God och nära vård kan beskrivas som ett övergripande mål för den omställning som sker inom hälso- och sjukvården. Omställningen syftar till att vården i högre grad organiseras och bedrivs med utgångspunkt från patientens behov och förutsättningar.
Film om god och nära vård
Filmen förklarar vad God och nära vård innebär och beskriver hur Socialstyrelsen bidrar till omställningen. Filmen är 3 minuter lång.
Nära vård
Nära vård innebär att vården ska uppfattas som lättillgänglig. Vården kan vara nära geografiskt, men kan också ges digitalt på distans, exempelvis via dator eller telefon. Digitalisering skapar möjligheter för primärvården att utveckla tjänster som skapar högre tillgänglighet för patienter, möjliggör monitorering på distans och tillsyn i hemmet, effektivisering av arbetssätt och processer samt informationsdelning mellan vårdgivare. Det är möjligt att dela information om bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt inte hindrar det.
För att patienterna ska uppfatta vården som nära behöver samarbetet utvecklas mellan olika delar av hälso- och sjukvården i regionerna, den kommunala hälso- och sjukvården och socialtjänsten. De personer som har störst behov av hälso- och sjukvård har ofta behov av insatser från flera vårdnivåer och socialtjänsten samtidigt. Personerna kan också vara beroende av att samverkan fungerar väl mellan kommuner och regioner.
Det kan också handla om bemötande vid både fysiska och digitala vårdmöten. Att patienter har en god relation till hälso- och sjukvården gör att den upplevs som att den utgår från individens behov och är personcentrerad.
Läs mer om personcentrering och personcentrerad vård
God vård
Begreppet god vård innebär enligt hälso- och sjukvårdslagen, HSL, följande:
”Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt ska
1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard,
2. tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen, och
5. vara lätt tillgänglig.”
Mer fokus på patientens hälsa
Ett syfte med omställningen till en god och nära vård är att skapa bättre förutsättningar för att fokusera mer på patientens hälsa. Om vården bygger på delaktighet och kontinuitet finns bättre förutsättningar att följa personens hälsa och att arbeta förebyggande och hälsofrämjande.
Hälso- och sjukvårdslagen anger att hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa. Målet är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Men i praktiken har vård och behandling ofta gått före förebyggande arbete och rehabilitering. Det finns starkt stöd internationellt för att ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem behöver ge stöd till förebyggande insatser. Genom tidiga insatser och stöd till hälsosamma levnadsvanor kan insjuknandet och försämringar i kroniska sjukdomar fördröjas.
Ett bra förebyggande arbete ökar individers möjligheter att behålla sin självständighet. Den nära vården med god kontinuitet bedöms ha bäst förutsättningar att stödja goda levnadsvanor. Eftersom ohälsosamma levnadsvanor är vanligast i grupper med låg utbildning och svag ekonomisk ställning så kan ett fokus på att förebygga ohälsosamma levnadsvanor också bidra till en mer jämlik hälsa.
Patienten ska bli mer delaktig
Omställningen till en god och nära vård kan skapa bättre förutsättningar för att vården och omsorgen ska bli personcentrerad, där patienten ska få relevant information, kunna ge sitt samtycke och bli delaktig i vården utifrån sina förutsättningar och preferenser. Både patienten och hälso- och sjukvården gynnas om den enskilde får bättre förutsättningar att följa sin hälsa och sina symtom och får lättare att hitta rätt vårdnivå och verksamhet.
Redan i dag gäller att hälso- och sjukvården så långt som möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten. En allt större del av hälso- och sjukvården kan behöva inriktas på att stödja patienter att medverka till att stärka sin hälsa och att själv utföra vissa vård- eller behandlingsåtgärder, så kallad egenvård. Ett sådant mer coachande arbetssätt förutsätter att patienterna vill och kan vara delaktiga i hälso- och sjukvården och omsorgen. Det medför också att vården bli mer personcentrerad och effektiv.
Primärvården behöver stärkas
För att omställningen till god och nära vård ska lyckas behöver primärvården stärkas. Primärvården ska vara basen i hälso- och sjukvården och den naturliga första instansen i de flesta fall. En god primärvård förutsätter bland annat att det finns tillräckligt med läkare i primärvården och att patienter som önskar en fast läkarkontakt ska kunna få det. Idag saknas tillräckligt med allmänläkare i primärvården och många patienter som önskar en fast läkarkontakt har inte tillgång till det.
Primärvårdens grunduppdrag
Definitionen av primärvård innebär att primärvården ska svara för behovet av medicinsk bedömning och behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver särskilda medicinska eller tekniska resurser eller annan särskild kompetens. Bestämmelsen anger vad som ska ingå i primärvårdens grunduppdrag.
Hälso- och sjukvårdslagen anger:
Regioner och kommuner ska inom ramen för verksamhet som utgör primärvård särskilt
- tillhandahålla de hälso- och sjukvårdstjänster som krävs för att tillgodose vanligt förekommande fysiska och psykiska vårdbehov
- se till att vården är lätt tillgänglig
- tillhandahålla förebyggande insatser utifrån såväl befolkningens behov som patientens individuella behov och förutsättningar
- tillhandahålla rehabiliterande insatser utifrån patientens individuella behov och förutsättningar
- samordna olika insatser för patienten i de fall det är mest ändamålsenligt att samordningen sker inom primärvården
- möjliggöra medverkan vid genomförande av forskningsarbete.
Kommunal hälso- och sjukvård
Många av de sköraste patienterna med komplexa hälsoproblem och svåra funktionsnedsättningar får delar av sin vård inom den kommunala hälso- och sjukvården. Den hälso- och sjukvård som kommunerna ansvarar för skiljer sig inte från annan hälso- och sjukvård som ges av bland annat sjuksköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Kommunernas ansvar ska vara av samma art som regionernas motsvarande ansvar, med den begränsningen att det inte omfattar läkarinsatser.
Genom den beslutade propositionen Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård förändras dock förutsättningarna från den 1 augusti 2026. Lagändringen innebär att kommunerna ges möjlighet att anställa och anlita läkare för att stärka den medicinska kompetensen i den kommunala hälso- och sjukvården. Syftet är att förbättra kontinuiteten, patientsäkerheten och kvaliteten i vården, särskilt för äldre personer och andra patienter med omfattande och komplexa vårdbehov. Reformen syftar även till att skapa bättre förutsättningar för en sammanhållen vård och omsorg nära patienten.
Det är samma kvalitetskrav och grundläggande regelverk som gäller för kommunal hälso- och sjukvård.
Tidshorisont och målbild
Hälso- och sjukvårdssystemet är komplext och förändringar tar tid. Utredningen Samordnad utveckling för en god och nära vård (S2017:01) har tagit fram ett förslag till en färdplan och målbild för förflyttningen som pågår fram till 2027.
Regeringen har bearbetat utredningens förslag och formulerar målbilden så här:
”Hälso- och sjukvården bör ställa om så att primärvården är navet i vården och samspelar med annan hälso- och sjukvård och med socialtjänsten. Målet med omställningen av hälso- och sjukvården bör vara att patienten får en god, nära och samordnad vård som stärker hälsan. Målet bör också vara att patienten är delaktig utifrån sina förutsättningar och preferenser och att en effektivare användning av hälso- och sjukvårdens resurser ska kunna uppnås.”
Regeringen