Omställningen till en god och nära vård kommer att ställa krav på förändringar av kulturen i hälso- och sjukvården. Det räcker inte alltid att fokusera på sin egen professionella kompetens för att hjälpa patienten. Personalen kan behöva sätta sig in i patientens hela behov av hälso- och sjukvårdsinsatser och vilka förutsättningar patienten har att vara delaktig i sin vård.
För att bedöma och planera hur vårdinsatserna ska prioriteras och samordnas behöver det vara lätt att samarbeta och samverka över organisatoriska gränser. Det kan handla om förhållningssätt men också om att chefer och medarbetare har förutsättningar och utrymme att arbeta i enlighet med målen för god och nära vård, till exempel genom en ökad samordning på olika nivåer.
Ett nytt sätt att arbeta
En mer tillgänglig, närmare vård kan tillsammans med nya arbetssätt i vården innebära att resurserna inom vård och omsorg kan användas bättre och därmed räcka till fler.
Kärnan i god och nära vård är ett personcentrerat arbetssätt som utgår från individens behov och förutsättningar. Det innebär att se, involvera och anpassa insatserna efter vad som är viktigt för just den personen.
Som hälso- och sjukvården är organiserad i dag är ansvaret för vårdinsatser uppdelat utifrån klinikernas specialiteter, olika vårdnivåer och olika huvudmän. Det brister ur patientens perspektiv både när det gäller stöd och incitament för samverkan. För att en förändring ska komma tillstånd behövs en samsyn hos politiker, chefer och medarbetare om ett annat sätt att arbeta som är mer personcentrerat.
Förändringar kommer behöva ske när det gäller styrning och ledning, utformning av uppdrag, organisation, ersättningar, bemanning, kompetensutveckling och fördelning av resurser och kompetens mellan olika delar i hälso- och sjukvårdssystemet. Digital verksamhetsutveckling kan stödja de förändringar som behöver ske.
Alla delar av hälso- och sjukvården och närliggande socialtjänst behöver samarbeta
Omställningen till en god och nära vård är ett komplext förändringsarbete som berör hela hälso- och sjukvårdssystemet, alla vårdnivåer och socialtjänsten. Omställningen ställer krav på samverkan mellan alla dessa delar. I ett komplext förändringsarbete är det inte enskilda insatser som gör skillnaden. Utan det är när omställningen omfattar och engagerar intressenter inom alla olika delar av hälso- och sjukvården och den närliggande socialtjänsten som hållbara förändringar kommer till stånd.
Dokumentation är grundläggande för samarbetet. När informationen i dokumentationen är ändamålsenlig, strukturerad och kodad utifrån en gemensam grund kan den användas som utgångspunkt för vård av enskild individ, underlag för patientens ställningstagande, för uppföljning och rapportering, för beslutsstöd samt för forskning.
Samordning och samverkan
I flera lagar finns krav på samordning och samverkan kring vilka insatser respektive huvudman ska svara för och vem som ska ha det övergripande ansvaret. För att samverkan ska komma tillstånd i praktiken behöver det finnas en kultur som främjar samverkan, en lämplig organisation, tid och resurser för att utveckla effektiva arbetssätt. Frågor om delning av information är också centrala för en god samverkan. Socialstyrelsen har ett digitalt juridiskt stöd för dokumentation.
Juridiskt stöd för dokumentation, Socialstyrelsen
Organisationen av hälso- och sjukvården är komplex med både regionen och kommunen som huvudman. Kommunerna har dessutom ansvar för socialtjänsten som behöver samordnas med hälso- och sjukvården i kommunen och i regionen.