlig eller muntlig.

Dina rättigheter på ett HVB – Inspektionen för vård och omsorg, IVO

Anmäla oro för barn – Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare – Socialstyrelsen

Till dig som är skyldig att anmäla oro för barn – information för dig som är anmälningsskyldig enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen – Socialstyrelsen

Anmäla risker och missförhållanden enligt lex Sarah

All personal på HVB är skyldig att rapportera missförhållanden och risker för missförhållanden som drabbar en eller flera enskilda som får insatser i verksamheten. Bestämmelserna finns samlade under lex Sarah i SoL och i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Mer om lex Sarah för HVB-personal

Anmäla brott till polisen

Det förekommer att barn som är placerade på HVB blir utsatta för brott. En polisanmälan bör göras skyndsamt om det finns misstanke om brott mot ett barn enligt 3, 4 eller 6 kapitlen brottsbalken eller lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor, såvida det inte strider mot barnets bästa. Om det är oklart om polisanmälan ska göras bör polis eller åklagare konsulteras.

Enligt JO är det socialnämnden som bör avgöra om polisanmälan ska göras, varför HVB bör informera nämnden om det finns misstanke om bott. Om en polisanmälan görs så ska det dokumenteras i journalen. Om den som bedriver verksamheten avstår från att göra en polisanmälan, bör skälen till detta framgå av journalen.

Podd om gränssättning och våldsförebyggande arbete på HVB

Unga som placeras på HVB har i regel en beteendeproblematik som medför att de utsätter sig själva och andra för risker. Vad får och kan personalen göra för att skydda barn från att komma till skada? Hur kan konflikter och våld förebyggas? Lyssna på Socialstyrelsens podd På djupet.