Hälsan hos personer med funktionsnedsättning

Personer med funktionsnedsättning uppger att de har en sämre hälsa än övrig befolkning. Att ha en funktionsnedsättning innebär inte i sig en försämrad hälsa, men är en hälsorisk som hör ihop med de livsvillkor som personerna har. Villkor som svagt inflytande, ekonomisk otrygghet, diskriminering och brist på tillgänglighet försämrar livskvaliteten. Sociala aktiviteter och olika former av annat stöd betyder mycket för en bättre hälsa.

Nedsatt psykisk hälsa och dålig tandhälsa är mer än dubbelt så vanligt bland personer med funktionsnedsättning än hos övrig befolkning. En mycket stor del av den samlade ohälsan finns hos personer med funktionsnedsättning. Personer med intellektuell funktionsnedsättning har en ökad sårbarhet för fysisk ohälsa med medicinska problem som allergier, diabetes, hudbesvär, hjärtbesvär, inkontinens och hjärtsjukdomar.

En positiv trend vad gäller hälsoutvecklingen

Folkhälsomyndigheten följer årligen upp delmål kring hälsa och förutsättningar för hälsa bland personer med funktionsnedsättning. Under perioden 2005 till 2015 rapporterar de en positiv trend när det gäller utvecklingen av livsvillkor, levnadsvanor och hälsa för personer med funktionsnedsättning. Även när det gäller hur kommunerna inkluderar personer med funktionsnedsättning i sitt hälsofrämjande folkhälsoarbete syns i vissa delar en positiv utveckling.

Hälsa är en viktig samhällelig resurs och tillgång

God hälsa gynnar alla områden i samhället och är därför en värdefull resurs. God hälsa är avgörande för ekonomisk och social utveckling och av stor betydelse för alla människor, familjer och samhällen. Att göra det möjligt för människor att ha kontroll över sin hälsa stärker våra samhällen och förbättrar våra liv. Människor har behov av att vara aktiva och delaktiga. Det är bra för hälsan och ökar välbefinnandet.

Den europeiska delen av Världshälsoorganisationen, WHO, har tagit fram ett ramverk med en samling rekommendationer för hälsoarbetet som kallas Hälsa 2020. Hälsa 2020 lyfter fram utvecklingsbara tillgångar och krafter i samhället på alla nivåer och inom alla sektorer. Hälsa 2020 lyfter även vikten av självbestämmande och stödjande miljöer som främjar hälsa. Bättre ledarskap och styrning kan förbättra hälsan för alla och göra den mindre ojämlik.

Jämlik vård och omsorg

Personer med funktionsnedsättning får inte alltid tillgång till likvärdig hälso- och sjukvård som befolkningen i övrigt. Ofta handlar det om att personer som har en funktionsnedsättning och som insjuknar får tillgång till undersökning och behandling i ett sent skede av sjukdomsförloppet. De har också en högre risk för dödlighet på grund av sjukdom än övriga befolkningen.

Följande delar är viktiga att utveckla för att nå en mer jämlik vård och omsorg:

• Hälso- och sjukvårdens personal behöver öka sin kunskap om personer med funktionsnedsättning och deras hälsorisker.
• Socialtjänstens personal behöver öka sin kunskap för att stödja personer med funktionsnedsättning i kontakten med hälso- och sjukvården när det finns misstanke om ohälsa.
• Kunskap om orsakerna till att vården är ojämlik behöver öka.
• De ökade kunskaperna behöver leda till förändrat arbetssätt.

Som ett led i utvecklingen har Socialstyrelsen tagit fram ett utbildningsmaterial för vårdpersonal om jämlikt bemötande.

Att mötas i hälso-och sjukvård – ett utbildningsmaterial för reflektion om bemötande och jämlika villkor hos Socialstyrelsen

Riskfaktorer påverkar förutsättningarna för god hälsa

En stor del av ohälsan hos personer med funktionsnedsättning beror inte på funktionsnedsättningen i sig utan kan troligen förklaras av välkända riskfaktorer. En av dessa faktorer är att personer med funktionsnedsättning arbetar i mindre omfattning, vilket särskilt gäller kvinnor. En annan faktor är att flera personer med funktionsnedsättning känner oro att förlora arbetet. Personer med funktionsnedsättning anger också i större utsträckning att de saknar ekonomisk marginal och har låg inkomst. Personer med funktionsnedsättning deltar dessutom i sociala aktiviteter i mindre utsträckning än andra.

Att personer med funktionsnedsättning oftare saknar praktiskt stöd, utsätts för kränkande behandling och våld är andra faktorer som kan bidra till den försämrade hälsan. Nästan hälften av de unga kvinnorna med funktionsnedsättning svarar att de blivit kränkta, vilket är betydligt fler än i övriga befolkningen. När det gäller kränkande behandling finns det inte någon säkerställd skillnad bland unga män med funktionsnedsättning respektive utan funktionsnedsättning. Unga kvinnor med funktionsnedsättning upplever även att de har ett nedsatt psykiskt välbefinnande i större utsträckning än unga kvinnor utan funktionsnedsättning.

Den sämre hälsan hos personer med funktionsnedsättning skulle kunna förbättras genom stöd och insatser från samhället. Folkhälsomyndigheten framhåller vissa områden, exempelvis:

• att förbättra ekonomiska villkor, bland annat genom ökad möjlighet för personer med funktionsnedsättning att delta på arbetsmarknaden.
• att uppmuntra och ge stöd för fysisk aktivitet och socialt deltagande.
• förebyggande arbete mot kränkande bemötande.

Vårdnadshavare till barn med funktionsnedsättning löper ökad risk för ohälsa

Vårdnadshavare till barn med svår funktionsnedsättning rapporterar i högre grad att barnets funktionsnedsättning påverkar deras dagliga liv jämfört med de som har barn utan funktionsnedsättning. I en enkät om folkhälsa till vårdnadshavare med barn som har svår funktionsnedsättning framgår lägre värden vad gäller livsvillkor, levnadsvanor och hälsa, jämfört med andra vårdnadshavare. Det framgår också att vårdnadshavare till barn med funktionsnedsättning lider oftare av psykisk ohälsa och löper också risk att bli långtidssjukskrivna. Upplevd trötthet, sömnbesvär och ängslan, oro och ångest är också vanligare bland vårdnadshavare till barn med funktionsnedsättning än bland andra vårdnadshavare.